Teneriffa - Zaragoza1 - 0
Tenerife - Real Zaragoza 1-0
Segundans näst sämsta anfall levde upp till sitt rykte trots att Zaragoza gjorde matchens mål.
Ibland tar ord slut. Det som en gång var en vild vårbäck flankerad av tö och vitsippor är i nästa stund en aragonesisk öken fientligt inställd gentemot den törstande vägfarar..
Det här var dåligt. Real Zaragoza spelade väldigt dåligt. Laget har snart under en längre tid spelat just så här dåligt. Så här intetsägande, på detta sätt som astrologins lärda snart kommer börja vända sina oroade blickar åt eftersom vi inte vet att svarta hål inte kommer till genom sån här meningslöshet, så får Spaniens möjligtvis femte största klubb inte se ut.
Affekt är ett bra ord. Agera inte i affekt, tänk rationellt och långsiktigt. Vi supportrar tycker ju om affekt, varje spelare hinner sakna motorik i varenda lem minst fem gånger under nittio minuter, domaren dömde emot just vårt lag ikväll igen och vi har världens jubelklangsidiot till tränare. Sparka någon här och där så blir det bra, säger vi tusentals och åter tusentals sanningssägare™. Vi självutnämnda meteorologer som proklamerar regn! sju gånger i veckan och kallas oss Nostradamus den dag då vi råkat få rätt.
Ruben Barájas lagbygge är för dåligt för klubbens ambition. Vi har gjort sex mål på tio omgångar, vi har mäktat med totalt femton skott på mål och resultatraden lyder 2-4-4. 1-5-4 utan skrivbordssegern mot jumbon Alcórcon. Sabadell, som tog sin säsongs första poäng mot - Real Zaragoza, har gjort tre mål. De är sämre, det är de.
I affekt skrivs den här matchrapporten färdig för sju stycken sedan och hinner med att analysera, och avfärda, Ruben Barájas lämplighet som kapten för skutan Real Titanic.
Skeppet har hunnit lämna Irlands gröna ängar bakom sig, det har ännu en bit kvar tills dess att de första isbergen börjar dyka upp borta vid horisonten. Ska Ruben, som under tio omgångar knappt hunnit rotera skeppsratten ett pinnhål, få fortsatt förtroende och en stilla bön över sig och sitt skepps resa mot New York när Nordpolens is börjar välkomna alltet in till sin boning och ställa ordentliga krav på navigering?
Säsongen är nu tio omgångar gammal, tre fjärdedelar återstår och Ruben Barajás spel vittnar om en avsaknad av tillräckligt många livbåtar. Nej, affekt står kvar på Southamptons kaj och vinkar med sin näsduk
Första halvlek: Började i ett lätt rasande tempo.
Real Zaragoza kunde ha tagit ledningen två gånger om, genom Gabi Fernandez påpassliga presspel och Narvaez pigga men saktfärdiga avslut. Tenerife å sin sida nickade i ribban.
Zaragoza förde spelet medan Tenerife kändes farligare framåt, mer rejäla, och sättet på vilka lagen kom till nästanlägen bådade inte gott. "Det här blir mål" proklamerade en röst vid Tenerifes första och näst sista hörna i matchen, en skarv in mot ett hönsgårdsförsvar senare så hade Fran Sol slängnickat och Christian Alvarez räddat fint på linjen.
Christian och bollen dansar i samklang innan argentinaren visar prov på all den graciösa förmåga som anstår en hundraårig målvaktskropp och för egen maskin för in bollen i eget mål. Tji fick det galopperande tåg som var de båda Tenerife-spelare som skulle stöta på returen.
Tre händer från vitklädda hemspelare åkte upp i luften för att berätta att de minsann sett att bollen var i mål, en handsklädd hand upp i luften från Christian som minsann sett precis raka motsatsen. Irritationen över sådana här VAR-beslut växer nog runtom i fotbollsvärlden, bara ta ett beslut om det uppenbara och låt fotbollen få vara flytande.
Rätt blev hursomhelst rätt.
Halvleken fortsatte utan större påverkan. Det här laget hamnar lyckligtvis i underläge i varenda match förutom de som rinner ut till 0-0, man rubbas inte av ännu en bekräftelse på sin uselhet; den läggs på hög, ovanpå den tjocka, dammiga högen på ett sedan länge belamrat skrivbord.
Mitt i allt hajade jag till när Zaragoza plötsligt stod för ett mönsteranfall (https://youtu.be/uvkCg2rDPms?t=2294) olikt något man visat upp under egentligen hela säsongen, vilket inte är att gå till nån överdrift. Ett lyckofall i arbetet? Förmodligen.
Halvleken slutade anonymt, tre varningar för Tenerife och ett skott på mål från Zaragoza. Och så då Christian Alvarez räddning som blev ett självmål.
Andra halvlek: En för dagen välklädd Ruben slängde för ovanlighetens skull om rejält i halvtid. Luca Zanimacchia och Gabi Fernandez, båda som bäst halvdana, fick snällt stanna kvar utanför sidlinjen. In släpptes Larra(zabal) och en debuterande Juan Azon.
Bytena gav effekt, efter femtio sekunder tog sig Tenerife fram genom sin högerkant. Zaragozaspelarna uppträdde yrvaket, nån hopstöt senare låg två försvarare medan ett löjligt enkelt anfall slutat olyckligt bakom Alvarez. Hopplösheten förhindrar känsloyttringar, att nämnde hopstöt visade sig regelvidrig och resulterade i en frispark för bortagänget i sina röda tröjor registrerades därför mest som en fnysning (det här laget är just nu så, så dåligt).
Matchen fick leva vidare. På det stora hela är detta en spelmässigt okej insats, framförallt från mittfältet. Bermejo sken, som vanligt, Narvaez syntes och försökte. Javi Ros ser ofta hopplös ut när han syns, men jobbet i det tysta behärskar han.
Matchens fokus får dock hamna på backlinjen. Tejero och Francés, ni är inte redo för den här nivån på era nuvarande positioner. Var tredje ingripande är ett juniormisstag, när Tejero skänker bort ett friläge genom att undvika att nicka den inkommande långbollen får somligas tankar svårt att inte vandra till Victor Nilsson Lindelöfs agerande mot Huddersfield hösten 2017.
Men, detta lag är i andra änden också ligans näst sämsta anfall. Inget skapas, nåt inlägg här och där sticker ut men man letar sig aldrig fram till något som ens påminner särskilt mycket om en målchans. Fyra gånger dimper bollen ner i Tenerifes straffområde, vid minst två av dessa ska en offensiv tå bara in i gröten och offras, men detta lag är kliniskt befriat från sådant.
Matchen innehåller lägen, fast ändå inte. Tre skott på mål produceras, två av Tenerife och ett av gästande Los Maños. Närmst ett andra mål i matchen är Tenerife. Något sådant gör de aldrig, det här slutar i en uddamålsförlust efter det att Zaragozamålvakten gjort självmål.
Förmodligen var han sitt Real Zaragozas bästa spelare ikväll, apropå ord som tar slut.
(13:e november, kl 21.00, tar vi, laget som idag undviker nedflyttning genom målskillnad, emot Oviedo på La Romareda. Även den går att se på La Liga Smartbanks Youtube-kanal)