Inför: Preston NE - Liverpool
Liverpools 400:e match i FA-cupen inleder 2009 års upplaga av turneringen och det borta mot Preston North End, klubben som har fostrat storheter som Bill Shankly och Tom Finney.
John Arne Riises självmål i semifinalen mot Chelsea är utan tvekan 2008 års värsta ögonblick om ni frågar mig och jag ska väl inte dra norrmannen inför rätta om den uteblivna ”drömfinalen mot Manchester United” ännu en gång, men avdelningen onödiga mål och käppar i egna hjul fick bara två månader tidigare en värdig konkurrent när Barnsley förpassade Liverpool ur FA-cupens femte runda. Liverpool hade i den tredje omgången slagit ut Luton med 5-0 hemma (omspelsmatch efter 1-1 borta) och uppstickaren Havant & Waterlooville föll tappert med 2-5 på Anfield i omgång fyra.
Att matchen spelades på Anfield och att Liverpool tog ledningen gjorde Barnsleys bedrift än mer anmärkningsvärd, men hade det inte varit för den två dagar tidigare akutinlånade målvakten från WBA, Luke Steele, hade matchen förmodligen varit avgjord i halvtid. Det var dock inte ont om röda chanser efter paus och efter kvitteringen i den 57:e minuten räddades ett skott av Yossi Benayoun på mållinjen och både Lucas och Harry Kewell hade avslut i ribban innan Xabi Alonso okarakteristiskt drällde med bollen utanför eget straffområde och Brian Howard efter en duell med Sami Hyypiä kunde skjuta in segermålet på stopptid.
I kvartsfinalen ställdes Barnsley mot Chelsea och även där blev det jätteslakt när Londonlaget förlorade med 0-1. När Rafael Benítez och Avram Grant under sommaren blickade tillbaka på säsongen tror jag båda såg FA-cupen som en förlorad möjlighet. För första gången sedan 1908 innehöll semifinalen bara ett lag från den högsta divisionen och det blev också Portsmouth som stod som segrare till slut. Pompeys väg till segern gick via Ipswich (b), Plymouth (h), Preston (b), Man Utd (b), WBA (Wembley), Cardiff (Wembley). Bara lätt motstånd således.
PRESTON NORTH END
Preston ligger 26 placeringar under Liverpool i seriesystemet, vilket innebär en sjundeplats i Championship på 41 poäng, 17 bakom ledande Wolverhampton.
Det är framför allt på Deepdale som Preston har hämtat sina poäng och på 13 matcher har de tio vinster och tre nederlag. Det innebär att de har tagit 73 % av totalpoängen på hemmaplan, något som är en mycket hög siffra.
Räknat både hemma och borde är formen tämligen god med sex vinster, två oavgjorda och två förluster på de tio senaste ligamatcherna.
Sju spelare i Preston delar andraplatsen i den interna skytteligan med tre fullträffar, men i ensamt majestät på åtta mål i liga+cup hittar vi förre Liverpoolforwarden Neil Mellor. Räknat på de 16 senast matcherna har dock Mellor bara gjort tre mål.
I Liverpooltröjan gjorde Mellor sex mål på 22 matcher, varav två kom i FA-cupen.
Manager för Preston är Alan Irvine som har varit där sedan november 2007 då han lämnade rollen som David Moyes assistent i Everton. Moyes själv ledde Preston 1998-2002.
För länge sedan
Preston och Liverpool har faktiskt en sak gemensamt och det är att de båda senast vann ligan -90, skillnaden är att det i Prestons fall är 1890 vi talar om. Ja, Prestons glansdagar är det tveksamt om det återstår något överlevande ögonvittne från och deras två enda ligatitlar bärgades 1888/89 och 1889/90.
Klubben var med och grundade den engelska fotbollsligan 1888 och laget gick under premiäråret igenom säsongen obesegrat, något som det skulle dröja till 2003 innan Arsenal upprepade. Det är förstås svårt att jämföra bedrifter med tanke på vilken utveckling fotbollen gjort sedan dess, men Preston kan i alla fall skryta med att de inte bara vann ligan utan förlust utan att de även tog hem FA-cupen samma säsong utan att släppa in ett enda mål! De blev därmed den första klubben att ta ”dubbeln”.
