Är Roy Keane lösningen?
Om David Moyes bekymmer, journalisternas häxjakt och Roy Keanes potentiella inflytande.
Manchester United visade igår kväll exakt hur långt man fallit och att laget är fyllt av problem, stora som små. Roy Keane, nu i sin roll som pundit, hade ett par kloka ord att säga, om än "sex nya spelare" kanske är aningen överdrivet. Klubben lär förstärka på ett par fronter, men x antal muppar ska inte behöva, bokstavligen, spricka av glädje. Mitt i denna kris, om man så vill, verkar fansen ha fattat ett pånyttfött tycke för den f.d. lagkaptenen. Diskussionerna efter gårdagens miserabla uppvisning varierade från "Moyes ut" (chockerande) till Michael Carricks fru men något undertecknad fastnade för var de många inläggen på forumen som tog upp att Roy Keane i en tränarroll (skilj på tränare och manager här) säkerligen hade gjort mycket gott för laget. Det är svårt att argumentera emot denna teori, så låt oss analysera varför den troligtvis stämmer.
Många ifrågasätter David Moyes kunnande och främst av allt syftar man på om han har vad som krävds för att hantera en toppklubb. Vi kan även nämna att denna toppklubb möjligtvis är världens största. En dominerande maktfaktor både inhemskt och utanför landets gränser. Detta stämmer nog delvis, men det är också kanske därför han behöver tid att anpassa sig till den enorma förändringen. Men det innebär att fansen drabbas och efter åtta tuffa månader är revolten i full gång så en snabbare process vore att föredra. Sanningen är att Moyes utkämpar en revolverstrid med ovass kniv. År 2014 är mycket annorlunda från 1986 då Sir Alex tog över. Visst har media alltid funnits, men dagens journalister är vansinnigt insatta i allt som sker kring klubbarna. Dessutom livnär de sig på andra människors misslyckanden. Det skapar rubriker. Ingen vill läsa positiva huvudrubriker eller matchreferat om det fantastiska Manchester United. Läsarna såg matchen, de behöver inte återuppleva den. Vad som säljer är David Moyes tillkortakommanden, lagets nedåtgående trend och det faktum att de regerande mästarna spelar som ett gäng amatörer. Journalisterna har haft grillfest i mer än ett halvår. I en perfekt värld vore långsiktighet det bästa för vår tränare, men kan fansen acceptera det, och viktigast av allt, tillåter dagens fotboll ett sådant utdöende tänk?
En annan noterbar differens är spelarmaterialet i Everton kontra Manchester United. Everton är ett homogent och okomplicerat lag. Manchester United är, tvärtom, ytterst komplicerat. Här har du stjärnor, massiva egon, giriga agenter och för många clowner i en allt för liten bil. Alltså för många spelare som kräver tid på planen. Detta område är "uncharted waters" för David Moyes, som man brukar säga i UK. Sir Alex var en mästare på att hantera individer och få dem att känna sig som en del av ett stort projekt. Det är därför Man United ofta framstod som en maskin. Det slutade inte lyckligt för samtliga spelare, men oftast berodde detta på personliga konflikter eller att någon gick emot skotten. Sir Alex var större än klubben och han lät alla veta detta. Men det var naturligt. Tränaren måste ALLTID prioriteras. Han är generalen, spelarna är soldater. De har rätt till sina åsikter, men i slutet av dagen lyder man order. Ett litet pris att betala för de miljoner som rullar in på kontot veckovis.
Roy Keane gick emot Sir Alex vid flera tillfällen, och emellanåt kom han undan med det. Varför då? Jo, Roy Keane är Roy Keane och med detta följer en aggressiv och ärlig människa. Men dessa egenskaper bäddade också för otroliga framgångar på planen. Ibland kan det bli för mycket, men vissa dagar är det att föredra framför servila ex-spelare som berättar hur perfekt allting är för manutd.com. Men om David Moyes har svårt att hantera förändringen vore Keano det perfekta stödet. Han känner till klubben och dess värderingar utifrån och in. Inte nog med detta, irländaren personifierade the United Way på planen. Han klarar av svårhanterliga spelare, han var ju trots allt en själv. Han kan hantera ett omklädningsrum, han var ju trots allt ledaren för ett.
När Arsene Wenger gjorde sig av med Pat Rice och placerade Steve Bould på tränarbänken såg vi enorma framsteg som bäddat för deras sagolika säsong så här långt. Wenger själv är en stor anledning, men Boulds massiva inflytande vad främst av allt gäller försvarsspel har varit påtagligt. Det är därför Moyes tog in Phil Neville, för rutinen och bakgrunden. Ironiskt nog ersatte han den gamla tränarstaben, men det är en annan fråga. Sir Alex är inte längre Manchester Uniteds styrman. Han och Keano hade enorma problem. Det har inte Keano och Moyes. Många har förespråkat en comeback av mannen vars ledaregenskaper skämde bort oss under 90-talet. Nu vore tidpunkten, om någonsin. Roy kommer aldrig bli huvudtränare, men som coach kan han uträtta saker och ting.
Tänk efter själva. Vad har varit Manchester Uniteds stora svaghet de senaste åren? Ett svagt centralt mittfält och brist på ledare. Botemedlet mot detta är Keanes största styrka. Vi kan också, med lite humor, föreställa oss hans vrede efter en förlust och rädslan för att bli utskälld, alternativt få dobbar över smallbenet. För ett tämligen oinspirerat gäng kan detta fungera som moroten för hästen. Vad David Moyes kanske inte behärskar idag är egenskaper som Roy Keane sannerligen besitter. Men för att Moyes ska få vara kvar, ges utrymme och tid att sätta sin prägel på Manchester United krävs hjälp. Detta kan ske i form av supportrarnas stöd. Bortafansen har under hela säsongen visat ett enormt sådant för tränaren. Men det räcker inte. Hjälp kan också komma i form av spelare som rycker upp sig, ett eller två nyförvärv, att övriga konkurrenter alla går i konkurs. Ja listan kan göras lång.
Kanske är det önsketänkande snarare än realistiskt, men om Roy Keane ska återvända för att få fart på David Moyes mannar finns det inget bättre tillfälle än nu.
