2021-05-20 21:30

Zaragoza - Castellon
3 - 0

Real Zaragoza - CD Castellón 3-0

Säsongens största vinst i säsongens bästa match.

Det var liksom inget snack, vilket är värt all världens snack eftersom denna säsong och denna klubb är sådant som inte håller tyst. Höst-Zaragoza blev vår-Zaragoza, vintern gav vika även 2021 och mitt i glömskan om att den faktiskt skulle göra det så återvände solen och skingrade den kvardröjande frost som gripit tag om lejonets man och tvingat ett stolt djur att storögt se på medan en klubb som Castellon i höstas gick in med ett, och höll för, favoritskapet mot det som är, men kanske inte där och då, ett av Spaniens fem största fotbollsbon.

4-3-3.
Lösningen på allt, kände jag då jag hörde att detta var hur JIM ställde upp sitt manskap för kvällen. Jag tycker att Ivan Azon och Narvaez ligger på en egen nivå - en nivå som andas uppflyttning, och nästan lika viktigt är att Sergio Bermejo spelar eftersom han har en teknik och påhittighet som ger x-faktorn.
Jag tycker att tremannamittfältet ska vara på plats eftersom Zaragoza är en sammanhängande, fyrkantig enhet som vinner genom disciplin och utan några som helst trolleritricks. Våra kantspelare, såsom Zanimacchia och Larrazabal, har båda varit totalt osynliga under säsongen med en poäng (Zanimacchias straffmål i förra omgången) sinsemellan, samtidigt som vi har lagkapten Zapater och hans inställning, arvtagaren Eguaras som står för en blandning mellan aura, kapabelt passningsspel och en fin högerfot, och unge Francho som erbjuder lungor, framstötar och, som vi skulle få se - en skottvillighet.
Backlinjen känns sekundär då den fungerat bra nu under en längre tid, rotationer och matchform hit och dit spelar en mindre roll.

Med Narvaez, Ivan Azon och Bermejo på topp, uppbackade av ett Francho, Eguaras och Zapater-mittfält så kändes det som om säsongens bästa Zaragoza stod för dörren. Då bottenstriden gick in i sitt slutskede växlade laget upp och under de senaste tretton (jo då, här skarvas mätningen för effekt) matcherna har man tagit 23 poäng av 39, vilket gjort att säker mark sakta men stadigt nåtts. För Castellon behövdes upprepandet av höstresultatet, för Zaragoza behövdes vinsten för att definitivt säkra kontraktet, och det kändes som om ett bättre Zaragoza gick en match mot det desperata Castellon.

Första halvlek:
Matchen började med att Zaragoza upprättade ett spel och var bättre än Castellon. Det behövde man vara i tolv minuter innan den löpvillige, dynamiske centralmittfältaren, tillike Prins Oscars dubbelgångare, fått bollen av Narvaez. Narvaez fortsatta löpning ute på högerkanten belönades med en ABC-passning tillbaka ut på kanten, medan Francho fortsatte sin gärning centralt kom Narvaez i ett fritt skottläge. Istället för att skjuta dök samma sorts precisa passning upp en gång till, och mitt i steget hade Francho slagit till direkt med vad som blev en missil i stil med Sergio Ramos straffmiss mot Bayern Munchen 2012 - bara välriktad.
1-0, och det var riktigt snyggt.

Castellon försökte, och genom dess desperation växte lugnet hos oss. Det finns kanske en särskild, njugg arrogans som går ut på att se en motståndare slänga sin kropp och sin köksbänk på problemet utan att göra en buckla. och det var ett pansarbeklätt blåklättfordon som brummade över bortalaget. Lagmaskinen Zaragoza är en enhet som gör sitt i varje match, och det är på sitt sätt synd att detta lag med motståndskraft inte får testa sig mot Spaniens bästa här idag - Zaragoza känns redo för den uppgiften, och det är så märkligt att tänka och tycka efter att Zaragoza varit ett av Europas formsvagaste lag sedan Corona-omstarten av ligorna ifjol.
Cristian Alvarez, som precis som hela laget, gjorde sin tredje match sedan han nickade in 2-2 på övertid mot Lugo, och gjorde det till El des Marque-betyget 7/10 med omdömet: "Hade ingenting att göra, men gjorde det bra."
Cristians betyg summerade första halvlek. Vi gjorde ett mål och höll vårt eget fredat. Mittfältet, backlinje och anfall fungerade i den ordningen eftersom vi har ett dynamiskt, spelskickligt och närvarande centralblock lett av legenden om Alberto Zapater och Real Zaragoza som religion.

