LISTA: Arsenals bästa spelare under 10-talet
2010-talet är snart till ändå och redaktionen börjar en liten miniserie om bra spelare, mål, och matcher som haft med Arsenal att göra. Vi börjar med bästa spelare. Sex av dem, faktiskt.
Snart är 10-talet över och det andra decenniet på det 21:a seklet har varit betydligt mindre framgångrikt än det första. De första två-tre säsongerna präglades sannerligen av en ovilja att spendera pengar på grund av flytten, och vi sålde konsekvent våra stjärnor till klubbar över oss i tabellen. En vändpunkt var naturligtvis Mesut Özils ingång, en värvning som verkligen förändrade klubben och fansen på ett sätt som inte gjorts på ett bra tag innan dess. Nu var det nya tider, vi kan spendera och vi kan faktiskt köpa världens bästa tia. En helt underbar dag var det och inom typ 48 timmar hade vi signat tysken och slagit Spurs i NLD. Undertecknad hade hoppats på mer under åren 2013-2018, Wengers sista satsning. Vi var aldrig riktigt nära att vinna ligan, vilket naturligtvis är ett misslyckande. Närmast var nog 2014 när vi slutade 8 poäng efter City, 8 poäng som vi mycket väl hade kunnat tagit om vi haft mer vinnarskalle, eftersom kvaliteten i truppen var ruggigt hög – eller 2016. Leicester supersäsong var ju ett tag på väg att bli vår säsong, den säsongen då vi äntligen tar det. Var det febrauri som vi slog dem hemma med 2-1 eller var det mars? Oavsett så skedde ett av mina absolut högsta jubel under min supporterkarriär när Welbeck nickade in vinstmålet på stopptid. Det var en riktigt fin dag, men återigen visade truppen sin brist på vinnarkultur och vek ned sig under kommande månader. Jättetråkigt och efter det litade jag inte riktigt på Arsenal längre. Det blev mer och mer tydligt att Wenger inte var rätt man för jobbet - och nu är det mer och mer tydligt att Emery inte heller är det.
De sista två åren gick ju som de gick, men man glömmer lätt att första halvan av säsongen 16/17 såg vi riktigt jäkla vassa ut – låg och nosade i toppen, definitivt med i racet och enligt vissa titelfavoriter. Men 75 poäng blev det, vilket inte är dåligt på något vis och faktiskt högre än 2016. Dock var det en bra upplaga av PL och vi kom femma. Nu får det vara nog med historielektionen (nåja, ni visste redan allt detta – jag vet). Syftet med denna ytterst personliga och möjligen lite kränkande artikel är: rankning av de bästa spelarna under 10-talet.
Vad menas med en bra spelare? Är det en spelare med hög höjd? En jämn spelare? En som levererar i stormatcher? Allt det nämnda, väl. Jag tänker gardera lite här och säga att man måste ha spelat två hela säsonger för att få vara med på listan, vilket tar bort namn som Fabregas och Aubameyang. Både höjd och jämnhet vägs in i resulatet, likaså förmågan att steppa upp när det behövs. Observera här nu, snälla, att detta är en personlig lista. Jag har vägt in diverse motargument och så vidare, men till sist är det mina åsikter som leder fram till listan. Redaktionsmedlemmarna som konsulterats har bidragit med perspektiv, men överens var vi sannerligen inte. Här kommer den: Arsenals sex bästa spelare under 10-talet. Jag kunde fan inte välja mellan Ramsey och Özil. Jag kunde inte. Jag vet vilka som ska med – Kos ska med, Alexis ska med, Santi ska såklart med. Men vem fasen ska jag välja av Özil och Ramsey? Båda ska med.
