Klippet Arsenal vs AC Milan 1st leg
Ah. Den gamla goda tiden när förrädarnas lista fortfarande toppades av Ashley Cole och man trodde att stjärnorna i detta Arsenal skulle förbli klubben trogen. Ha! Nåja, det var ett möte mellan två storheter. Arsenal var inte långt borta från sin finalplats och Milan hade precis vunnit. I första matchen hade det varit ställningskrig där Adebayour på något sätt nickat ribba ut från en halvmeter och allt skulle avgöras på hemska San Siro. Pippo Inzaghi var precis överallt och oroade hela tiden och hjärtat satt i halsgropen varje gång Inzaghi hamnade i gräset. Båda lagen missade målchanser i en match som jag minns var öppen med ganska böljande spel. Då händer det där magiska i andra halvlek. Cesc laddar och när han träffat bollen hinner man ta sucka och ta två steg mot kylen för att hämta en ny öl och så blinkar man och ser att målisen har släppt in bollen. Resten är defiliering. Walcott lubbar ifrån en trött högerback (jepp, efter 2011 såg man aldrig mer den farten) och slår en perfekt passning till en helt fri Adebayour som inte är offside och sätter dit tvåan. Ridå.