Andra halvlek:
Zaragoza kom ut i samlad trupp, och märkligt nog syns den militärliknande disciplinen även i sådant som hur man går ut i plan och hur man ställer upp sig för avspark. Laget springer samlat, ställer sig i en ring och gör uppvärmande, lätta rörelser innan någon letar fram en boll. Sen passas bollen, från mittfältare Zapater till mittback Frances, från Frances till anfallare Azon, från Azon till målvakt Cristian Alvarez. Efter att ha slagit passningen springer varje spelare och intar sin position på plan, och så var riten igång.
Jag skulle verkligen slå ett slag för att ni ser det här med egna ögon, eftersom det är svårt att hitta något som bättre beskriver fotbollens subtilare detaljer och vad som gör ett lag till det det är. Real Zaragoza gjorde det här, Castellon lunkade ut i spretig trupp. Passningarna slås och den andra halvleken förbereds för medan man hos Castellons spelare står och stretchar för sig självt.
Två minuter efter dessa scener har Real Zaragoza slagit en hörna, som försvaras dåligt, och Ivan Azon har på sitt vis nickat in 2-0.
Det är inga tillfälligheter som gör att Zaragoza uppträder mer påkopplat - man förberedde sig för det här nere i omklädningsrummet, på träningsplanen och på bussturen på väg ner mot La Romareda (där jag gissar att mobilen spelar en begränsad roll.)

Med 2-0 kändes det här klart. Castellon påminner mig om Zaragoza, spelet är ganska ärligt med hjärtat utanpå kroppen och att se vad man går uppemot utan att det skrämmer ger just det där lugnet. Real Zaragoza förde matchen, med ett oerhört klokt, värderande men ändå utmanande passningsspel var man planens herre.
3-0 kommer efter att en hotande men trubbig bortastöt rensats undan av Frances. Ensam mot Ivan Azon begår mittbackarna dödssynden att låta bollen studsa. Det går att göra mot de flesta, det går inte att göra mot en äppelkindad enmansarmé. Ivan med sitt slit, rivande, kompakta kropp och hjärta borde inte få lov att också vara snabb, men han är ju det. Han krigar sig till ett friläge, när touchen blir för dålig kämpar han sig till en stressad situation som slutar i att vändandet blir för mycket för den försvarare som hakar tag i Ivans stödjefot och flyttar stegnedsättningen tjugo centimeter.
Att Ivan faller som en fura är logiskt sett till naturens alla lagar, och en kommentator lyrisk över försvarsinsatsen till trots kändes straffen solklar när VAR väl skulle konsulteras.
Tejero stiger fram, det gör även Castellons målvakt som ska psyka till det mitt i Alvaros ansikte. Det fortsätter sedan med att en snygg, rosenröd målvaktströja flaxar omkring längs hela linjen för att visa hur lite yta det finns att skjuta förbi honom på.
Tejero som tycker att det blir enklast om målvakten gör just så där, lämnar hela mitten av målet öppet, panenkar in 3-0 och garanterar tre nedsparkningar i ren hämnd.

3-0 gjorde Castellon askgråa i ansiktet. Två framstötar hann man med, en nick med fem minuter kvar som måste vara mål och en annan nick som sattes i stolpens utsida, men känslan var att Real Zaragoza kontrollerade bort en sämre motståndare och tog det lugnt medan man tuggade på nit säsongens första vinst med tre måls marginal (skrivbordsvinsten mot Alcorcón räknar vi inte).
Det återstår två matcher av säsongen. Vi ligger tia i tabellen, som det främsta av sex lag på 50 poäng. Vi kan sluta åtta, cirka tio poäng från playoff-platserna. Får vi behålla det här Zaragoza, det här som vi såg ikväll, är vi återigen en av favoriterna till uppflyttning.
Fotbollen är logisk och ändå inte - jag skulle säga att det här laget är mer anpassat till att kryssa sig kvar i Primeran än att vinna hem Segundan och genom gårdagskvällens vinst gav vi oss chansen till 2021/2022.
För mig, och oss, personligen känns kommande säsongs viktigaste nyförvärv dock som unge Gael - Zaragoza-redaktionens tillskott, som ännu inte upplevt en Zaragoza-förlust. För att svara dig, Per, som var uppmärksam under förra omgången så hade du rätt i att sådana gratulationer var på sin plats (så tack!)

Redan på söndag möter vi Mallorca - det lag som gjort Espanyol sällskap till Primeran. 18.15 tar vi oss an den femte matchen sedan Cristian Alvarez, aupa så ses vi då.