5 lärdomar från ligapremiären

United behöver (ytterligare) en mittback av rang
 

När jag började skriva detta var det fortfarande enbart mer eller mindre lösa rykten kring en viss Rojos övergång, och känslan var då som den var under och strax efter matchen i lördags. Nämligen att försvaret inte var i närheten så bra som man kunde önska för att kunna ta United tillbaka till toppen av världsfotbollen. Det saknades både självförtroende och taktisk samt teknisk förmåga att styra och ställa i försvaret, vilket till mycket stor del berodde på tre saker. Man hade (1) tappat tre fjärdedelar av det som länge var en av världens bästa backlinjer och tillika tre lagkaptener i Vidic, Evra och Rio; (2) man ställde upp med en trebackslinje trots att man knappt hade tre bra backar att tillgå en skadefri dag, vilket det inte var i lördags då man fick klara sig utan Evans; och det var (3) en oerhört ovan trebackslinje (Jones, Smalling, Blackett) som spelade sin första tävlingsmatch i formationen – ja, sin första någonsin tillsammans. Det var med andra ord upplagt för att inte funka särskilt bra mot Swansea, och det de flesta supportrarna tänkt ända sedan Vidic bestämde sig för att avsluta sin tid i United och flytta till varmare breddgrader blev nu smärtsamt tydligt: United behövde VERKLIGEN förstärkning i mittförsvaret. Sedan det under tisdagen blev klart med Rojo har hållet fyllts igen något, men för att jag skall kunna känna mig helt lugn vill jag se ytterligare en mittback av hög klass köpas in före transferfönstret stänger 31 augusti.

Jag tror nämligen att man om man skall spela med tre mittbackar (vilket vi lär få vänja oss vid att se United göra under Van Gaal) behöver ha en stabil trio som är tänkt att starta uppåt 90% av säsongens viktiga matcher och därtill ett par truppspelare samt någon ung backtalang som kan fylla på vid eventuella (troliga) skador och möjligheter till vila som cupmatcher och dylikt. I skrivande stund ser jag två stabila startspelare i Jones och Rojo, två truppspelare i Smalling och Evans samt en mycket lovande ung försvarare i Blackett. Jo, jag tycker Evans är en mycket bra spelare när han är på det humöret, men han har fortfarande en hel del att bevisa för att jag skall se honom som en riktig klasspelare som skall starta varje match. Och när Smalling dessvärre inte tagit det där klivet från talang till fullfjädrad världsback (än) ser jag fortfarande bara ett sätt att på allvar kunna göra en säsong där man visar kritikerna att den förra bara var ett mellanår och ta sig tillbaka för att slåss om titlarna – genom att köpa in ytterligare en etablerad mittback, gärna en som är van vid att spela i en trebackslinje. Vlaar är väl den i Van Gaals VM-lag som är kvar att förhandla om när De Vrij och Martins Indi båda redan bytt klubbadress i sommar, så min röst faller på att köpa in ”väggen” från Birmingham den närmaste veckan. Då kan vi ha en ärlig chans att åtminstone inte bli helt förnedrade mot topplagen. 

Nya spelsystem sätter sig inte över en natt (eller 32)
 

Det Van Gaal lyckades med i VM tycker jag var helt makalöst; han ledde Holland till brons med ett för de flesta spelarna totalt nytt spelsystem och han gjorde det på två år då han inte träffade spelarna mer än någon gång i månaden (om ens så ofta, har inte kollat landslagsschemat ordentligt). Det skall tilläggas att han 2000-2002 inte ens lyckades få landslaget kvalificerat till VM, uppenbarligen hade han nu lärt sig ett och annat sedan dess. Men, och det är ett stort MEN, det tog alltså ändå två år att ställa om ett landslag som var så vant vid att spela 4-3-3 och totalfotboll att de förmodligen lyckats med förbundna ögon till ett taktiskt maskineri som exempelvis körde över Spanien i premiärmatchen med 5-1. I United hade Van Gaal vid dagen för ligapremiären officiellt tränat laget i 32 dagar, en dryg månad fylld till bredden med resande, fysiska och mentala omställningar samt en hel del träningar och träningsmatcher för att få laget i form inför den kommande säsongen. Den så framgångsrika 3-5-2 började nötas in och spelades konsekvent under större delarna av försäsongsmatcherna, men att hävda att den satt där när Swansea kom på besök till Old Trafford i lördags vore en kraftig överdrift. Skadorna gjorde utan tvekan sitt till att det såg ut som det gjorde i lördags, men det syntes även mot Valencia att det fanns luckor både här och där; luckor som såg ut att bero på just ovana och förvirring, inte enbart brist på intresse.

