HISTORIK, del 3
Åren 1992 - 2005
Torsdagen den tjugonde februari, 1992. Halva 1991/92-säsongen var redan spelad när Sergio Cragnotti tog över klubben, en ny epok inleddes. Den ambitiöse livsmedelsmagnatens inträde medförde att Del Monte-juicen blev en given produkt i var laziosupporters kylskåp medan han, presidenten, tackade genom att skriva kontrakt med Giuseppe Signori, Aaron Winter, Diego Fuser och Roberto Cravero - Paul Gascoigne var sedan tidigare anländ. Lazio intog tiondeplatsen i väntan på att satsningen skulle ta fart på allvar.
Och det gjorde den säsongen därpå. Giuseppe Favalli, som i dag innehar rekordet i mest antalet spelade matcher för klubben med 401 stycken, värvades och femteplatsen tillföll Lazio. En annan Giuseppe, den med Signori i efternamn, kröntes till skyttekung med tjugosex fullträffar, också det ett ljusblått rekord.
1993/94 anslöt sig Pierluigi Casiraghi till klubben som tillsammans med Giuseppe Signori utgjorde ett oerhört vasst anfallspar. Även målvakten Luca Marchegiani skrev på för Lazio, en spelare som skulle vara klubben trogen i många år framöver. Utfallet blev en fjärdeplats samt en lång eskapad i europaspelet.
1994/95 betydde att Dino Zoff, som Sergio Cragnottis satte på presidentposten, lämnade plats åt tjecken Zdenek Zeman på bänken. Från Foggia tog han med sig Roberto Rambaudi och José Antonio Chamot. Med tjeckens anfallsfotboll knep Lazio andraplatsen bakom, som så många gånger förr, de svartvitrandiga från Turin.
Under sommaren 1995 ville Sergio Cragnotti sälja supportrarnas kelgris Giuseppe Signori, något som självklart möttes med arga röster. Cirio-ägaren fick ge sig, istället fick engelsmannen Paul Gascoigne vinka adjö.
Den efterföljande säsongen kom att sluta med en tredjeplats efter sprakande målfester och sensationslika förluster. För ett storsatsande Lazio var det inte tillräckligt, storrökaren från Tjeckien fick senare avgå medan Dino Zoff återupptog tränarkarriären.
Efter EM-turneringen i England ryckte man snabbt åt sig Pavel Nedved medan Alessandro Nesta började befästa sin plats i laget. Detta var två spelare som senare skulle visa sig vara vitala för Lazios framgångsperiod. Lazio fortsatte att lura i skuggan, nu en fjärdeplats, av scudetton.
Sven-Göran Eriksson blev näste tränare att ta hand om romlaget. Den återhållsamme värmlänningen blev den person som guidade Lazio genom hela dess sagolika storhetsperiod. Första säsongen tedde sig inte ligaspelet vara någon framgång. Trots sjundeplatsen i mästerskapet vankades det final i Coppa Italia mot Milan. Efter en 1-0-förlust i Milano kunde man, i returen, plocka hem trofén med en 3-1-vinst. Laziosupportrarna, som inte hade varit särskilt bortskämda med glädjestunder, fick äntligen känna sig omfamnade av lycka. Redan veckan efter spelade de hyllade spelarna en till final, i Uefacupen. Den italienska kollegan Inter stod för motståndet och såg till att Lazios glädje inte fördubblades med en 3-0-seger. Framgångsvågen gav dock inte vika för det.
1998/99 öppnades upp med mer eufori. I den italienska supercupfinalen fick man inte bara revansch för uefaförlusten, man fick dessutom revansch på Juventus som ständigt hade knipit titlar mitt framför ögonen på Roms bästa lag. På övertid kunde portugisen Sérgio Conceição avgöra matchen till Lazios fördel.
I ligan gick det också bra men tack vare en osannolik upphämtning av Milan, förlorade man den så efterlängtade titeln i ligans sista omgång. Det till trots torkade man tårarna, och plockade hem den tredje trofén under Svennis regim genom att slå Mallorca i Cupvinnarcupens final.
En angenäm repris skedde under augusti 1999. Den här säsongsinledningen var det också en supercupfinal, en europeisk sådan. Det storslagna Manchester United, som några månader tidigare hade vunnit Champions League på ett remarkabelt vis, stod på den ena planhalvan när dusten blåstes i gång. Lazio kunde därefter säkra vinsten, och titeln, genom ett mål av Marcelo Salas. Den nya säsongen kunde inte få en bättre början.
