Head 2 Head: Liverpool
På söndag gästar Liverpool Old Trafford och Manchester för årets största match. Gästerna – ligatvåan - har gått bärsärkargång i Premier League medan de regerande mästarna har tappat ligaplaceringar och respekt, kanske borgar detta för att detta rivalmöte blir än viktigare – om möjligt – än vanligt. Inför drabbningen har vi ställt de båda redaktionerna mot varandra i en uppvärmningsmatch; Björn Grafström för gästernas talan, Gustaf Granqvist svarar för Unitedredaktionens räkning.
När Manchester United och Liverpool stöter på varandra går det sällan obemärkt förbi. Rivaliteten är – troligtvis – den mest intensiva i hela fotbollsengland och matcherna lagen emellan är, rätt och slätt, på liv och död. Under senare år står ett par matcher ut ur mängden; Manchester Uniteds 3-1 vinst på Old Trafford år 2010 efter ett Berba-hattrick är ett exempel, Liverpools överkörning (1-4) på samma arena år 2009 är ett annat. Vilket är ditt bästa minne från möten lagen emellan? Vilket är det sämsta?
Björn:
Vi kan väl ta det sämsta först för att få en mer positiv avslutning på frågan. Den match som sticker ut för mig vad gäller förluster mot United är finalen i FA-cupen 1996. Då hade Uniteds segermaskin precis börjat få upp farten vad gäller vunna titlar och Liverpool hade trampat vatten efter ligasegern 1990 och FA-cuptiteln 1992. Mina minnen från matchen är att det är en rätt stängd historia där Roy Keane var en defensiv gigant och stoppade i princip alla anfallsförsök från Liverpools sida, plus då att en viss Eric Cantona avgjorde matchen med fem minuter kvar. Oerhört bitter förlust.
När det kommer till segrar är det svårt att blunda för matchen på Old Trafford 2009. Den veckan var Liverpool verkligen världens bästa fotbollslag med totalt 8-1 mot Real Madrid och Manchester United, och Andrea Dossena får ståta med det (förmodligen svårslagna) rekordet att ha gjort det fjärde målet i en segermatch mot United OCH Real Madrid inom loppet av en vecka. För att lyfta fram en annan match säger jag Ligacupfinalen 2003, Liverpool vinner med 2-0 efter mål av Steven Gerrard och Michael Owen med en storspelande Jerzy Dudek som matchhjälte. Ett litet plåster på såren efter förlusten i FA-cupfinalen 96.
Gustaf:
Segern efter Suarez-historien när Evra firar med Suarez precis i närheten. Det kan säkert kännas småaktigt men inte desto mindre befriande. Apropå firanden så är även Gary Nevilles magiska hets-firande värt att ta upp. När spelare blir ett med fansens jubel mår man alltid som bäst som supporter.
Det värsta minnet är just ovan nämnda torsk med 4-1. Jag såg inte ens matchen utan satt på en skoter uppe vid Åre någonstans. När jag väl kom högst upp på berget så trillade smsen in från min fantastiskt ödmjuke och kärleksfulla far. Ett sms per mål och sen ett avslutande som bara borrade kniven ännu lite längre in. Vidrigt!
Sett över de 10-20 senaste åren har Manchester United, allt som oftast, gått in till mötet med Liverpool som favoriter. Samtidigt har Merseyside-laget ofta tenderat att prestera på topp mot just rivalen. Nu är förutsättningarna annorlunda. Brendan Rodgers har fått fason på sitt lagbygge, David Moyes har det inte. Först och främst – vilka håller du som favoriter på söndag? För det andra – har ett maktskifte skett mellan de två ärkerivalerna under säsongen 2013/2014?
Björn:
Först och främst anser jag inte att United varit favoriter mot Liverpool i matcherna på Anfield, trots att det ibland har varit galet många poäng som skiljer lagen åt i tabellen. Med det sagt kommer United att gälla som favoriter på söndag eftersom matchen går på Old Trafford. Vad gäller maktskiftet är det på tok för tidigt att uttala sig om något sådant, kanske kan vi om några år titta tillbaka och se att säsongen 13/14 var då förskjutningen började. Det skulle dock kräva att United fortsätter att gå kräftgång ett bra tag, och en klubb med sådana resurser kommer knappast att göra det under så lång tid att ett verkligt maktskifte kan ske. Snarare kanske Liverpool klättrar upp på en nivå där de kan hävda sig på liknande nivå som United redan har. Jag utgår nämligen ifrån att Liverpool inte kommer att klara av att få igång en vinstmaskin likt Uniteds i början på 90-talet, konkurrensen (och de ekonomiska resurserna hos vissa konkurrenter) är helt enkelt för stark i dagens fotboll.