Den största omställningen är utan tvekan hur backlinjen skall agera, och då inkluderar jag de två defensiva yttrarna (även kallade wing backs), framförallt blir det problem vid omställning från anfall till försvar om inte alla vet vad som skall göras. I klassiska 4-4-2, även med offensiva ytterbackar som Evra och Rafael, är rollfördelningen relativt enkel; de två mittbackarna tar hand om centrala attacker och yttermittfältarna täcker upp bakåt om ytterbackarna kommit för långt upp i banan för att hinna hem och täcka upp vid kontring. Att då istället bara ha en spelare som skall ta hand om hela kanten är en helt annan sak, både för yttrar och mittbackar; helt plötsligt behöver de yttersta mittbackarna hålla koll inte bara på centrala löpningar utan även på kanterna, vilket kan skapa stora problem om man inte får backlinjen att arbeta som en enhet utan tre enskilda. Har man då dessutom inte yttrar som är vana vid eller kan ta ansvar bakåt så dröjer det inte lång tid innan skickliga lag tar vara på de luckor som uppstår när försvaret tunnas ut, vilket var precis vad som hände mot Swansea. Vid 1-0 var det Blackett som fick täcka upp för Young och när Smalling inte riktigt hängde med för att täcka upp för sin backkollega fick Sigurdsson en halv evighet på sig att hitta en helt friställd Ki som inte kunde annat än placera in bollen. Detta var bara ett (om än ganska tydligt) tecken på hur ovant det såg ut för spelarna att spela på detta sättet, men vi kan samtidigt vara ganska säkra på att de tränar dagarna i ända för att få det att fungera bättre. I United har trots allt Van Gaal spelarnas fulla uppmärksamhet och kan jobba mycket närmare med dem än han kunde i holländska landslaget, så förmodligen tar det inte två år här utan betydligt kortare än så. Jämför man den effektiva tid som landslaget spenderade med varandra med den tid Van Gaal har med United kan man i runda slängar anta att det tar cirka 3 månader att få så pass ordentlig ordning på spelsystemet och taktiken att man kan mäta sig med de allra största lagen. Blir det stegvis bättre från match till match framöver känner jag mig lugn och siktar på att laget är i riktigt bra slag någon gång i oktober (lagom till Chelsea hemma 26e vore perfekt).

UPPDATERING: Jag har fått det påpekat för mig att det inte alls tog två år för honom att få Holland till att ställa om till 3-5-2, att det istället bara tog några månader för Van Gaal att få med sig laget och spela i ett helt nytt system. En uppmärksam läsare berättade för mig att det var när Strootman gick sönder som Van Gaal bestämde sig för att förändra spelsätt och valde att testa 3-5-2. Detta var i mars, och VM började i juni. Snacka om snabba puckar, ger ännu större hopp om att han skall hinna få ordning på United innan de stora matcherna nalkas. Tack Kristian för att du var mer påläst än jag. 

Uniteds trupp är tunn och sårbar vid skador
 

Skador är mer eller mindre oundvikliga, just av den anledningen är det viktigt att ha en plan B när viktiga spelare går sönder under en tid. Jobbigast blir det när även de spelarna försvinner och man tvingas ta till plan C eller D. Det har inte hänt under många matcher, men vi har de senaste åren fått se både Carrick och Fletcher ta hand om backlinjen för att det inte funnits tillräckligt många backar att tillgå. Det har gått att ta när man vetat att det bara varit tillfälligt, men det känns värre när det knappt finns ordentligt med underlag ens till en plan B på alla positioner. Mot Swansea blev det extra tydligt, när man blev tvungen att spela Lingard som höger wing back och Blackett som mittback. Även Young som vänster wing back känns inte som något förstaval, hur bra han än må ha varit under ett par matcher under försäsongen.