All fokus var nu riktad mot lo scudetto; det var dags att åter bärga mästerskapet, att ta hem skölden till Rom. Lazio var med och utkämpade titelstriden medan man den nionde januari kunde fira sitt hundraårsjubileum. Tyvärr började Lazio sacka efter, det gick helt enkelt för bra för det otursförföljda romlaget. I mars hade man en bortamatch - Champions League - i London där Chelsea stod för motståndet. Lazio var inne i en svacka och många spelare kom med frasen "det här är så typiskt Lazio…" När laget klev in i omklädningsrummet, efter fyrtiofem spelade minuter, stod det också mycket riktigt 1-0 till hemmalaget. Men Lazio vände, till 1-2. Svennis har sedan i efterhand uttalat sig om att vinsten på Stamford Bridge var vändingen.
Medan Valencia visade sig vara för orubbligt i Champions Leagues kvartsfinalspel, hämtade Lazio upp på Juventus i ligaspelet. När endast en omgång återstod var man två poäng bakom sin konkurrent till mästerskapet. Hemma på Olimpicos blåstes matchen mot Reggina, en match som vanns med 3-0, sent på eftermiddagen av. Lazio klättrade upp till förstaplatsen med en poängs marginal. Juventus däremot, hade inte avklarat sin bortamatch mot Perugia än. Ett regnoväder gjorde planen svårspelad och matchen försenad. Till slut valde dock domaren, Pierluigi Collina, att låta matchen fortsätta. Perugia-anfallaren Calori såg till att ge hemmalaget ledningen. Laziosupportrarna, som stannade kvar på Olimpico, höll andan medan de tog del av rapporterna från Umbrien.
Klockan är 18.03, datumet alltjämt den fjortonde maj. Collina blåser av matchen mellan Perugia och Juventus, Lazio vinner Serie A - en poäng före turinlaget. Den färska rapporten tillkännages via högtalarna på Olimpico och Lazio förkunnas campione d'Italia! Den andra scudetton i klubbens historia är ett faktum och människorna inne på stadion i Rom omfamnar varandra med glädjetårar i bägge ögon. Festen fortsätter sedan genom hela natten på Circo Massimo.
Inte heller att glömma är att man ånyo vann Coppa Italia. Spelare som verkliggjorde denna otroliga centenariosäsong - och som gjorde Lazio till världen bästa lag - var bland andra Juan Sebastián Véron, Sérgio Conceição, Pavel Nedved, Marcelo Salas, Diego Pablo Simeone, Alessandro Nesta och Roberto Mancini.
Baksmälla var något man fick känna på säsongen därefter. Lazio var kvar i glädjeruset och resultaten överensstämde inte med förväntningarna. Tränaren, Svennis, uppgavs ha signerat ett kontrakt med det engelska landslaget som skulle börja gälla när hans kontrakt med romklubben löpte ut. Utfallet blev att svensken under senhösten klev av och att Dino Zoff, som vanligt, tog över för att få ordning på laget.
Sergio Cragnotti hade under sommaren följt med i lyckoruset och inhandlade dyra spelare för över miljarden, dessutom fick sig de kvarvarande spelarna saftiga bonusar och löneökningar. Lazio slutade på en tredjeplats efter att nyförvärvet Hernán Jorge Crespo vaknat till liv och nätat i nästintill varje match på vårkanten, ett facit som gjorde att Giuseppe Signoris målrekord med tjugosex fullträffar tangerades. Drömmarna om Europa grusades när laget inte gick vidare till kvartsfinalerna i Champions League. Det som man minns mest av säsongen var ändock argentinaren Lucas Castrománs sena kvittering i vårens romderby.
Under den följande sommaren såldes två av lagets stöttespelare, Juan Sebastián Véron och Pavel Nedved, sedan passkandaler brutit ut och budgeten visat illröda siffror. Hålet på mittfältet blev stort vilket skulle täckas igen med värvningarna av spanjoren Gaizka Mendieta samt udinesespelarna Giuliano Giannichedda och Stefano Fiore.
2001/02-säsongen blev en av de sämsta under den cragnottianska eran. Dopingskandaler, respass ur Champions League redan efter första omgången, sjätteplats i ligan och två, i synnerhet den senare, svidande derbyförluster. Säsongen var kolossalt mörk och påfrestande.
Sedan hände det som inte fick hända. Efter att Sergio Cragnottis finanser hade brakat ihop och att Lazio drogs med miljardskulder, såldes lagets två mest betydande spelare varav den ene var klubbens ultimata symbol. Laziosonen Alessandro Nesta, världens bästa försvarare, offrades efter sjutton år i klubben för det förhållandevis blygsamma priset av cirka trehundra miljoner kronor.
