Real Zaragoza - Eldense 2-0

På de senaste 360 minuterna har Zaragoza släppt in noll mål, och leder ensamma tabellen. Vi glömmer det där att det är 38 omgångar kvar en stund.

Jag har skrivit många konstiga meningar genom åren på SvenskaFans, jag har skrivit om hur Barcelona vänder ut och in på sina kalsonger och sprejar parfym på så att det inte ska märkas att de skitit på sig.
Jag har skrivit om mina soppåseritualer inför Zaragozas matcher. Jag har skrivit om spelare som våldtar tanter i skåpbilar, om Pennants kvarglömda Posche och jag har, efter att någon skrev till mig att inte dribbla bort mig i min egen poesi (se ovan), skrivit en lång genomgång av tabelläget på vers.
Ändå har ingenting varit märkligare än den mening som kommer här:
Real Zaragoza är det enda laget i Spanien som vunnit fyra raka matcher och inte släppt in ett enda mål.

Det började med Villarreal B, som Zaragoza slog mest för att B-lag i seriösa serier är till för att slås. Det var en lustfylld premiär, där hemmalaget charmade publiken, bjöd på en massa chanser och satte två.
Därefter kom Valladolid - ett kompetent motstånd på pappret, bollskickliga och jobbiga; de föll och trilskades och gjorde allt de kunde, och det var en hel del, för att vara omöjliga- man måste förstås respektera dem för det. Här vann Zaragoza på att inte tappa fokus och slänga sig efter betet. Mer än Frances enda mål var det den defensiva nykterheten som gjorde att Zaragoza vann.
Tenerfie borta var tufft. De var egentligen bättre, men Zaragoza behöll lugnet och malde metodiskt ner dem. Cristian Alvarez och Jair (som också sent i matchen gjorde segermålet) storspelade och förlängde segersviten. Att vinna den här typen av matcher, när man egentligen är "sämre" vad nu sämre är, brukar vara  sådant som händer "de andra", alltså "de bra lagen" - inte vi utan de som vinner och när vi nu vann så undrar jag om det är för att vi är ett sånt lag i år; ett som vinner? Jag skrev att det nog måste varit säsongen 05/06 som Zaragoza senast öppnade såhär bra, men se det var det inte!
Det var 1980.

Och så blev det dags att välkomna nykomlingarna Eldense till La Romareda. 
Fran Escriba sa inför säsongen att han struntade i vilket motstånd han fick möta först - den enda önskan han hade var att få börja hemma, en önskan som uppfylldes i kvadrat.
La Romareda måste bli ett ointagligt fort, sa Escriba.
Och ja, det har gått väldigt väldigt dåligt hemma i många år nu. Jag tror mycket beror på att folk inte velat dyka upp. Inte på grund av resultaten, det här är inte den sortens lag, utan på grund av att man enats om att markera mot ledningen.
Den är nu borta - och inför i år har Zaragoza sålt 28 222 årskort.
La Romareda har en kapacitet på 34 000 åskådare, och jag börjar redan tycka att det här rä lite STRESSIGT. Hur ska vi få plats när vi åker ner? Aja.
La Romareda ska bli ett ointagligt fort var det.

Igår var, förutom Eldense, 26 001 av de 28 222 årskortsainnehavarna på plats, och det första de fick se var gästerna öppna med att nästan göra mål, men efter några aningen svajiga första minuter var det bara Zaragoza sen.
Fran Escriba lät German Valera starta till höger på mitten, vilket gjorde att Francho fick kliva in centralt där han gör sig som bäst igen - jämte Marc Aguado och med Maikel Mesa längst ut till vänster, Sinan Bakis snett framför och med diamantens mest oslipade del: Ivan Azon, på topp.
Den här konstellationen behövde bara ett anfall emot sig för att samla sig och göra det som blivit kännetecknande för Zaragoza såhär "långt" in i säsongen; när laget anfaller är alltid minst hela mittfältet involverat. Och de är väldigt samspelta, söker alltid varandra och hittar oftast rätt i passningarna. Igår betydde det att Eldesne aldrig höll i bollen särskilt länge.
Och den som styr den här lagdelen är Francho.
Francho är 21 år.
Han leder laget som någon som är dubbelt så gammal. 

Precis innan Zaragoza tar ledningen i den 41 minuten blir det plötsligt lite farligt. Det är Jair som misslyckas med en hemåtpassning, som istället för att nå Cristian Alvarez landar hos Eldenses anfallare Andone. Han förvaltar dock sitt friläge alldeles för dåligt, och Zaragoza samlar sig för en av sina hela-mittfältet-anstormningar.
German valera söker Sinan Bakis inne i gästernas straffområde, men bollen når inte turken, utan hamnar hos en försvarare som rensar. Rakt på Ivan Azon.
Det är ett trubbigt mål, men det år sådan spetsen på vår diamant ser ut.

Andra halvlek fortsätter som första slutat.
Det är mycket Zaragoza.
Bakis känns lite stressad. Jag vet inte om han, som med 12 mål slutade trea i skytteligan förra säsongen (då han spelade i Andorra) tycker att han inlett dåligt? Nieto spelar fram honom två gånger men han har alldeles för bråttom och skjuter utanför.
2-0 får väl tillskrivas Eldenses försvarare Piña, som styr bollen i eget mål efter att Frances nickar ner en hörna av Francho. 
Mot Eldense vinner Zaragoza tryggt för att de håller sig till sin taktik.

Jag tänker på Fran Escriba mycket. 
Den här lugne, tysta, lite stränga mannen som inte gör något särksilt väsen av sig.
Han försöker inte bli "en profil". Står inte och gläfser och viftar. Jag minns att jag tyckte det här var lite trist först.
Nu blir jag trygg när jag ser Escriba.
Jag tänker på det särskilt i en situation då Francho varnas fastän han egentligen borde fått frispark precis utanför straffområdet då en av Eldenses stora försvarare hänger som en rugbyspelare runt midjan på honom (hade det skett i straffområdet hade edt varit en solklar straff) och domaren gör ingenting. Francho bankar i backen i vrede, och i nästan situation varnas han för att ha petat till samme försvarare  - och då brinner han av såklart.
Hela arenan skriker.
Fortet.
Fran Escriba vinkar kallt till sig domaren. Han domderar inte, men han kräver en förklaring.
Han är en magister.
Och det är det som gör det här unga laget stabilt, tror jag. De ser ingen hojtande tränare som närmar sig medelåldern men vill vara hipp i trasiga svindyra jeans och fräck huvtröja som domderar och grinar och skriker som de sedan tar efter.
De ser (-nu ni!) en man.
Och så framträder Zaragoza 2023/24 som ett ungt lag som spelar moget.

Se ett klipp här.

På söndag är det dags för Cartagena borta.
Fem raka vinster känns som en omöjlighet men det gjorde fyra, tre, två och en också.

2 kommentarer

Nina Månsson2023-09-04 09:47:00