6. Aaron Ramsey
Aaron Ramsey är underskattad av många, överskattad av några. Om Özils sejour i Gunners har varit upp och ned så kan man säga det samma om Ramseys. Han var en riktig hackkyckling under de första åren, egentligen ändå fram till hösten 2013. Ni vet, den där hösten. Sedan dess har han inte nått upp till den mytomspunna tiden, men han har ändå levererat på reguljär basis och visat hur viktig han var både för Wengers och Emerys Arsenal. Årets spelare i Arsenal 2013/14 och 17/18 (väl?) och dessutom har han lyckats med konststycket att ha avgjort dubbla FA-cupfinaler. Inte många som har gjort det. Skador har förstört en ganska stor del av hans Arsenalkarriär, dessutom har han många gånger fått vikariera på ganska otacksamma positioner. Ett ganska bra tag spelade han högerytter i ett 4-2-3-1 och ibland har han till och med fått spela någon kvart här och där på högerbacken. En Arsenalhjälte och en riktigt bra spelare. Hade definitivt gått in på vårt mittfält idag. D e f i n i t i v t. Förresten, varför är han inte kvar i klubben?!
5. Mesut Özil
Özil har varit en karusell, och jag kan verkligen säga att han under perioder varit en personlig favorit. Under tidigare nämnda 2015/16 var han ett monster, 19 ligaassist blev det väl till slut och han låg bakom mycket under den säsongen. Hade vi haft Auba på topp då, alltså… Dessutom gjorde han ett utomordentligt bra första halvår, för att sedan dippa lite. Ni vet hur Özil funkar. Upp och ned. Efter 2016/17 tycker jag inte att han nått upp till den nivå han kan ligga på, det har varit en turbulent tid i hans karriär och Özil hade nog defintivt hamnat högre upp på listan om han lämnat 2017, tyvärr. Han har gjort många fina mål i många stora matcher, och mitt bästa minne är hans soloräd mot Ludogoretz i CL. Jävlar i havet, han såg ut som Messi då. En utomordentligt begåvad fotbollsspelare som vunnit VM-guld, La Liga och FA-cupen. Jag hade gett ett lillfinger för att få sett honom lyfta PL-bucklan 2016. Men men, vinna ligor är tydligen till för andra lag. Jag raljerar. Özil är en lite annorlunda Wengervärning och Özil ska med på listan. Såklart.
4. Alexis Sanchez
Hmmm, hur ska jag övertyga er om att svikaren och bråkstaken Alexis ska med på listan. Dessutom över både Özil och Ramsey?! Jo, givetvis ska han med. Alexis var Wengers andra riktigt stora värvning på 10-talet, och hypen var total. Killen hade bombat in bollar i Barcelona i flera år och varit en av deras mästa målskyttar under långa perioder (och det säger väl en del). Varför man gav oss Sanchez är oklart, man ville väl få plats med en viss Neymar. Äh, Alexis var bättre… När han kom hit räddade han oss i princip hela hösten 2014 (minns ni målet mot City?) Blicka tillbaka och ni kan eventuellt minnas att vi var ganska dåliga den där hösten. Özil var inte riktigt i form, inte Giroud heller, och Wenger halvt envisades med att spela 4-3-3 i ett försök att trycka in både Wilshere och Ramsey i elvan. Gick sådär och vi plockade inte alls mycket poäng under de första månaderna. Vi hade plockat ännu färre om det inte vore för Alexis. Dessutom gjorde han en bra andrasäsong. Men det var under hans tredje säsong som det verkligen sa pang. Endast i ligan bombade han in 24 mål och dessutom slog han 11 assist, vilket naturligtvis är riktigt jävla bra. En sådan säsong hade inte vi Arsenalfans sett sedan RvP:s dagar. Vilket glömdes bort lite, eftersom vi missade CL och gjorde en katastrofvår. Alexis bråkade sig väl mer eller mindre bort och i United blev det dunderflopp. Aja, han är ingen legendar och inte längre en fansfavorit, men han var ruggigt bra.