Framtiden ansågs vara krossad men Lazio, nu lett av Svennis lärjunge Roberto Mancini, visade moral och lagkänsla. Romklubben överraskade alla dess belackare och med anfallaren Claudio López i storform hade Lazio under hösten tagit hela fotbollsvärlden med storm. Under våren avtog storformen, inte minst målskyttet, och Lazio slutade fyra samtidigt som man tog sig till semifinal i Uefacupen.
Under vintern hade Sergio Cragnotti klivit ned från presidentposten då hans egna företag var konkursmässigt och Lazios ekonomi i ruiner. En ny ledning, med Luca Baraldi i spetsen, skulle få Lazio på fötter igen. Med fokus på en godkänd avbetalningsplan sänkte man löner och utgifter för att kunna möta bankernas krav och en fortsatt existens.
Efter uppryckningen och en ny säsong, 2003/04, var intresset för Lazio enormt. Dejan Stankovic hade äntligen blomstrat ut till den världsspelare Svennis utlovade medan Roberto Mancini troddes ha förlängt sitt kontrakt med Lazio. Ett nytt rekord i antalet sålda säsongsbiljetter sattes med över fyrtiotusen abonnenter. Men när säsongen drog i gång var det inte samma Lazio som säsongen innan. Dejan Stankovic hade inte skrivit på något nytt kontrakt ännu, och insatserna på planen var långt ifrån vad fjolårssäsongen bjöd på.
På hösten arrangerades den så kallade Maglia Day för att hedra det arbete som Luca Baraldi hade stått för, spelarnas löneuppoffringar och den fortsatta existensen. I oktober, i hemmamatchen mot Chievo, blev Olimpico ett enda stort ljusblått näste där i stort sett alla åskådare hade på sig den speciellt framtagna Maglia Day-tröjan. En mäktig syn.
På vårkanten rönte Lazio stora framgångar i Coppa Italia, där man pulveriserade Milan med 4-0, vilket ledde till final mot, just det, Juventus. I hemmamötet vann man med 2-0 och i returen uppe i Piemonte blev det 2-2. Lazio vann en välförtjänt trofé med sammanlagt 4-2 där laziosupportrarna för sista gången fick bevittna ett Lazio med Sergio Cragnotti som finansiär. Klubbens sista fabulösa dagar var komna, och man avslutade med flaggan i topp.
I laziolägret går ingen och inget säker. I slutet av säsongen stod klubbens ekonomiska situation vid ett vägskäl, på randen till konkurs. Genom en nyemission ledd av giriga överhuvuden var det få som vågade investera, elitlicensen som skulle garantera ytterliggare ett år av fotboll var ytterst hotad. Men sedan, den nittonde juli 2004, kunde Claudio Lotito efter hårda förhandlingar rädda Lazio. En frälsare var kommen, en ny era påbörjades.
Medan Roberto Mancini lämnade klubben under minst sagt turbulenta och dubiösa förhållanden, omkastades hela klubbens ekonomiska struktur. Löner minskades ytterliggare, den här gången med väldiga procent, vilket gjorde att utgifterna slutligen anpassades till inkomsterna. Klubbens hälsomässiga tillstånd stabiliserades.
Till den nya säsongen, 2004/05, var lagets slagkraftighet utomordentligt reducerad. Den nya tränaren Domenico Caso, klubbens ansedde primaveracoach, fick aldrig ordning på laget och gavs sparken i slutet av december efter flertalet undermåliga matcher. Till ny tränare utsågs den förre laziospelaren Giuseppe Papadopulo som i sin debutmatch fick leda laget mot Roma. Lazio, som inte hade vunnit derbyt mot Roma på flera år, fick en nytändning och den till säsongen återvändande Paolo Di Canio fick, precis som under sitt senaste derby, leda laget till seger.
Klubbens ekonomi var ännu inte tillräckligt övertygande och under mars månad, 2005, satte sig president Claudio Lotito för andra gången ned vid förhandlingsbordet för att rädda klubben i hans hjärta. Efter långa dagar, påtryckningar från politiska motståndare och motorcykelfärder, ledde till sist skatteskulden till en avbetalningsplan istället för Lazios undergång.
105 år av tradition var räddat, och andades lika stolt som förr.
I dag representeras det fullständiga Lazio av över trettio idrottsgrenar. Förutom fotbollen spelas det volleyboll, baseboll, cricket, vattenpolo - ja, det rids till och med hästar! Här om året valdes Fausto Coppi till århundradets cyklist, Du kan nog räkna ut vilken klubb han representerade.
Text: David Rostedt - forza_biancoceleste@hotmail.com
Källor: Laziofever.com, Lazioebasta.it, Arrivederci Swansea (av Mario Risoli)
Läs mer om Lazios historia:
1900-1928 | 1929-1992
