Säsongsanalys 06/07: Reservlaget
Reservlaget sammanfattas.
Är det något lag som fått stryka på foten detta år, när juniorlaget gått som tåget i egen liga och cupen och A-laget varit sargat av skador, så är det reserverna. För Neil Banfield har inte haft det lätt. Inte alls.
Årets uppsättning av reservlaget har spelat i The Premier Reserve League South, där 10 lag är med. Årets upplaga har reducerats något till att bara inkludera lag från Premier League, vilket innebar att Southampton, Coventry, Crystal Palace, Leicester, Ipswich och Norwich försvann och ersattes av Aston Villa och Reading.
Gunners reservlag spelade 18 matcher och kom näst sist i denna liga före Portsmouth, som hamnade längst ned. Man vann endast fyra matcher och man noterar att Gunners bäste målskytt denna reservlagssäsong var Jeremie Aliadiére med fem(!) mål, som han spelade in på de första fyra matcherna. Efter de första fyra matcherna ledde Gunners reservlagsserien med 13 poäng och tre segrar. Sedan kom fallet. Rejält. Det var som om Ronja Rövardotter försökt sig på Helvetesgaps-hoppet och ramlat i Katlagrottan.
I en normal matchning mellan A-lag och reservlag, så kan man tycka att de spelare som inte spelar i A-laget spelar i reservlaget. Detta skulel innebära att man borde se spelare som Senderos, Almunia, Djourou, Aliadière, Song, Walcott, Denilson, Hoyte med flera ganska ofta i reservlaget, men så är inte fallet. De ovannämnda har spelat 18 matcher. Ihop. Då förstår ni. Stackars Almunia har följaktligen spelat 12 matcher på hela säsongen och räknar man in tredjemålvakten Mart Poom, som gjort 6 matcher i reservlaget, så landar han på totalt åtta matcher inklusive A-lagsfotboll. Främjar inte utvecklingen och det är det som jag anser vara det stora problemet med dagens reservlagsfotboll i England. Spelare som hamnar mellan A-lag och reservlag får inte mycket matcher totalt. Samtidigt måste man hålla de igång då A-lag drabbas av ohyggligt mycket matcher. Gunners gjorde nästan sextio matcher i år och då gick vi ändå inte långt i varken Champions League eller FA-cupen. jag kan tänka mig att lag som Chelsea gjorde uppemot 70 matcher detta år. Då måste man ha en bred trupp, men måste man hålla ihång de spelare som inte spelar frekvent.Lite vägning av möjligheter där.En variant är ju också att låna ut spelarna, som man gjorde med Song.
Något om matcherna också. Dessa präglas opckså av det myckna matcherna som representationslaget har. Man ser det i matcherna kring jul och nyår. Reserverna hade ingen match i december och två i slutet av januari. Mellan slutet av oktober och slutet av februari spelades fem(!) matcher. Laget inledde strålande med tre vinster av fyra. Sedan följde bara en seger(mot Fulham hemma) på fjorton matcher. Det absoluta bottennappet var 0-6 borta mot Reading. 0-3 hemma mot Spurs kändes nog också. Man skall också nämna målskyttet, ty på de fjorton sista matcherna gjorde Gunners fyra(4) mål. Det är fullständigt förkastligt.
Det goda med reservlagsmatchningen är att det tillåter yngre spelare att lukta lite på högre tempo, hårdare spel opch kanske möta spelare med Premier League-erfarenhet. Årets kull av reservlagsspelare har varit omfattande och totalt 43 spelare har spelat de 18 matcherna. Flest matcher har Mark Randall gjort med 17 stycken och Jay Simpson därefter med 16 stycken. Vi ser intressanta spelare komma in i laget.
Målvaktsfronten är fortfarande mycket osäker och oprövad anser jag. Lee Butcher och Vito Mannone må vara lovande, men om de räcker till på högre nivå må vara osagt och högst osäkert. Mannone gjorde en period i Barnsley, räddade straffar, men gjorde en dunderblunder mot Luton och försvann ned i en dvala. I reservlagsmatcherna verkar han inte heller ha varit säkerheten själv. Butcher är en engelsk målvakt av bra juniorklass, men ett världsämne..tveksamt.
Bättre och mer intressantare ser det ut på backlinjen, där både unge Traoré har fptt spela en del av matcherna och skaffat sig ganska säker mark. Hans inhopp på A-lagsnivå i Carling Cup var gigantiska att se. Men här finns andra intressanta talanger i form av Paul Rodgers, en stor och stark mittback som jämförs en del med Campbell, René Steer en allsidig back och även Abu Agogo, som också finns som ytterbacksalternativ. Unge Gavin Hoyte är en kopia av storebror Justin.
Mer spänd är jag att se hur fortsättningen av livet ser ut för Joe O'Cearuill, Matty Connolly och Ryan Garry. De förstnämnda har varit utlånade och det har gått så där, medan den tredje mest är skadad. Tror på försäljning på alla tre inom något år.
På mittfältet har Neil Banfield fått en möjlighet att spela in Fran Merida, troligtvis med Wengers allra största förtroende. Både han och även de båda före detta Mk Dons spelarna Gibbs och Dunne har fått spela mycket och även fast jag är tveksam till deras framtid i Gunners, så ger jag en sådan som Gibbs en chans för hans riv och slit, som kan behövas. Ett stort frågetecken är Vincent van den Berg, som har fått spela en hel del, men efter vad jag förstått inte gjort något väsen av sig alls. Dribblar en del, skapar en del, men ett framtidshopp..nja..? Tror då mer på Lansbury, som fått känna på hetluften en del och så Nazer Baracite.
Vi hoppar till forwardsfronten, där kanske framför allt Jay Simpson har synts i reservlaget.
Han kommer att få spela ännu mer nästa säsong, eftersom detta var hans sista juniorsäsong. Han hamnar nu på "mellis" och klarar han inte steget upp till A-laget, så blir det ett år i reserverna alternativt utlånad. I årets reservlag har han varit en framträdande forward, även fast han inte gjort mer än två baljor. Aliadière, Walcott och andra som spelat i reservlaget är dagssländor, som vi vet vad de kan. En spelare som dock inte kan vara nöjd med sitt år är Mark Elston.Den småväxte forwarden slog igenom ifjol med mängder av mål i juniorlaget och stänkte även in ett par i reservlaget, men har i år inte alls fått chansen och man kan anta att dennes chsner i klubben är räknade.
Ser man på hela säsongen är det överhuvudtaget ganska frapperande vilken oerhörd skillnad på kvalitet och pondus det är på spelarna som använts i reservlaget. Från oerhört välbetalda proffs som Adebayor, Ashley Cole(i början) till trainees som man knappt kan stava till: Abdillahi, Ayling, Eastmond.
Det var reservlagssäsongen det. Nu inväntar vi juniorerna.
