United vände underläge med 0-3.
Med en makalös andra halvlek vände Manchester United bortamatchen mot Tottenham och gjorde fem mål i en sprakande tillställning. En Premier League match att komma ihåg.
Ferguson sade för några veckor sedan att "Vi skall anfalla tills folk får hjärtattack!", Uniteds matcher i Premier League är allt annat än långtråkiga, det är chanser stup i ett och inte bara för United utan även för motståndarna. Matchen mot Spurs på White Hart Lane där United inte vunnit sedan augusti 1997 blev en riktig målfest och en nervbitande historia för oss Unitedfans, att man riskerar hjärtattack gäller tyvärr inte bara när Man Utd anfaller utan i lika hög grad när de försvarar.
Ferguson mönstrade ett lag där de flesta spelade i CL i veckan, backlinjen var ograverad och bland mittfältarna saknades Keane och Giggs, Keane pga avstängning. Butt gjorde säsongspremiär på mitten och Paul Scholes spelade med viss dragning åt vänsterkanten. Veron och Beckham behöll sina platser och de som trodde att Becks skulle vila pga sin skada fick alltså fel. I anfallet var Van Nistelrooy denna gång uppbackad av Andy Cole som säkert var glad att få starta en match.
Första halvlek blev en kamp där Tottenhamspelarna visade mest hunger och vilja, Uniteds spel var krampaktigt och flera frågetecken rörande olika spelare tornade upp sig: Veron spelade alltför svårt och tappade boll många ggr på mitten efter touchpassar utan adress, Van Nistelrooy fick inte tag i några bollar och verkade ointresserad och försvaret som haft problem i många PL matcher under säsongen verkade sakna det självförtroende som är så viktigt. Det var dålig fart på bollen och inte tillräcklig geist i närkamperna bland Uniteds lirare. Tottenham tog också ledningen efter en hörna där nyförvärvet Richards tryckte sig framför Nistelrooy och skallade in bollen. I 25 minuten hände det igen, det vi redan sett tidigare i veckan, hur Uniteds ännu inte ihopspelade försvar försökte ställa offside utan att lyckas. Liksom förra gången var det Gary Neville som inte hann upp ovanför forwards och även Blanc såg ut att ställa Ferdinad on-side, rutinerade Les visade ingen pardon när han fick chansen och rullade in bollen i Barthez högra hörn, 2-0. Att Man Utd fortsätter spela utpräglat med offsidefällor med Blanc i laget förvånar mig lite, han är inte van vid det spelet och alltför osnabb för att våga ta det tidiga steget upp som krävs för att det skall bli effektivt, även Neville har klantat till det två ggr inom loppet av en vecka, usch vad less man blir.
Tottenham hade kontroll på Uniteds spel och körde på halvkontringar mot ett lag som krånglade till uppspelen, Butt skadade sig efter en närkamp mot Taricco och blev tvungen att gå ut i 40 minuten, under sin speltid hann han med att få ett gult kort och avlossa ett bra långskott strax utanför. Uniteds chanser bestod mest i skott från Veron av vilka inget var riktigt farligt. I sista minuten av första halvlek var det ånyo dålig koncentration i Unitedförsvaret där Irwin lät bli att följa med ned till kortlinjen och det inlägg som slogs seglade över alla i försvaret för att dimpa ned framför Ziege på bortre stolpen, 3-0 till Spurs. Om det var Nevilles markering eller Beckhams vågar jag inte uttala mig om, ialla fall var det uselt försvarspel och mungiporna på Ferguson var nu riktigt nere i golvet, han såg inte glad ut! Tottenham gjorde en riktigt bra första halvlek och ledde rättvist efter 45 minuter.
Till den andra halvleken byttes Silvestre in istället för Irwin. Solskjaer hade kommit in i slutet på första för skadade Butt och norrmannen spelade ute till vänster. I det första anfallet i andra halvlek visade Man Utd att de tänkte göra något åt resultatet i denna match och Beckham spelade fram Neville på högerkanten, plötsligt var det folk i straffområdet, vilket vi inte såg mycket av i första halvlek, och Nevilles fina inlägg språngnickades av Cole in i gaveln bakom Sullivan, ett mycket snyggt mål! United var på gång. Nu stämde spelet bättre och mittfältet rullade boll som man är van att se dem, försvaret vann sina dueller och Tottenham fick se allt mindre av bollen. Silvestre var en frisk fläkt på vänsterbacken och Solskjaer spelade snabba bollar, både såg riktigt spelsugna ut.
I 58 minuten lyckades Blanc revanschera sig för missen i första halvlek och nickade kraftfullt in en hörna från Beckham, Blanc första mål för sitt nya lag. Nu hade United verkligt häng på Spurs. Nästa mål kom i 72 minuten då Silvestre efter en mycket fin rusch hade möjlighet att måtta ett inlägg från vänster mot Van Nistelrooy, med tyngd och beslutsamhet nådde holländaren inlägget före sin markering och dräpte in bollen med en stenhård nick, utjämnat 3-3 och Fergusons bistra miner från första halvlek hade plötsligt försvunnit.
United var nu inne i ett stim och spelet var både vägvinnande och vackert, Veron lyckades med de saker som inte alls funkat tidigare och Cole var med i anfallen och vände och vred på Spursförsvararna, Solksjaer som verkat het redan från första stund han kom in på plan hade en riktigt bra dag och fjärde målet kom efter ett riktigt snyggt spel mellan Veron och honom. Veron fick tillslut bollen i djupled i vänstra delen av straffområdet och placerade bollen i Sullivans vänstra hörn med en distinkt markare. 3-4 till Man Utd och det hade tagit trettio minuter att vända vad som såg ut att bli en mardrömsdag till en klang- ovh jubelföreställning.Beckham som var kapten i frånvaron av Roy Keane fick glädjen att avsluta dagens digra målskytte med en kalasträff med högern efter snyggt framspel av Solksjaer, 3-5 och United hade visat igen att de är ett av de mest underhållande lagen i världen, vilken halvlek!!!
Som supporter till Man Utd är det svårt att analysera känslorna efter en match som dagens, i första halvlek var man förbannad och desillusionerad efter svagt försvarspel och håglösa närkamper, man önskade att Stam aldrig sålts och att Irwin och Blanc kunde vrida klockan tillbaka 6-7 år vardera. Att Veron ibland är otimad och väljer att spela lätt respektive svårt vid fel tillfälle ingår liksom i paketet, men att han gör det konstant i 45 minuter är bara för mycket. Keane saknades grymt i första halvlek. Och så händer det som man drömmer om, United kommer ut till andra halvlek med blod i blicken och anfaller med kraft och energi från första sekunden, bollen går som längs ett snöre från kant till kant och i varje situation finns alltid en Unitedspelare som fyller på, Neville till höger, Silvestre till vänster och Scholes samt Veron i mitten, inte en närkamp förloras utan att det gjort ont för motståndarna. Spurs maldes ned bit för bit tills inget längre fanns kvar och målen var riktigt snygga, alla fem (5!). I dessa stunder är det skoj att vara fotbollssupporter och att United fortfarande kan spela bra fotboll råder det inga tvivel om. 22 mål på 7 matcher talar sitt tydliga språk, United är bäst i ligan på att göra mål! TACK Fergie för den utskällningen i paus.