3. Laurent Koscielny
Jaha, ännu en bråkstake. Kapten dessutom. Koscielny kom till Arsenal redan 2010, och till en början var han flängig, hade inte koll på varken ben eller armar. Detta symboliserades väl bäst i finalen av Ligacupen, då ett missförstånd mellan honom och Szczesny ledde till en fiaskoavslutning på den finalen. Säsongen 11/12 spelade han upp sig, men var ännu inte på den nivån som han skulle nå till. Det var när partnerskapet med vår älskade BFG utvecklades som Kos verkligen kom till sin rätta. Egentligen under hela perioden 2012-2017 var han vår bäste back, och en av de bästa i PL. Koscielny var en sådan back som passade bäst med en lugn och positionssäker kollega, vilket ledde till att hans partnerskap med spelare så som Vermaelen och Mustafi inte var på samma nivå som det med Mertesacker. Men han levererade ändå och gjorde dessutom mängder med viktiga mål för att vara mittback. 2013 räddade han vårt skinn i sista matchen, borta mot Newcastle. 2014 kvitterade han FA-cupfinalen. Lägg till en radda med bicycletas, pangare och framförallt ett ruggigt imponerande mittbacksspel och ni. Har Laurent Koscielny. Ordinarie i Frankrikes landslag under sina bästa år. Givetvis.
2. Santi Cazorla
Wengers sista försök till ett titelvinnande lag stod och föll med Cazorla. När han var med – då var vi oftast stabila, tog våra poäng. När han var skadad haltade spelet oftare, vi blev stela. Främst symboliseras detta av säsongen 15/16, som väl har nämnts hundra gånger denna artikel. Vi var med i racet fram till vintern, Cazorla gick sönder och vi tappade. Igen. Cazorla kom tillbaka hösten 16 och vi spelade bra. Cazorla blev skadad och vi tappade. Igen. Spanjoren var fundamental för hur Wenger ville spela, och var dessutom en bra poängspelare. Det jag gillade mest med Santi var hans förmåga att sällan tappa boll, speciellt när han tog steget ned och spelade CM. Under press var han sannerligen duktig, och vi kunde spela oss ur den lättare med honom i laget. Utöver detta var han alltid ett glädjemoment, alltid ett leende. Det ska man inte underskatta, det har vi fått erfara nu när laget känns rätt kärvt. Saknar Santi Cazorla, om det är någon gammal spelare från 10-talet som jag fick välja till dagens elva hade jag nog valt honom. Dessutom får vi absolut inte glömma att han förmodligen var den enskilt största faktorn (tillsammans med Wilshere som gjorde en enorm vinter) till att vi lyckades ta fjärdeplatsen 12/13 – den som ledde till att Özil, Sanchez mm kunde komma till klubben. Oooh, Santi Cazorla. Ingen symboliserar Wenger-ball under detta decennie som honom.
1. Robin van Persie
Det här är en lista som behandlar de bästa spelarna. Man var tvungen att spela minst två säsonger. Det är nästan så att jag medvetet har justerat reglerna för att få med Judas. Man kan inte riktigt komma ifrån det faktum att 10/11 och speciellt 11/12 var han riktigt jävla bra; 30 baljor i ligan i ett lag innehållandes bonnaspelare som Andre Santos och Benayoun. Han bar oss på sina axlar och det är inte bara det, utan även att hans individuella kvalitet helt enkelt är mycket högre än någon annan på den här listan. Och det är det det går ut på, ju. Tyvärr. Kunde i princip allt - slå fasta situationer, agera target a lá Giroud, avsluta både från avstånd och nära, göra måltjuvsmål, göra viktiga mål, göra snygga mål. Göra mål på volley. Hans volleyförmåga är väl den bästa PL sett under detta decennie.
Bubblare?
Eftersom jag fegade och körde topp sex så har jag ingen ordentlig bubblare. Troligt är väl att om Aubameyang spenderat mer tid av sin karriär här hade han varit ganska högt upp på listan, trea eller tvåa kanske. Walcott? Nej. Wilshere? Nej. Mertesacker? Njaaouao. Sagna?! Hmmm. Monreal? Inte tillräckligt hög högstanivå.
Vad tycker ni? Roasta mig i kommentarerna....
