United enkelt vidare till semifinal
En oväntad stark startelva mönstrades på Craven Cottage i den på förhand tuffa bortamatchen mot Fulham. När Rooney 52 minuter senare satte trean, var matchen punkterad. Nu kan all fokusering läggas på den kommande matchen i Champions League mot Inter.
Vad finns det att säga?
Vi känns helt oslagbara för tillfället.
Matchen slutade 4-0 men i ärlighetens namn får vi vara ganska nöjda över den hållna nollan. Med lite mer tur och skärpa i avslutningarna borde och kunde Fulham ha satt ett mål i början av matchen. Kanske hade då matchbilden blivit annorlunda?
Hittills har vi vunnit tre titlar. Det känns på ett sätt otänkbart att vi ska vinna tre till. Men när man ser laget spela fotboll för tillfället, är det som att ingenting är omöjligt. Vi spelar som i trans. Till och med när vi spelar mindre bra, går resultaten vår väg.
Oavsett vilka två lag som följer oss och Chelsea till semifinal, kommer alla våra tre kombattanter att få svettas rejält om de ska hindra oss från att ta vår tolfte inteckning i cupen.
United:
Sir Alex Ferguson överraskade när han ställde en starkare startelva på Craven Cottage, än vad många av oss trott. De bakre leden var så ordinarie de kan vara för tillfället.
Jag var helt säker på att Van Der Sar skulle få vila, men icke. Backlinjen var också intakt. Troligtvis för att få 90 minuter tillsammans och än mer spela ihop oss inför mötet mot Inter. Och det blev som det brukar. Vi höll nollan.
Mittfältet då? Tja, kolla in mitt ”tippade” mittfält. Dra ett streck över det och ”ruska ut” fyra nya namn. Kanske prickar du då in det.
Mittfältet var ganska ungdomligt, men ändå rutinerat. Extra trevligt var det att se Anderson tillbaka och vilken återkomst det sedan blev.
Som plåster på såren för mittfältet, prickade jag ändå in anfallarna som startade matchen. Hungriga och spelsugna fick både Rooney och Tevez visa upp sig från sina bästa sidor under matchen.
Van Der Sar
O´Shea (52´ Eckersley)-Vidic-Ferdinand (45´ Evans)-Evra
Fletcher-Carrick-Anderson-Park
Rooney (64´ Welbeck)-Tevez
Ej använda avbytare: Foster, Giggs, Scholes, Berbatov
Fulham:
Precis som jag förutspådde mönstrade Hodgson samma startelva som i senaste förlustmatchen mot Hull. De kommer ingenstans i ligan och FA-Cupen var deras enda möjlighet att avancera någonstans. Tja, bortsett från någon placering i ligan.
Den elva som ses som mest ordinarie, såg ut på följande sätt.
Schwarzer
Pantsil-Hangeland-Hughes-Konchesky
Dempsey-Etuhu-Murphy (57´ Dacourt)-Davies
Johnson (60´ Kamara)-Zamora (68´ Gera)
Ej använda avbytare: Zuberbuhler, Stoor, Kallio, Nevland
1:a halvlek:
Fulham startar piggt och skapar matchens första anfall, men det är vi som skapar den första farligheten. Redan i den tredje minuten är vi nära att ta ledningen.
Hangeland slarvar i hemmalagets backlinje och Rooney snappar upp bollen och frispelar Tevez, som avslutar på bortre. Schwarzer gör en kanonräddning och returen kan sedan rensas till en resultatlös hörna.
Bortsett från detta bjuder inte inledningen av matchen på några fler speciella farligheter. De ska komma senare.
Inledningsvis är spelet ganska rivigt och snabbt. Det tjongas mycket boll från backlinjen och det kommer flertalet missriktade passningar i djupled från mittfälten.
En knapp kvart in i halvleken kommer Fulhams bästa avslut. Ur ingenting egentligen. Jag tror att det är backen Hughes som tjongar iväg en riktig pastej, som sedan Johnson får en fot på och bollen ändrar bana. En utrusande Van Der Sar är helt överspelad och bollen är på väg in i mål. Lyckligtvis har den knapp styrfart och Vidic kan ändå ganska enkelt löpa ikapp bollen och avvärja till inkast.
Kommentatorerna på Viasat vill ha det till att det är en medveten styrning av Johnson, medan jag själv tror att det är en misslyckad nedtagning. Vad jag vill bevisa/åstadkomma med detta, vet jag inte. Det blev ju ändå farligt.
Några minuter senare kommer matchens första mål. Carrick slår en hörna, långt ut från första stolpen. Rooney skarvar bollen vidare till Tevez, som hux flux befinner sig alldeles fri vid bortre stolpen och kan nicka in ledningsmålet, närmast förbi en passiv Konchesky.
Visst agerar han onödigt passivt, men jag tycker ändå att det är Pantsil som begår den största blundern. Han markerar Tevez och låter honom helt oförklarligt backa sig alldeles fri. Mycket påpassligt!
Spelmässigt tar vi nu bättre tag i spelet och skapar fler, längre och bättre anfall. Löpningarna i djupled blir fler och dessa skapar dessutom fria ytor för andra spelare att fylla på i. Rooney är den som tar flest löpningar och Anderson är en jätte på mittfältet och vinner hur många bollar som helst.
Efter en halvtimme har Rooney världens chans att sätta tvåan bakom Schwarzer. Park jagar längs högerkanten och lyckas spela in bollen i straffområdet. Helt fri rakt framför mål bredsidar han bollen i den bortre stolpen. Ett svagt avslut med tanke på att bollen inte studsar någonting. Där skulle tvåan ha kommit.
Vi behöver dock inte vänta speciellt länge och det är Tevez som på nytt blir målskytt. Och vilket mål sedan!
