2020-11-04 19:00

Zaragoza - Girona
2 - 2

Real Zaragoza - Girona 2-2

En väl genomförd match, en försvarskollaps och en målgaranti bäddade på tilläggstid för Zaragozas 2-2 vinst.

Fyra mål på åtta omgångar, tolv skott på mål. Två vinster, varav en är ett kryss mot Albacete omskrivet till en skrivbordsvinst. Lika många poäng som matcher.
Ruben Barája lät, som min kollega Nina rapporterade, bli att kommentera saker och ting inför den här matchen. Vilket förmodligen var klokt. Vad fanns att säga? Vem skulle vara särskilt intresserad? Nej, det fick vara nog med de pliktskyldiga ord som redan mejslats in i den kvarnsten som skulle dra kapten med sig ner i det blå mörkret när väl den läckande skutan behagat kantra. Här skulle göras och inte pratas.

Senaste tiden har handlat en hel del om Rubens olika taktiska grepp. Hans rigida 4-4-2 övergick för två matcher sen i nåt annat, med nya spelare, för att sedan i nästa match gå tillbaka till 4-4-2 fast med samma nya spelare. Det var direkt nödvändigt att börja inte veta någonting om hur den här klubben eller hur det här laget borde spela, Real Zaragoza hade innan manualen revs satt en stadig kurs mot avgrunden och närmade sig i maklig takt.
Det någorlunda stjärnförvärvet Haris Vuckic hade som bekant på bästa curling-manér sprungit och skrubbat bort allt som kunde tänkas sakta ner farten, första åtgärd fick därför bli att sätta Haris på bänken. Det går att göra fem mål på två matcher när ens Slovenien möter San Marino och dylikt, det är något annat att sen spela i Segundan hos ett lag med ambitioner.
Gabi Fernandez fick förtroendet i två matcher, och tackade för sig genom att komma till lägen (Haris Vuckic har hittills ett nästanläge på säsongskontot) som han brände spektakulärt. Bra anfallare studsar som klyschan bjuder alltid tillbaka, Gabi har likt Ruben bara att göra. Om ett tag..?

Sergio Bermejo, spelaren vars teknik och förmåga att bryta mönstret gör honom unik i detta lag, skulle idag upp på topp i ett tvåmannaanfall jämte Narvaez. Jag själv hade inte tänkt tanken, inte heller hade greppet ens diskuterats mellan oss på Zaragoza-redaktionen.
Det är ju briljant, tänkte jag efter att jag kommit ihåg att stänga munnen efter det att nyheten landat. Chavarria, ytterbacken med sällsynt zaragonesisk genombrottsförmåga, var befordrad till mittfältet, och in i elvan kunde nu även Bermejo-vikarien Luca Zanimacchia tryckas in. Ynglingen som vill mycket men saknar teknik och kyla är en spelartyp som inte kommer in och avgör i matchens slutskede, han är en spelare som flänger omkring och misslyckas med en del saker tills dess att han lyckas. De sena inhoppen har helt enkelt inte varit hans kopp maté.

Ruben visar liv, mod, och en insikt om sin egen trupp, såväl som att hans koncept inte fungerat. Som uppladdning betraktad: "Mami, mami, mami, mami!!!!"

Första halvlek:
Detta skulle vara ett annat Real Zaragoza än tidigare. Det låg liksom i luften. Domaren hinner (det är dubbelkollat) också blåsa igång matchen innan Los Maños slår bollen ut mot sin vänsterflank. Pep Chavarria tar emot och söker bortre stolpen, där dyker Luca Zanimacchia upp och springer bollen förbi en målvakt, men inte försvararen som rensar den studsande bollen strax innan mållinjen.
Från ingenstans har det här laget orsakat ett adrenalinpåslag.
Kanske låg å andra sidan en Ikaros-läxa i det hela, när mittback Atienza på bästa gubbmanér sträcker baksidan efter nåt steg i sidled och blir liggande, signalerandes för byte, smög sig åtminstone tankarna ditåt.
Facit efter fem minuter: ett läge, ett byte.

In för Atienza kom Alejandro Francés, artonåringen som sjutton år gammal stod för en mardrömshalvlek ute på sin högerkant och blev utbytt i halvtid. Det var några månader sen det. Ikväll gick hursomhelst en lagpappa som organiserar försvaret ut och klappade om en storögd spelare inte helt etablerad i A-laget när denne äntrade plan. Nåja.

Första kvarten går i det azurvita tecknet. På mittfältet sköter James och unge Francho Serrano bolltempot och positionsspelet. Kanterna med Luca Zanimacchia och Pep Chavarria drar bevakning och öppnar för Narvaez och Bermejo, som utan att få mycket boll ändå löper och visar på något. Fotboll är känslan, att veta. Och den, det säger att så här bör vi starta även i nästkommande match.
Men, som sagt, det var det där med försvaret. Tejero överspelas totalt ute på sin högerkant, ingen Zaragozafot blockerar inlägget mellan backlinje och målvakt och på bortre stolpen dyker Gironas Nahuel Bustos upp - och skjuter högt över. Christian Alvarez följer skolboken och slänger sig längs med sin linje, men med hela målet öppet kan han inte rädda bollen. Han kan däremot störa (för varför slänger sig målvakten här? Vad vet han som jag, Nahuel, inte vet?) och skapa ängslan, och visst finns nåt så fint i att sån due-dilligence då och då betalar av sig?

