En hjälte har gått bort -Vila i frid Lasse
I dag blir det inte som man vill och hoppas. Lasse Larsson har lämnat oss.
Jag började följa MFF på 80-talet. Ett årtionde då Malmö skörade enorma framgångar och fick fram den ena talangen efter den andra. Ett årtioende som formade spelarna som 1994 var kuggarna i Sveriges bronslag.
Jag minns emellertid så mycket av framgångarna, och tyvärr inte heller så mycket av spelarna som formade fotbollsverige.
Men två spelare fastnade på minnet. Jocke Nilsson och Lasse Larsson. Trollgubben Jocke var min allra största idol och jag drömde själv om att dribbla mig fram längs kanterna och servera anfallarna upplagda lägen.
Men nästan lika ofta som jag drömde att jag var Jocke var det Lasse Larsson. Anfallaren som öste in mål och som var en målskytt personifierad. Jag älskade att han inte såg ut att göra så mycket på plan, men ändå var den som var sist på bollen i anfallen. Han sökte upp lägen som i princip ingen annan, och han sköt när ingen förstod att skottet skulle komma. Det var inte så ofta vackra mål, men det var mål. Lasse kunde verkligen göra mål.
På 255 matcher i MFF gjorde Lasse 164 mål. Han vann serien, SM-guld och skytteligan. Hans spel tog honom till Italien, där tyvärr skador satte stopp för den riktiga framgången. Det blev 9 landskamper och ett mål för Lasse. Tveklöst borde det varit fler för en av de absolut bästa målskyttarna vi haft i Sverige.
Lasse är en himmelsblå hjälte. En av de riktigt stora i MFF-familjen.
Men även hjältar blir gamla. Även hjältar går bort.
I dag nåddes jag av beskedet att Lasse Larsson har lämnat oss. Lasse blev bara 52 år.
Mina tankar går till Lasse vänner och familj.
Vila i frid Lasse.
Hälsa Eric och Todde.