Låt oss ta en titt på vilka alternativ United har på de olika positionerna:

Målvakt: De Gea är given, och Lindegaard verkar vara på väg ut så Amos är enda alternativet nu när Johnstone är skadad.

Mittbackar: Har som sagt egentligen inte ens bredd nog för en stark första formation, och försvaret blir svagt vid skada på egentligen vem som helst utom Keane eller Blackett. Med tanke på att Evans, Smalling och Jones haft tendenser att vara borta ganska mycket är jag orolig att det kommer att bli ganska många speciallösningar i år om inte någon ytterligare tas in för att åtminstone göra avbräcket mindre vid skador. 

Vänster Wing Back: Rojo kan spela här som backup för Shaw, men med tanke på hur mycket argentinaren kommer att behövas i mittförsvaret känns det inte som ett vettigt alternativ. Kvar står vi med Young och Reece James, lagom betryggande.

Höger Wing Back: Här finns det åtminstone två riktigt bra alternativ i Valencia och Rafael, men känner jag brassen rätt kommer han att vara borta mer än vår kära ecuadorian. Att de båda skulle vara borta samtidigt känns dock mindre troligt, i sånt fall antar jag att Young är bäst lämpad att hoppa in i deras ställe, även om det känns lite svajigt.

Centrala mittfältare: Här är det visserligen ganska välbefolkat, men det är en klen tröst eftersom många inte besitter den kvalitet som behövs på just den här positionen. En skadefri Carrick ser jag rotera med Fletcher om platsen intill Herrera som kommer att få mycket speltid så länge han håller sig på benen. Plan B kan nog vara Cleverley om någon av de första tre blir skadade, dessutom kan Fellaini (om han stannar i laget) erbjuda en tyngd som inte de andra har. Att hålla Herrera skadefri tror jag blir nyckeln här då vi inte har något värdigt alternativ till spanjoren, komplementspelare har vi ändå några olika av känns det som.

Nummer 10: Mata är självskriven och kommer med all säkerhet att matchas tungt här, förhoppningsvis övertygar man Kagawa att stanna då han kommer behövas när spanjoren skadas och vilas. Rooney kan alltid gå ner och spela här, dessutom har Van Gaal hintat om att Januzaj kan vara tilltänkt att skolas in i positionen, så här känns det ändå relativt tryggt.

Anfallare: Med tanke på hur skadebenägen Van Persie varit och är, vore det skönt om Welbeck kunde bli kvitt sina knäproblem en gång för alla och bli det alternativ som han förtjänar att vara jämte Rooney. Chicharito kommer (om han är kvar även nästa vecka ut) förmodligen att få spela väldigt lite (mer om det längre ner), vilket öppnar upp för Januzaj och även James Wilson vid behov.

Över det hela taget känns det framförallt tunt i backlinjen och på kanterna, där skador blir direkt avgörande för kvaliteten i positionerna. Offensivt känns det lugnare, där flera spelare kan gå in och göra ett bra jobb vid någon annans frånvaro. Att hålla hela truppen så skadefri som möjligt blir dock oerhört viktigt för utgången av den kommande säsongen.