Sergio Bermejo sköt från tjugofem meter med fel fot och träffade klykan. Så sammanfattades sen Zaragozas målchans tio minuter senare; att laget ägde bollen hade knappt regisrerats, från ingenstans bara dök den galna målchansen upp då Sergio fått för sig att anfalla på egen hand. Jaha, och en svordom. Här har vi hursomhelst något som bryter mönstret och en fortsatt god tendens.
Tre minuter senare hamnar Francés på efterkälken och hinner inte ut i press mot Gironas bollhållare. Inlägget är ett väldigt vanligt inlägg, men den organiserade backlinjen utgick med Atienza, och den Guitian-Tejero komponerade tappar alla tre löpningar som tas av motståndet. Mamadou Sylla timear och nickar från straffpunkten in bollen förbi en uppgiven Alvarez, som medan bollen passerar över pinjen fortsätter öva på sina uppgivna gester gentemot backlinjen.

Så kunde en bra halvlek återigen sammanfattas med ett underläge. Real styrde matchen, skapade lika bra lägen och hade kontroll på allt. Med riktiga anfallare hade man förmodligen lett det här, åtminstone gått in till vila med ett lika resultat. Dubbla antalet passningar, dubbla bollinnehavet. Ibland säger det mycket om matchbilden. Att förändra någonting i halvtid, nej, det fanns inget behov av.

Andra halvlek:
Frånsett Zanimacchias bästa imitation av en kalv släppt på grönbete efter femtio spelade sekunder så blev andra halvlek sig lik den första. Real Zaragoza höll i bollen, drev upp tempot och spelade runt utan att riktigt komma nån vart mot ett samlat försvar. De få gånger då bollen hamnade nere vid den egna backlinjen stördes bilden något av en Tejero som sprang in i Guitiano, en ostörd Francés som bara uppträdde darrigt, eller bara en Alvarez som skällde och pekade vart han tyckte att det anstod en mittback att befinna sig.
Det är en sak att lyssna, en annan att skrämt reagera efter magisterns skäll. Både Francés och Tejero agerade under stunder skolpojkar. Sånt sätter spår, sånt snappas upp av ett motstånd.

En kvart av detta förflöt, med en matchbild som förmodligen kändes ganska bra för båda lag på plan.
I 54:e får Girona tag på bollen, två (förvisso fina och på varsitt tillslag, men) ABC-passningar senare har ytterspringaren fått en boll att löpa på. Inne i straffområdet finns bara Tejero och attackerande Valery, med Tejero på insida och före Valery är sekvensen alltid: inlägg - rensning till höra. Men Tejero är en ofärdig spelare, med juniormisstag i sig. Det är oförlåtligt att vända sig om och titta på sin markering, fastna på hälarna, och i slow-motion försöka slunga sig framåt när Valery får lov att löpa framför sin motståndare och stöta in det öppna målet. En målvakts motsvarighet vore att tappa in bollen mellan benen, en anfallares Gabi Fernandez alla avslut i förlusten mot Mirandes.
0-2 på hemmaplan, i en match som återigen nog var vår bästa för säsongen.

Ruben ödslade ingen tid - ut gick en på det stora hela lite för osynlig Zanimacchia och James Igbekeme, in kom just Gabi Fernandez och Javi Ros. Grattis till och tack för 150, Javi.
Det var svårt att avgöra bytenas effekt då Girona backade hem, än tryggare i sin ledning. Trycket mot mål ökade hursomhelst, spelet var rappt utan några synbara tecken på uppgivenhet. Franchos juvenila bortsparkande av bollen efter en icke-situation stack ut i det som mest började likna en maskin som skulle trumma på in i det sista.
Bermejo behandlade efter sjuttio minuter bollen elegant, bröt in i plan och väntade in Gabis löpning. Inlägget delikat, nicken snygg, stolpe ut.
Frisparkar och långskott duggade rätt, alla hamnade de i famnen på gästande målvakt.
Frustration, uppgivenhet. Det becksvarta mörker som är Segunda-tabellen.

I 85:e togs Sergio Bermejo ut, som vanligt. Inget att anmärka på, det här https://youtu.be/WkVKZmzjFko?t=5783 tar ut sin rätt. In kom Larrazabal, vilket gjorde detsamma då minuterna bara skulle springas av. Ett lag som gjort två mål i en match under säsongen, 2-2 förlusten i premiären mot Las Palmas, gör inte 50% av sin säsongs totala målskörd under de fyra tilläggsminuter som visas upp. Två stolpträffar var förmodligen mer än vad vi supportrar räknade med inför matchen - så dåligt är anfallsspelet.

Narvaez hade på 91 minuter snavat iväg ett oerhört farligt inläggsläge, snavat ett skottläge och haft en hotande passning. Efter 92 hade han nickat i stolpen, sekunden senare hade kvällens tredje stolpträff letat sig i mål. Hans andra för säsongen.
Från ingenstans ändrades scenbilden. Girona var skrämt, Real Zaragoza vibrerade av frustration, nån form av hopp och en avgrundsdjup avsky mot den egna trubbigheten. Domaren fick ta ett ögonblick för att markera mot den azurblå våg som stod redo att skölja över den röda kustklippan, här är det minsann han som bestämmer när detta dras igång. Urkraften Real Zaragoza får snällt rätta sig in i lede-..

Längre än så hann inte kvällens Árbitro, Hernández Maeso, innan det som alltid skulle komma tog vid. Narvaez möter ett inlägg från vänster och nickar in nån stenhårdhet, jublet nere vid hörnflaggan är större än Bayern Munchens då man tog sin CL-titel i somras. Nån tår fälls i det regniga gräset, Hernández tittar med rufsigt hår och skrämd blick fram bakom reklamskyltarna och ger ifrån sig kvällens sista pip. Inga ord fanns då, inga finns nu. Bara det kalla konstaterande som var att Real Zaragoza vunnit med 2-2.

(På lördag kl 20.30 rullar det vidare mot Tenerife. Som alltid sänds matcherna på La Liga Smartbanks Youtube-kanal (nås även genom länken här ovan), numer med mål som en möjlighet.)