Gustaf:
Maktskifte kan man i mina ögon inte kalla det förrän det sett likadant ut under flertalet år. En svala gör ingen sommar som bekant, men helt klart är att Liverpool med Rodgers har någonting väldigt mycket bättre på gång än Liverpool tillsammans med Dalglish. Det som är mest oroväckande är väl faktumet att han med mindre medel lyckas få ur mycket ur truppen, även om Henderson fortfarande var svindyr. Men både Sturridge och Coutinho är, så här i efterhand, klockrena nyförvärv och det stör mig nåt oerhört. Men vad gäller maktskiftesdiskussionen är den alltså enligt mig fullständigt meningslös då Liverpool inte har bevisat mer än att man är kapabla till att göra en hyfsad säsong och kanske sluta fyra samtidigt som United genomgår den största förändringen fotbollsvärlden har skådat sedan Busbys dagar.
Att Liverpool alltid presterar mot United är väl ingen skräll i sig. Det är så mycket mer än bara en fotbollsmatch att t o m lagom intelligenta fotbollsspelare som Glen Johnson inser att man måste vara lite mer på tårna än mot Crystal Palace. Den vetskapen räknar jag kallt med att samtliga i United även innehar och således kommer att prestera på sin absoluta toppnivå.
Alltså har du två lag vars trupper lyckats med två olika saker när man spelat på bästa möjliga sätt. Liverpools slåss om en 3/4-plats, Uniteds joggade hem serien utan Mata och Fellaini. Slutsats? United är mycket vassare om allting stämmer. Mot Liverpool ska allting alltid stämma.
Liverpool är årets stora överraskning i Premier League. Laget har presterat kontinuerligt över säsongen och för närvarande har man en förlustfri rad om nio ligamatcher. Manchester United å andra sidan har sjunkit som en sten och David Moyes har inte alls fått den start på sin sejour i klubben som han önskat, om än vissa positiva tendenser har synts till på senare tid. Till att börja med – är Liverpool en realistisk titelutmanare redan i år? Rörande Manchester United – kan laget rädda upp sin säsong på något vis, eller är fiaskot redan ett faktum?
Björn:
Jag tippade Liverpool som sexa inför säsongen, och allt bättre än det skulle vara en riktigt bra säsong. Klarar sig klubben kvar bland de fyra främsta är det en oerhört lyckad säsong. Nu har det gått så bra att till och med ligatiteln finns inom räckhåll (även om det krävs väldigt långa armar för att kunna gripa pokalen). Fram till matchen mot Southampton avfärdade jag Liverpool som titelkandidat, men efter segern där dök en dröm upp om att det kanske kanske kan gå. Seger på söndag och den drömmen går från obefintlig till möjlig att fantisera om utan att snabbt avfärda den.
Uniteds säsong kommer att vara ett fiasko om klubben inte vinner Champions League. Truppen är i princip intakt sen fjolårets promenadseger i ligan, tillskott i form av Evertons och Chelseas bästa spelare har om möjligt gjort den ännu bättre, och ändå går det så pass dåligt att det med Uniteds tidigare facit är direkt uselt. Mycket talar för att Moyes första säsong kommer att vara en historiskt dålig säsong för United under Premier Leagueeran.
Gustaf:
Nej Liverpool har för tunn trupp för att utmana Chelsea och City på allvar. Man har heller inte kvalitén när man är på topp för att utmana ovan nämnda klubbars maxnivå. Hittills har man gjort det bra, inget snack om den saken, men det är hit och inte längre som gäller. Hybrisen måste få ett slut!
Uniteds säsong är ett fiasko, det går inte att prata bort. Oavsett vad man anser om diverse enskilda spelares prestationer så ska inte ett regerande mästarlag klappa ihop så fullständigt i flertalet matcher. Även om man på något mirakulöst och uppseendeväckande sätt lyckas ta sig upp till en fjärdeplats så är säsongen katastrofal. Ur i princip alla aspekter.
En fotbollsmatch avgörs förvisso mellan två lag bestående av elva spelare vardera, men det är helt uppenbart att vissa spelpjäser är viktigare än andra. Liverpool sitter inne på ligans mest produktiva anfallsduo i form av Suarez och Sturridge, United i sin tur har en potentiellt dödlig offensiv i Mata, Rooney och van Persie. Hur ska ditt lag lyckas få stopp på dessa herrar?
