Ett blekt United, ett taggat Chelsea
United fick under lördags förmiddagen ännu en gång bita i det sura äpplet efter en smärtsam förlust hemma på Old Trafford.
Det blev ingen utskåpning, inte heller någon samba, Chelsea spelade välstrukturerad bra fotboll på ett blåsigt OT. Det blev ytterligare förtroende för Barthez och Carrol fick sitta kvar på bänken. Annars var det bara Keane på mittbacken som var lite oväntat, backplatsen blev en position Keane förvaltade väl utan några blunders eller tabbar. Annars såg det ut ungefär som vanligt i Uniteds elva.
Chelseas Melchiot skallade snyggt in ettan redan i sjätte minuten och gav United en förskräcklig inledning. Matchen präglades stundtals av relativt hårt spel med mycket närkamper. United hade sina chanser men ebbade oftast ut i temposänkningar och att Chelsea tilläts backa hem. Le Saux hade tidigt i matchen ett saftigt skott i ribban som mycket väl hade kunnat gjort ställningen 2-0 redan då. Matchen svängde mycket United hade sina farliga målchanser Chelsea hade sina den enda skillnade var att Chelsea gjorde mål på sina. I minut 64 klämde Hasselbaink in med 2-0 och redan då började matchen kännas punkterad, det var inte förrän Chelsea gjorde mål i 88´de minuten jag kastade in handuken.
Chelsea spelade övertygande hela matchen igenom på ett stabilt sätt, som en lagmaskin. Med ett försvar som var exeptionellt bra. Någon Zenden blev inte att skymta, kanske tur för United, men det känns som det inte kunde gå mycket sämre än så här.
United hade ju i allra högsta grad sina chanser, resultatet gav inte direkt en rättfärdig bild utav matchen där United under sina stunder totalt dominerade. Men Chelsea stod emot bra och Cudini sattes inte på några allvarligare prövningar. I United var det inte många övertygande bra insatser, Ruud van Nistelrooy gjorde en blek insatts, Veron och Quinton var hyfsat bra på mitten, Scholes gjorde inte mycket väsen av sig. Barthez spelade bra matchen i genom och kan inte klandras för målen, Blanc gjorde faktiskt några riktigt bra ingripanden. Cole var lika trist som han varit hitills under säsongen. Inga glädjebesked direkt! Men just nu spelar inte United bra.
Det man (eller jag åtminstone) saknat under den gångna säsongen är den här riktiga kämparglöden där man verkligen slåss allt man kan för United. Vissa spelare praktiserar fortfarande den varan medans det på andra ställen uppenbarar sig brister utav den. Den tacklingen Wes Brown gjorde på Hasselbaink då han kom ensam mot Barthez, det är precis sånt jag vill se, man blir alldeles varm när Wes bara springer så mycket han kan och offrar allt för att bryta anfallet. Brown insatt i helhet var delvis bräcklig, men man måste lägga på minnet att Wes Brown fortfarande är ung och behöver tid att växa in i sin roll som försvare.
Fortet Old Trafford är inte lika ointagligt som det var förra säsongen, det hade varit en omöjlighet att se Chelsea göra tre mål och United inga på Old Trafford för ett par säsonger sedan. T ex 98/99 spelade United bara en match utan att göra mål på hemmaplan, mot Newcastle.
Jag måste säga att jag saknar Peter Schmeichel något otroligt, jag känner det mer och mer för var match som går dåligt. Det är absolut inget fel på Barthez, han har gjort tabbar, visst, men både under den här matchen och den mot Arsenal förra söndagen visade han vilken otroligt bra målvakt han är. Anledningen till att United släpper in många mål är inte Barthez fel, det är hela Uniteds försvar. Och det är här vi finner min tes till Schmike före Barthez, spelade försvaret dåligt när Peter spelade fick de också reda på det, och det var inte lite de fick det. Jag tror många av försvararna inte hade allt förhöga tankar om Schmeichel under matcherna... Barthez verkar inte riktigt reagera när backarna gör blunders, under Schmeichels hade inte vågat göra en tabbe...
En till tanke som kom upp under matchen är den huruvida Sir Alex egentligen ska nämna mitt i början av säsongen att han tänker lägga av, det är nu en av anledningarna till att Beckham inte skrivit kontrakt än, han vet inte vem som ska efterträda Fergie. Min åsikt är att Sir Alex väl kunde ha nämnt det för styrelsen och sedan talat om det offentligt i slutet av säsongen, då hade styrelsen haft god tid att finna en värdig ersättare och så hade inte spelarna börjat tveka.
Sedan visade Le Saux upp sig precis på det sättet som många Unitedsupportrar avskyr, fula tacklingar, filmningar, konstan tjafs med domaren osv.
Chelsea är nu fyra i tabellen medans United en en gång tappar mark i jakten om Premier League guldet.
Chelseasupportrarna höll igång matchen igenom och gjorde sig väl hörda, en trist gest av många Unitedsupportrar var efter det sista målet kom då folk fullkomligt strömmade ut från stadion. Man såg i alla fall vilka det var stod kvar, supportrarna på kortsidorna... Detta är något man får se allt oftare i Premier League, en riktigt trist och ful grej som jag hoppas aldrig upprepas i samma utsträckning.
Kort sagt: Chelsea imponerade.
