2021-11-07 16:00

Zaragoza - Sporting Gijon
2 - 0

Real Zaragoza - Sporting de Gijón 2-0

Ett roterat Real Zaragoza red vidare på vågen, nio matchers kryssfest har nu övergått till att vara ligans (mellan tors-sön) formstarkaste lag.

Det har gått i stå för Zaragoza, det som nån gång under förra säsongen fastställdes som en förstaelva.
Sergio Bermejo, som inledningsvis inte fick starta men som växte in i det hela som en frisk fläkt. Juanjo Narvaez, som kom i skymundan för tokfloppen Haris Vuckic, var stundtals grym om än inte poänggivande nog. Zapater, Eguaras - det som skulle vara vår karaktär på mittfältet.
Idag startade ingen, idag spelade Zaragoza säsongens bästa och enklaste match.
Det hade inte funnits en match i vilken Zaragoza haft det enkelt, att det blev så idag hade mycket att göra med hur vansinnigt viktigt Alvaro Gimenez sena vinstmål senast var och vilken enorm kraft detta lösgjorde. Radosav Petrovic och James Igbekeme, båda lite oskrivna kort, startade på tremennamittfältet bredvid ungdomen Francho Serrano, och styrde matchen på ett sätt kämparna Eguaras och Zapater inte gjort på ett bra tag nu. Framåt startade Alvaro Gimenez mellan Piff & Puff, eller Borja Sainz och Nano Mesa, som något av en parodi på doktrinen om små, aviga och snabba spelare längst fram.

Något saknades och detta något visade sig vara Zaragoza så som jag kommit att känna det under det senaste året. Men det har också varit ett topplag som från serieledning nätt och jämnt nått ett playoff man sedan gjort en slät figur i, som som satsande storlag säsongen därpå ifjol höll på att åka ur Segundan helt och hållet. Att det nu kommit in tre spelare jag knappt ser skillnad på framåt (den tredje, den för några matcher sedan så framgångsrike Valentino Vada, saknades ikväll igen) och en Alvaro Gimenez har plötsligt gjort att offensiven så saaakteliga vaknat till liv. Backlinjen ser fortsatt labil ut men kanske kan den räcka. På mittfältet börjar man plötsligt se ganska välbesatta ut.

Och kanske är det där vi hittar nycklarna till det som, efter nio raka kryss, nu gett två raka vinster - Zaragozas trupp. I Juan Ignacio Martínez Zaragoza är hela truppen delaktig, det är en bredd som inga andra än seriens topplag riktigt matchar. Det ekonomiska läget Zaragoza som klubb tio år efter förvaltning och stundande konkurs ännu nånstans befinner sig i har gjort att man istället för ett fåtal säkra kort tvingats satsa på flera, billigare alternativ, och under en kompetent ledning har man därför nu fått fart på konkurrens och alternativ. Med två matcher på tre dagar har man en stor fördel gentemot konkurrenterna, förmodligen är det ingen tillfällighet att vi går bra just nu.
För fyra matcher sen tappade Zaragoza segern i '86, för tre matcher sen ledde man från matchminut '1 till '95. Hade man vunnit dessa hade man, förvisso med en match mer spelad, legat en poäng bakom play-off. Viktigare än så, för nu är Zaragoza igång, är hela det jobb JIM gjort med detta stukade lag. Strukturen, taktiken och tron finns.

Det fick vi se ikväll. Zaragoza var överlägset sitt motstånd, första tjugo minuterna gick åt till för mycket flipperspel, men vartåt detta barkade gick aldrig att ta miste på. Det energiska mittfältet skapade lägen, kombinerade och sprang rätt - en klar skillnad gentemot Eguaras och Zapater som oftast står rätt - och hela laget hängde ihop.
1-0 kommer genom att Borja Sainz, en något snutig jäkel, själv vinner bollen på mittplan. En maxlöpning framåt resulterar i en en-mot-en situation, pet till vänster om backen och löpning till höger så är man plötsligt fri att från ett svårt läge skjuta mot mål. Skjuter man som Borja kan man göra mål, huruvida bollen faktiskt skulle leta sig in stod innan faktumet inte klart men all the Sainz were there.
Ett riktigt skickligt mål, helt och hållet egen-utfört. Juanjo Narvaez har inte längre en given plats i detta lag, och det hade känts omöjligt att tro för fem omgångar sedan.

James Igbekeme kombinerade snyggt och provade. Och provade. Inlägg fastnade på sista täckande fot, nästanlägena avlöste varann. Det var en riktigt bra hemmaperiod som föranledde visselpipans fanfar, ett piggt hemmalag joggade in i spelartunneln för att slipa på det som skulle slipas på.

Andra halvlek

Ingenting ändrades heller till andra halvlek. Samma Zaragoza sprang ut och uppträdde likadant, en övertygande matchbild som bara byggde och byggde på det momentum som just nu är på gång att skapas. Sporting Gijon neutraliserades på mitten, de sporadiska meteorit-nedslag som trängde genom Zaragoza-atmosfären inte mer än strödde lite rymd-grus över det hela innan hemmalaget kom i nästa attack.

Zaragoza sjönk i sina positioner men inte i koncentration. Plötsligt hade ett bortaförsök landat hos Alejandro Frances, som direkt tittar upp och ser en onside Nano Mesa. En enkel djupledspassning senare Nano sig själv och Borja Sainz fria mot målvakten. Pippo Inzaghi hade varit stolt över den uteblivna passningen, det säkra målet byttes mot ett mål och så stod det plötsligt 2-0.
Detta lag som inte gjort två mål i en match på snart femton matcher. Varför är fotbollen aldrig men nu plötsligt enkel?

Fyra minuter senare sprang 2-0 skytten ut för Sergio Bermejo, ut gick även Petrovic för Eguaras. Vinsten skulle stadgas upp, upp stadgades vinsten och någon annalkan var svår att riktigt känna kring Sporting de Gijons storm. En kvart spelades av, tempot drogs upp och plötsligt rev mittback Jair Amador klumpigt ner någon precis utanför straffområdet, fler inlägg började hitta rätt.
Oron? Varför den inte var där är en god fråga.
Med fem minuter kvar hoppar Alberto Zapater och Ivan Azon in, bådas tjurrusningar in på plan tänder liksom till tillställningen i nån minut och är en så vansinnigt underskattad charm hos fotbollen.

2-0. Båda lag var lika nära ett mål mot slutet, dvs inte alls. En rätt igenom säker vinst för JIM och hans krisande storklubb, som från nedflyttningshot nu ligger fem poäng från play-off. Den jämna tabellen har talat, det har också den process som nu, efter snart nio år i Segundan, faktiskt ser ut att kunna vara på riktigt. Först mittenträsk, sedan play-off - så ser framtiden ut, och en sådan har vi.
Tack JIM. Tack rotation, färska ben och dess perspektiv. Tack för två individuellt skickliga mål i ett starkt kollektiv, och tack för den glöd ert Zaragoza är i november-"mörkret".

På lördag, 20.30, tar Los Maños sig an Las Palmas. Aupa!