Han snappar upp bollen på mittplan och börjar själv att avancera. Strax utanför straffområdet viker han in i planen och avlossar stora kanonen. Högt upp i bortre hörnet sitter bollen och Schwarzer är helt chanslös.
Det är också intressant att se hur mycket uppmärksamhet Rooney drar till sig från hemmalagets backlinje, vilket underlättar för Tevez att komma till skottläge.
Under halvlekens sista 15 minuter saknar inte Fulham chanser. De är på inget sätt ofarliga även om det på samma gång känns som att de inte ens är nära. De har inte mycket tillanfallsspel och de chanser som skapas, dyker oftast upp väldigt plötsligt.
Farligaste chansen har Andy Johnson som snappar upp en dålig rensning av Ferdinand. Fritt skottläge men det blir dock inte bättre än att Ferdinand själv revanscherar sig och täcker skottet. Vi går till pausvila med en rättvis tvåmålsledning även om siffrorna 1-3 bättre hade speglat chanserna.
2:a halvlek:
Ett byte görs redan i paus och det är Evans som ersätter Ferdinand i backlinjen. Ferdinand var involverad i en incident där han tog sig för foten. Jag tror och hoppas att det inte ska vara något allvarligt, utan bytet var nog mer en försiktighetsåtgärd.
Innan matchstart trodde jag att vi skulle avgöra tidigt i andra halvleken och så blev det. Halvleken blir inte äldre än fem minuter innan trean sitter.
Ett bra väggspel mellan Rooney och Tevez, som ändå rinner ut i sanden, klaras inte av att rensas bort från Fulhams backlinje.
Anderson vinner tillbaka bollen strax utanför straffområdet och passar snabbt till Rooney. Ett lågt och välplacerat skott i målvaktens bortre hörn, otagbart och matchen är punkterad.
Trots att matchen är avgjord håller vi uppe spelet mycket väl 20 minuter in i halvleken. Vi är det klart mer skapande och spelade laget och stundtals rullar vi ut motståndarna på deras svårspelta hemmaplan. Vi har gjort alla våra tre byten, där också ungdomarna Eckersley och Welbeck får viktigt speltid och erfarenhet.
Matchens sista 25 minuter blir desto mer tempofattigare. Vi fortsätter att kontrollera spelet och skapar också några fina lägen. Tyvärr rinner dessa ut i sanden mest beroende på bristande kommunikation och speluppfattning. Kanske är det ett tecken på att koncentrationen är på väg ned och fokus redan hamnar på onsdagskvällens match mot Inter?
Vi gör ändå ett mål till. Park snappar upp en fantastiskt korkad och vacker felpass av Zoltan Gera på offensiv planhalva. Han driver framåt och dribblar sig in i straffområdet. Ett välplacerat skott i bortre hörnet letar sig in och fyran sitter säkert bakom Schwarzer.
Minuten senare visar svärfar på härlig ”speluppfattning”, då han upptäcker ett plastlock under ena fåtöljen.
Efter två minuters övertid blåser domare Mike Dean av matchen och platsen i semifinalen blir ett faktum.
Sammanfattning:
Laget som Ferguson mönstrade kommer att vara ganska intakt till mötet mot Inter. Troligtvis kommer tre ändringar att göras. Jag räknar kallt med att Ronaldo, Berbatov och Giggs då är med i startelvan. Inget konstigt med det.
Deras ersättare idag, Fletcher, Anderson och Tevez gör kanoninsatser idag, precis som övriga i laget.
Backlinjen är intakt men kanske inte helt på tårna inledningsvis. Ju längre matchen lider, spelar den upp sig och fungerar sedan klockrent. Precis som vanligt.
Kollektivet är den stora vinnaren idag och ingen faller ur ramen. Snarare tvärtom. Det är några som ändå bör hyllas litet extra.
Anderson gör 90 minuter och som han spelar. Jag vet inte hur många bollar han vinner på mittfältet, men många är det. Lika svårt är det också att gissa när han ska få göra sitt första spelmål.
Park gör precis som vanligt. Han springer i 90 minuter. Ibland tar han den långa vägen, omvägen. Men vem bryr sig? Han vinner också boll och idag fick han göra ett väldigt välförtjänt mål. Alldeles på egen hand.
Tja, Geras passning gick heller inte av för hackor.
Offensivt känns det hur tryggt som helst. Berbatov sitter på bänken och nu är det Rooney och Tevez som briljerar tillsammans på planen. Oftast var för sig vid olika tillfällen, men de visar också fin speluppfattning sinsemellan vid flertalet tillfällen.
Båda får lämna planen som målskyttar, vilket är oerhört viktigt.
Bortsett från taktik och viktiga avgörande moment i matchen, är det fyra incidenter som fastnar på näthinnan.
* Strax efter att Rooney punkterat matchen, tappar han bollen på offensiv planhalva. Ganska enkelt ska tilläggas. Likt en furie ”blårusar” han tillbaka och vinner nästan tillbaka bollen, om det inte är för att Dean blåser frispark till Fulham, helt korrekt ska tilläggas. Inställningen Rooney visar upp är härlig att se.
* Evras offensivlusta har visat sig många gånger. Idag vinner han boll på egen planhalva, borrar ner huvudet, tar fart och avancerar. Bara för att något senare upptäcka att han sprungit förbi alla medspelare. Själv mot sex, sju motståndare får han istället vända om hem.
* Fulhams farligaste målchans i den andra halvleken, skapar Eckersley när han i matchens näst sista minut slår en något sned bakåtpassning.
* Avslutningsvis bilden på den unge hemmasupporter som zoomas in i slutet och glatt gör tummen upp. Man kan bara fråga sig en sak - varför?