Chicharito och Nani är (var) malplacerade i Van Gaals United
 

I både Welbecks och Van Persies frånvaro fick Chicharito chansen från start mot Swansea i lördags, en chans han inte förvaltade alltför väl och mexikanens aktier står just nu inte särskilt högt i United. I mina ögon känns han som en alldeles för enkel spelare för att fungera i Van Gaals United. Missförstå mig inte, jag tror absolut att spelare med rätt egenskaper kan fungera bra även om de har ett smalt register, men Chicharito besitter tyvärr egenskaper som inte riktigt rimmar så väl med hur Van Gaal vill spela. Mexikanen vill spela i djupet och startar löpningar mest hela tiden, vilket absolut kan vara positivt om han får rätt passningar – men framförallt om han inte skulle springa offside så ofta och om han visade att han kunde förvalta de frilägen han potentiellt kunde försätta sig i om löpningarna satt som de skulle och passningarna levererades optimalt. Många om, men det är också ganska talande för Chicharito i United anno 2014; en spelare som vill mycket men inte lyckas få till det tillräckligt ofta för att slå sig in bland anfallare som helt klart har fler strängar på sina fioler. Bollmottagningar och skott utifrån har dessutom börjat bli så svaga att jag tycker det är bättre att sälja honom än att hålla fast vid honom och hoppas på att det snart betalar sig. 

Det faktum att Nani nu flyttat hem till Portugal för säsongslån till Sporting bekräftar verkligen det jag såg i matchen mot Swansea, nämligen att Nani inte alls hade lust att stanna kvar i ett United som spelade ett system där hans naturliga position var ett minne blott. Men även om United gick över till ett mer klassiskt 4-2-3-1 i paus senast (då alltså portugisen byttes in) så visade Nani upp ett oerhört lågt självförtroende och en loj inställning överlag, något jag är övertygad om att Van Gaal har svårt för då han vill att spelarna visar vilja och passion inför uppgiften. Portugisen har alltid varit lite egensinnig, men har kommit undan med det för att han då och då blixtrat till och gjort något viktigt mål och ett par bra matcher i rad. Nu återstår det att se hur han förändras i Sporting – kanske hittar han glöden igen och blir välkomnad till United om ett år, men troligast är nog att han antingen blir köpt av Sporting om han gör bra ifrån sig eller säljs till någon annan klubb.

Januzaj kan bli precis hur bra som helst, men är svårplacerad
 

Lite vidskeplig som jag är, kan jag inte sluta tänka på den 5 februari. Det är alltså datumet då två underbarn föddes, med 10 års mellanrum. 1985 var det Cristiano Ronaldo, som kom att bli en av de största spelarna att bära United-tröjan och var oerhört bidragande till de framgångar som skördades under de år han spelade i klubben. Tio år senare, 1985, öppnade Adnan Januzaj ögonen för första gången och påbörjade sin resa mot världstoppen; 19 år gammal kan listan med jämförelser med Ronaldo i samma ålder göras lång, men jag skall fokusera på några egenskaper han har som faktiskt skiljer honom från Ronaldo. Det första är hans personliga mogenhet, att han verkar ha utvecklat en oerhört sund livssyn och har inte i närheten av den arrogans och kaxighet i sig som portugisen hade i överflöd. Adnan är inte alls den blyga typen, det är inte det jag menar, snarare verkar han känna sig så säker på sin förmåga att han inte måste göra sig till för att känna sig bättre och han kan då undvika att framstå som mallig och divig. Samtidigt har belgaren (med flera nationaliteter) en liknande naturlig känsla för bollen och motståndaren han möter; mottagningar, vrickningar, petningar, passningar och skott har en finess och känsla över sig som vittnar om hur bra han kan bli. Nämligen hur bra som helst, tror jag. Får han bara möjligheten att utvecklas och mycket speltid samt rätt taktisk och mental skolning ser jag sådan oerhörd potential i honom att jag inte blir förvånad om han slåss om guldbollen och liknande inom fem år. 

Utmaningen Januzaj står inför nu är dock var han skall få och vill spela i Van Gaals laguppställning när yttermittfältarrollen han så ofta tog hand om förra året inte längre kommer att existera i samma utsträckning. Jag tror inte på att skola om honom till wing back, det är han för kreativ och offensivt lagd för. Då tror jag mycket hellre på att förädla de förmågor som behövs för att bli en riktigt bra anfallare alternativt nummer 10, även om chanserna till speltid lär vara något mindre där. Jag är dock hoppfull, då känslan är att Van Gaal verkligen gillar belgaren och det känt sedan länge att han gärna spelar in unga talanger i laget.