Hetast & kallast - v.07
Manchester United tog en utmärkt poäng borta mot tråk-Arsenal i ett sömnpiller till fotbollsmatch utan att det egentligen påverkade tabellpositionen. Hetast under den gångna veckan var Chris-på-väg-mot-VM-Smalling.
Hetast
3. Wayne Rooney (9, 3): Manchester Uniteds numera kroniska huvudvärk är kanske lika hjärndöd som antagonisterna i en zombiefilm men på planen kvittar allt som sker bakom kulisserna och Wayne växer ut till en ledare. Var han bländande mot Arsenal? Långt ifrån. Men Rooney besitter förmågan att inte behöva prickskjuta frisparkar i krysset för att vara alldeles briljant. Vilket ansvarstagande och defensivt arbete vi bevittnade i onsdags. Wayne Rooney vann boll, stängde ytor och slet som ett djur i det tysta vilket var en stor bidragande anledning till att världens bästa lag sedan sliced bread skapade noll farligheter framåt. Wayne är Manchester Uniteds bindellösa kapten och den självklara ledaren i ett lag vars brist på ledarskap kommit att bli ett problem av enorma proportioner. Men sen har vi fånigheterna och dramat vid sidan av. Du kan inte både ha kakan och äta den, brukar man säga.
2. Tom Cleverley (2, 5): Den alltid så kritiserade Tommy C (låter som en karaktär från en film med Robert De Niro & Joe Pesci, visst?) tog under december månad ett par kliv i rätt riktning. För första gången på länge spelade han fotboll som en man och inte en liten pojke. Sedan dess har formen återigen dalat och därför var det aningen chockerande att engelsmannen fick förtroendet från start mot Arsenal. Med facit i hand tog David Moyes ett helt korrekt beslut, för Tom var lysande. Vi kan klaga på sidledspassningarna och de ibland behöver-en-ny-fjärrkontroll-irriterande djupledsbollarna. Eller så kan vi anmärka på den positiva utveckling Cleverley genomgått under den senaste tiden trots ett eller två bakslag. En gedigen insats i norra London med massor av bollvinster och ett finurligt sätt att ta sig ur svåra situationer. Igen, inte alla uppskattar små detaljer, men dessa är kanske samma personer som döpte Tom Cleverley till "den nye Scholes" och nu utgår ifrån ett sådant löjligt konstaterande när han ska analyseras? Cleverley är ingen Paul Scholes, men han bidrar (oftast) på sitt vis och Arsenal borta var ett utmärkt exempel.
1. Chris Smalling (6, 0): Som i fallet Tom Cleverley är juryn oense vad gäller Chris Smalling.men faktum är att få spelare i Manchester United växt så otroligt mycket under så kort tid. Efter en lovande debutsäsong satte skador stopp för utvecklingen och Jonny Evans briljanta insatser hämmade en annars garanterad mängd speltid. Hur som haver, mot slutet har Chris varit oerhört stabil både som mittback och högerback. Mot Arsenal visade han upp sin mångfald med en superb prestation i mittlåset och sedan på kanten när Rafael återigen utgick skadad. Han saknar måhända brassens explosivitet men erbjuder en trygghet bakåt samt en fantastiskt underskattad anfallsvilja. Samtliga ytterbackar behöver inte vara en Leighton Baines och panga bollar upp i nättaket konstant. Folk har så svårt att inse detta - olika spelartyper bidrar på annorlunda sätt och vis. Men sanningen är att Chris Smalling närmar sig en plats i VM-truppen. Kommer han starta när England tar sig an Italien i juni månad? Vi kan endast tillbe de högre makterna att Roy Hodgson fattar rätt beslut.
Kallast
Med tanke på att alla som medverkade mot Arsenal skötte sig fint och laget tog en stark poäng förtjänar ingen att inkluderas på kallast-listan, som av den anledningen utgår idag. Tänka sig...