Året dessförinnan demolerade Preston Hyde med 26-0 i den första rundan av FA-cupen, något som så här 121 år senare fortfarande är ett rekord i Europas finaste cupturnering. I den matchen gjorde skotske anfallaren Jimmy Ross åtta mål, i runda fyra kom sex nya fullträffar i 9-1-segern över Bolton, men han förblev mållös i finalen som Preston förlorade mot WBA. Totalt gjorde Ross 19 FA-cupmål den säsongen, vilket inte helt oväntat också det är ett rekord än i dag.
Preston har varit i sju FA-cupfinaler och har ett ganska dåligt facit med bara två segrar. Dels 1889 som redan har nämnts, men även 1938 då klubbens senast trofé bärgades och en viss Bill Shankly återfanns i laget. Huddersfield besegrades med matchens enda mål som var en straffspark i sista minuten av förlängningen. George Mutch hette målskytten.
1888, 1922, 1937, 1954 och 1964 förlorade Preston finalerna. 1937 fanns Willie Fagan med i laget och 13 år senare skulle han spela en ny FA-cupfinal – för Liverpool.
Mr Preston
Mellor i all ära, men han väger lätt jämfört med två av engelsk fotbolls giganter som representerat Preston North End: Tom Finney och Bill Shankly. Eftersom den senare knappast behöver någon närmare presentation för den här läsekretsen ger jag er i stället lite fakta om Sir Finney.
Som barn var Tom skör, hade problem med hälsan och han mätte bara 145 cm som 14-åring. När han erbjöds att skriva på för Preston insisterade hans far på att han skulle avsluta sin lärlingsutbildning till rörmokare, något som senare ledde till ett av hans smeknamn, The Preston Plumber. Finney må har varit småväxt och klen som liten, men som vuxen växte han ut till en jätte i sitt spel på fotbollsplanen.
Finney var en mångsidig fotbollsspelare som kunde ankra rollen som centerforward eller vilken som helst av ytterpositionerna, något som kom till nytta i landslaget där han nätade 30 mål på 76 matcher. "Ingen bättre spelare än Tom har någonsin burit Englanströjan", sa Billy Wright (Engelsk lagkapten som blev först i världen till 100 landskamper). England hade besegrat Portugal med 10-0 i Lissabon 1947 och efter att England ånyo slagit portugiserna 1951, den här gången med 5-3 på Goodison Park, gjorde samtliga i Portugals lag honnör på den efterföljande banketten och deras lagkapten skålade för ”Mr Finney – Mästaren”.
Men det var inte bara hemma i England som folk visste att värdesätta Finney. En italiensk miljonär erbjöd honom en dåtida förmögenhet för att ansluta till Palermos lag. Sicilianarna var även villiga att betala Preston 30 000 pund för övergången, men den engelska klubben vägrade att sälja för vad som hade varit en rekordsumma eftersom de ansåg Finney oersättlig.
Finney var vänsterfotad, men föredrog att spela ute till höger där han kunde skära in från kanten och utnyttja sin bästa fot för att avsluta. Han slog dock straffsparkar med högern.
”3-4 Arsenalförsvarare tvekade som gamla tanter vid övergångsstället varje gång Finney hade bollen”, skrev en tidning.
”Finney borde begära skattelättnad eftersom han har tio stycken att försörja”, skrev en annan och syftade på att Tom bar hela laget ensamt.
”Finney skulle ha varit fantastisk i vilket lag som helst, i vilken match som helst, i vilken era som helst… och han skulle ha tagit sig förbi sin bevakare om han så hade burit överrock”. Shankly om den spelare som han höll för den bäste han såg under hela sin karriär.
