Inför: Arsenal - Everton
Gameweek 33 och Arsenal har inget att spela för. Så är det den här säsongen. Everton med allt att spela för. Så är det också den här säsongen. Vi spelar utan press och Everton med allt att vinna. Det kan vi utnyttja.
Skuggan faller över superligan. Det har inte undgått någon och Arsenal hakade givetvis på med Stan Kroenke i spetsen. Bland det smutsigare man varit med om och jag trodde inte mina ögon. Att alla dessa amerikanska ägare bland de 12 klubbarna som anslöt vill amerikanisera fotboll är föga förvånande. Sport i USA bedrivs som alla vet med stängda ligor och ett draftsystem och hade Kroenke, Glazers och John W. Henry fått bestämma så hade vi haft detsamma. Jag är inte superförvånad att Arsenal väljer att haka på tåget då man inte vill bli utelämnad, oavsett hur smutsigt det är. Något i mig vill tro att ledningen gör detta då man ser det som en sista chans att bli inkluderad som en toppklubb i Europa. För där har vi inte varit på flera år nu och ju längre det dröjer ju längre ner i hierarkin faller vi. Det som gjorde mig mest förbannad var den trötta ursäkt Arsenal sedan kommer ut med. Var det en ursäkt eller ett försök till att rättfärdiga beslutet? Usch.
Fotbollsmatch i trötta Premier League igen. Nu ska vi inte vara så negativa men för oss är den död. Att Arsenal skulle ha problem med att leta sig in på en Europa League-plats trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Från Premier League har Arteta och manskapet checkat ut. På andra sidan då? Ett frustande Everton som senast fick 2-2 mot Spurs i en match man absolut förtjänade att vinna. Everton kommer vid en vinst att lägga sig inom en 3-poängsmarginal upp till Champions League då man har så kallad ”game in hand”. Alltså ett lag med inget att spela för mot ett lag som har ALLT att spela för, hur ofta får Everton turista i CL liksom? Lägg till att Calvert-Lewin är tillbaka.
Senaste matchens bottenskrap är svår att glömma. Jag tror även det var tungt mentalt för spelarna. Det är inte första gången vi sätter ut bommen för oss själva (tänker närmst på Burnley-matchen). VAR och domarbeslut har inte varit med oss, jag tänker inte vara en trött supporter som gnäller på domarna i anseendet att ”vi borde haft frispark där” utan jag syftar på VAR-domare som tar konstiga beslut. Mot Fulham dominerar vi matchen och hade det inte varit för den här skräpsäsongen så hade vi städat av matchen redan i halvtid. Vilket vi borde ha gjort. På förhand hade jag en utskåpning i tankarna. När vi sedan tar ledningen sent i första halvleken trodde jag att jag var synsk. Men ett födelsemärke offside hittades tydligen och Fulham hade 0-0 i paus. Då hade vi redan haft en boll inne avvinkat för offside. Addera en skada på Lacazette 14 – 1 i avslut och 67 – 33 i bollinnehav och matchen slutade 1-1 efter ett mål i sista sekund av Eddie Nketiah. Vänta, va? Som sagt mentalt tuff match.
Men mot Everton måste vi vara alerta. Ancelotti har trots tre raka kryss styrt sin skuta åt rätt håll. Det är en bra trupp med otroligt giftiga spetsspelare. Richarlison, Calvert-Lewin, Digne, James och Sigurdsson är gedigna spelare i toppskiktet som absolut kan skada ett bräckligt Arsenal-försvar. Nyckeln är att vinna matchen centralt i banan. Det finns alldeles för trygga passningsfötter i Sigurdsson och James som kommer leta i fickorna mellan backlinje och mittfält. Aggressivitet och tidig press i rygg så att Everton måste passa bakåt borde Arsenal ha tränat på i veckan. Något vi inte får göra är att ge onödiga frisparkar och hörnor. Sigurdsson och Digne är två av Premier Leagues absolut bästa dödbollsspecialister. Fullkomligt livsfarliga och Dominic Calvert-Lewin är en fenomenal nickspelare.
Skadeläget är rätt så mörkt, speciellt på anfallsfronten. Lacazette, Aubameyang, Luiz, Tierney och Ödegaard kan missa matchen. Arteta har dock flaggat för att Ödegaard kan komma med. Alltså blir det Nketiah som anfallare tillsammans med en ung trio bakom sig. Eventuellt att Saka spelar högerback istället för Bellerin så att Pepe får plats på kanten. Vi får se!
Förväntad startelva: (4-2-3-1)
Leno
Bellerin – Holding – Gabriel – Xhaka
Partey – Ceballos
Saka – Smith-Rowe – Martinelli
Nketiah