Björn:
Svaret är rätt givet, det kan inte Liverpool. Alla som sett oss försöka spela försvarsspel den här säsongen vet att det ofta går åt helvete. Uniteds anfallstrio är så pass skicklig att de har potentialen att skada vår backlinje oerhört mycket och då håller jag egentligen inte Liverpools försvarsspelare som, individuellt sett, särskilt dåliga utan det är försvaret som en enhet som inte alls fungerar tillräckligt bra. Om Liverpool vinner på söndag så är det inte för att de klarar av att hålla nollan, utan för att de gör fler mål än United. Alternativt att åtminstone en av Uniteds viktiga offensiva pjäser har en dålig dag.
Gustaf:
Genom att spela rätt mittbackar och en Fellaini i bra form. Michael Carricks säsong har jag gett upp fullständigt, medan Fellaini sett bra mycket piggare ut sen han kom tillbaka. Samtidigt gäller det att en sån som Mata tar hemjobbet när det behövs. Utöver honom lär väl Ashley Young spela och är det något han i alla fall brukar göra så är det att ta hemjobbet.
Med rätt mittbackar menas snarare Smalling/Jones än Vidic/Ferdinand. De två förstnämnda är så mycket smidigare och snabbare än vad åldermännen är.
Gästerna kan behöva klara sig utan Sakho, Enrique och – framförallt – Lucas Leiva i söndagens match. I United-lägret är det tveksamt om Rafael, Hernandez och Evans kommer kunna delta. Därtill saknas troligtvis Nani, precis som vanligt alltså. Hur tunga är skadeavbräcken? Vilken startelva vill du se?
Björn:
Sakho har visat potential men inte mer än så, Enrique är vår bästa vänsterback men det betyder inte att han är bra för det och Lucas Leiva är (eller var) en väldigt viktig kugge på Liverpools mittfält. I dagens full-fart-framåt-Liverpool vore det onekligen trevligt att ha tillgång till Lucas mot United på bortaplan, men det är inte säkert att offensiven blir lika stark med brassen på planen. Steven Gerrard har på ett imponerande sätt axlat rollen som det defensiva ankaret, även om jag fortfarande är tveksam till hur han klarar av uppgiften mot starkare motstånd. Det är lite upp till bevis för honom på söndag. Kort sagt, skadeavbräcken för Liverpool är tunga men högst hanterbara.
Jag ser gärna följande startelva: Mignolet; Johnson, Skrtel, Agger, Cissokho; Gerrard, Henderson, Allen; Sterling, Sturridge, Suarez. Räknar dock med att det blir minst en ändring i backlinjen mot hur jag vill ställa upp.
Gustaf:
Rafael känns, helt klart. Men jag hoppas och tror att han spelar, om än med lättare känningar. Hela backlinjens struktur försvagas till viss del om han inte står där på högerbacksplatsen när matchen drar igång. Hernandez är så klart en spelare man vill ha för att kunna kasta in men är ju aldrig aktuell från start.
Elvan som jag vill se är:
De Gea,
Rafael, Smalling, Jones, Evra
Fellaini Carrick
Mata Rooney Januzaj
Robin van Persie
Men Januzaj lär petas till förmån för Young och risken är att Vidic ska klämmas in där i mittlåset.
De regerande mästarna tog en dubbel mot Liverpool under fjolårssäsongen, segersiffrorna skrevs till 2-1 på såväl Anfield som på Old Trafford. Liverpool tog revansch i augusti då man slog tillbaka rivalen på hemmaplan efter ett tidigt ledningsmål signerat Sturridge. På söndag kan alltså Rodgers mannar fullborda revanschen för fjolårets dubbla nederlag – lyckas man med det? Vilka vinner slaget på Old Trafford?
Björn:
Nej, det tror jag inte att Liverpool gör. Med erfarenhet (tyvärr) från hur det är när ligaspelet mer eller mindre tappat betydelse så vet jag att Liverpool sällan ställt ut skorna mot United, där har laget ryckt upp sig och försökt leverera en bra insats hur meningslöst det än är i det större ligasammanhanget. United kommer garanterat att göra samma sak nu. Erbjuder någon mig ett kryss på söndag skulle jag acceptera.
Gustaf:
Mot Liverpool måste jag tro på vinst, allt annat är hädelse. Så 2-0 blir det och jakten på fjärdeplatsen lever. HAHA.
