Inför The Battle of The West Country
Imorgon åker Plymouth Argyle de dryga 20 mil till Bristol för säsongens närmaste bortamatch. Det är så nära derbykänsla man kan komma som Argylesupporter nuförtiden, Exeter och Torquay ligger ju alldeles för långt nere i seriesystemet nu.
Det blir också säkert fullsatt på bortaläktaren och en del bortafans på hemmaläktare också. Den resande Green Army är ju en av landets mest inbitna och dyker alltid upp i stora antal. Bristol har fördelen att den är nåbar båda från landets sydvästra hörn där Plymouth befinner sig, och även från London, södra Wales och Midlands där många exilsupportrar numera bor.
Laget
Efter tre raka segrar är självförtroendet hög i Argyle. Paul Sturrock har lovat att så länge laget fortsätter att vinna så kommer spelarna behåller sina platser, men nu har han börjat prata om "Horses for Courses" så jag antar att han börjar ångra sig lite om detta. Han kommer säkert undan med ursäkten att spelarna är trötta efter alla matcher, så jag förväntar mig ett par stycken ändringar i morgondagens lag.
Till exempel Jim Paterson har nu återhämtat sig och kanske kommer in som vänsterback istället för Chris Barker. Det vore tufft för Barker som spelade bra i lördags men Paterson var också bra innan han skadade sig och ger lite mer offensivt än vad Barker gör.
Dessutom väntar ju alla Argylesupportrar på att se franska kantspelaren Nicolas Marin från start. Han fick 20 minuter i lördags och slängde in några riktigt vassa inlägg. Trots Jamie Mackies stor entusiasm så känns det som om han borde ligga efter Marin i kön efter en plats i laget, egentligen.
Motståndet
City har börjat starkt igen i sin andra säsong i The Championship. Ifjol överraskade de alla och tog sig hela vägen till kvalfinalen på Wembley där Hull City var för starka.
De har pengar också, hade i alla fall råd att spendera mer än två miljoner på Nicky Maynard från Crewe. Efter många år i tredje serien får man en instinktiv känsla av att de är en liten klubb men Bristol är ju en stor stad som borde ha potentialen att kunna husera ett Premier League lag. Precis som Plymouth faktiskt, som numera ryktas vara Europas största stad som aldrig haft ett lag i landets högsta serie (om man räknar bort Ryssland).
Och sedan har Bristol City ju The Wurzels också. Det är inte alla klubbar som har en egen rockband som har skrivit en egen klubblåt. Efter att ha sett City på TV ett par gånger ifjol och hört vår match på radio så kan jag nästan texten till One For The Bristol City utantill nu...
Senaste mötet
En underbar 2-1 vinst på Ashton Gate i mars ifjol. Efter den matchen var sista gången jag verkligen trodde att vi skulle knipa en kvalplats. Under veckan innan den matchen hade Bristol Citys troende målvakt Adriano Basso beskrivit i media hur Gud hade hjälpt honom att rädda en straff mot Watford, så jag skojade lite att det var dags för vår egna religiösa Rory Fallon att återkomma, annars hade vi inte en chans att göra mål mot Basso. Fallon hade då inte spelat på ett bra tag. Sturrock höll tydligen med, Rory var med från början, gjorde två mål och är nu given i startelvan. Så nu får vi alla be en stilla bön: gode Gud, välsigna Rory igen imorgon! (Basso tippas förresten återkomma i Citys mål efter misstag av hans ersättare mot Wolves senast)
Tips
Tror på en tuff match ("Blood and Snotters" som Sturrock skulle säga) och 1-1. Mål av Fallon förstås.