Tom Finney förblev sitt Preston trogen under hela sin 15 år långa spelarkarriär som spände över 473 klubbmatcher och 210 mål. Han har förärats med Sir Tom Finney Stand på Prestons hemmaarena Deepdale där även Bill Shankly Kop återfinns på ena kortsidan. Utanför stadion som rymmer 23 408 åskådare kan man sedan februari 2002 även hitta en Finneystaty som går under namnet "The Splash" (Plasket) efter ett foto som 1956 förevigade ett klassiskt ögonblick i legendarens karriär.
Ett ösregn på Stamford Bridge hade försatt gräsmatten i ett så blött skick att matchen aldrig hade spelats i dag, men för 50 år sedan var man inte så knusslig och vid ett tillfälle hamnade Finney i en stor pöl med vatten på väg fram med bollen efter en passning av Tommy Docherty. En fotograf fångade ögonblicket i vad som blev Sports Photograph of the Year och som nu alltså har statyfierats.
En intervju med Finney samt bilder på det berömda fotot och statyn återfinns HÄR.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 26 vinster, 17 oavgjorda och 21 förluster
Totalt i FA-cupen: 1 vinst, 2 oavgjord och 1 förlust
FA-cupmöten i detalj
10 feb 1894 R2 Liverpool-Preston 3-2
17 feb 1962 R5 Liverpool-Preston 0-0
20 feb 1962 R5 O1 Preston-Liverpool 0-0
26 feb 1962 R5 O2 Liverpool-Preston 0-1
Domare
När Liverpool åkte ut mot Barnsley förra året hette domaren Martin Atkinson och samme man dömer matchen mot Preston.
LIVERPOOL
Liverpool spelar sin 400:e match i FA-cupen på lördag och har ett facit som lyder 213 vinster, 87 oavgjorda, 99 förluster och 666-377 i målskillnad.
Det här är sjätte gången på sju år som Liverpool spelar på bortaplan i första matchen (vilket innebär den tredje rundan för lag från Premier League).
Efter cupvinsten 1992 har Liverpool vid sex tillfällen slagits ut mot klubbar från lägre divisioner: Bolton (1993), Bristol City (1994), Blackburn (2000), Crystal Palace (2003), Burnley (2005) och Barnsley (2008).
Två spelare har gjort hattrick mot Liverpool i FA-cupen: Boag för Derby County 1897/98 och Westwood för Bolton 1945/46.
Startelva
Preston är ett av de starkaste hemmalagen i Championship och med tanke på Liverpools facit mot lägre placerade lag efter millenniet vore det en dum idé att matcha ett ligacuplag i FA-cupen och jag tror inte heller att Benítez har någon tanke på det.
En bortamatch mot ett av de bättre lagen i divisionen under i en cup rankar jag som lika svårt som säg bortamatchen i ligan mot Stoke nästa helg. Det är en sliten klyscha, men det här är den stora matchen för Preston och de lär vara övertaggade och villiga att springa mer än de gjort på hela säsongen. Jag tror dock inte på en tokoffensiv där de kör på energi och hoppas överrumpla Liverpool och få in ett tidigt mål, eftersom det inte är ett lag från League One eller League Two vi talar om. Preston har tillräckligt med struktur i sitt spel för att kunna lita till det och hoppas säkert kunna mäta sig med Liverpool på spelmässiga grunder.
Robbie Keane och Albert Riera stod över senast och jag tror de går in i laget igen. Martin Skrtel fick tio minuter på slutet i sin comeback och den stenhårde slovaken som nått lite av kultstatus bland vissa supportrar kan mycket väl ges chansen från start.
Valet huruvida Steven Gerrard ska spela eller inte tror jag inte har något att göra med misshandelsåtalet utan ifall Gerrard inte finns med i laget beror det på att Rafa anser att det finna andra som gör ett fullgott jobb och att lagkaptenen kan passa på att samla kraft inför stundande kamper.
Andra frågetecken är om Alvaro Arbeloa är frisk och ifall Fernando Torres ges speltid i den här matchen. David N'Gog får säkert en halvtimme i den här matchen om han nu inte spelar från start.
Reina
Carragher Skrtel Agger Insua
Benayoun Lucas Gerrard Riera
Babel Keane
