På målvaktsfronten intet nytt...

... eller ett försvar för vår målvakt. Manchester United är ett lag bestående av elva spelare, vilket är lätt att glömma bort i dessa dagar. Men har inte målvakter i alla tider gjort misstag? Och finns det någon i Premier League som är bättre? Egentligen?

På Barthezfronten intet nytt. Men är det inte för lätt att lägga all skuld på den stackars fransosen?

Medan folk går man ut ur huse för att personifiera sitt hat mot Man U.genom att håna Barthez glömmer man bort ett par aspekter. Det är punkter som visar att den ovanligt tröga starten kan skyllas på fler saker än Barthez.
En av de är: vid fölusterna, där Barthez gjort sina tavlor har man varit sämre än motståndarlaget. Man kan inte på något vis säga att förlusterna har varit orättvisa. Det är märkligt skulle jag vilja påstå att man inte sett att lagets övriga brister synliggör Barthez ännu mer. Naturligtvis går det inte att frångå hans bisarra misstag, det är icke det jag vill ha sagt, jag vill bara visa att lagets övriga brister försätter Barthez i vissa onödiga situationer. Mot Arsenal skapade man inte mycket. Defensivt spelade man tätt och skickligt inledningsvis. Men individuella misstag sker över hela planen och när hela lagdelar inte fungerar är det dags att se över fler saker än enbart målvaktsspelet.

Överlag så har försvarspelet klickat: en målvakt behöver likaväl som en backlinje behöver en målvakt att lita på så behöver han en backlinje att lita på. Man kan tveklöst påstå att lagets mittbackar inte synkar varandra. Blancs påfallande långsamhet gör att han måste ta varningar och straffar, rycka hela tiden i motståndaren för att få denne att dra ned på tempot. Blancs speluppfattning och rutin räddar honom ibland men inte alltid. Wes Brown, Gary Neville, Mikael Silvestre har alla gjort insatser som man önskat varit bättre. Dåliga passningar, missade brytningar och långsamma uppspel.
Mittfältspelet dominerar inte. I två matcher nu, har man bytt taktik: till ett defensivare spel. Det såg ut att fungera mot Bayern München och Arsenal, men till slut fick man framförallt mot Arsenal vika ned sig. På något vis känns det inte rätt, att se ett lag som är som bäst när de för spelet börjar ägna sig åt ett defensivt kontringsspel. Det är bättre att spela det spel man behärskar. Man har trots allt, i vanlig ordning, gjort flest mål i Premier League, så det är svårt att klaga på det offensiva, men när spelare som Scholes, Keane, Beckham, Fortune, Veron - världsspelare- inte fungerar tillsammans, är ur form, inte klarar underlaget: så märks det naturligtvis på resultatet. Dessutom måste ju något vara fel när en spelare som Ljungberg kan spela bra. Veron var en klar besvikelse mot Arsenal. Han blev också utbytt. Det troliga är väl att underlaget inte passade honom, men detta är ju oroväckande med tanke på att Manchester United är ett engelskt lag. Fortune var helt misslyckad- igen. Paul Scholes gjorde sitt första mål, men var i övrigt inte någon fröjd att se.
Är det dags för Bojan? Nja...

Skadeläget har ju inte varit särdeles bra, men å andra sidan finns det ju lag som har haft det klart sämre, och det är inte mer än ett par lag som har samma storlek på truppen som Man U.
Och så de där sifforna: 4-4-1-1: Ett nytt spelsystem, där van Nistelrooy, kan ha oturen att ensam springa omkring i ett ingenmansland. Ett spelsystem som Manchester United i grund och botten aldrig använt sig av. Ett experiment som låter duktiga forwards sitta på bänken. Ett spelsystem, anpassat för att två spelare skall få spela samtidigt, Veron och Scholes.

Barthez är inte ensam i Manchester United, men han har blivit syndabocken, därför att hans misstag, är så uppenbara att till och med en David James skulle skratta åt eländet, så ödestigra, att de inte går att förneka. När Barthez halkar precis innan han ska slå bort bollen gör han något som ett antal spelare gjort hela tiden under matchen: halkat omkring, men när han slår iväg bollen gör han något ingen annan gjort tidigare, serverat en moståndare ett friläge (Gary Nevilles felpass i början av andra halvlek bäddade för Ljungberg, men var i sig inte ett lika tydligt ödestigert misstag).
Alex Ferguson är mycket arg. Han är besviken på hela sitt lag och skyller inte enbart på Barthez. Ferguson har sagt att laget bara kan förlora sex matcher om man ska vinna PL. Detta behöver dock inte vara sant. Ingen kan förneka mörkret som råder över de stolta mästarna, men lagets potential kan inte heller förnekas. Utan att behöva ta till klyschor, ser jag hoppet i att Veron kliver fram ordentligt, och att han backas upp av en Keane som inte ser sig som medpassagerare, och att Beckham bevisar, att han förtjänar att vara utvald bland de tre i europa, inte en spelare som felaktigt anklagas för att bara kunna spela på Old Trafford eller vars kunnande begränsas till inlägg och frisparkar. Men hur många fler chanser får Barthez?

Sammanfattningsvis: Hade Manchester United legat bättre till om man haft en annan målvakt? Detta är hypotetiskt, och kanske en aning långsökt och löjligt. Men trots allt: framtill misstagen i matchen mot Arsenal, var han planens bästa spelare. Hans insatser i Manchester United har överlag varit väldigt bra. Det finns i mitt tycke inte många målvakter som är klart bättre. Nu blev han den som avgjorde matchen med sina misstag. Grymt för Barthez, grymt för oss Man U. supportrar. Och allt detta medan det vidriga ordspråket "skadeglädjen är den enda sanna glädjen" lever och frodas bland övriga lags supportrar får väl vi tänka positivt: Lita inte på medgången, men ge ej heller upp för motgången.

Ulf Fogelström2001-11-27 07:02:00

Fler artiklar om Manchester U

Tre tankar och spelarbetyg efter straffsegern mot Arsenal
Inför: Arsenal – Manchester United