Framtidens rovdjur
De kommande säsongerna blir ovissa för många lag. I högsta grad för Nashville Predators. Som ett av ligans tunnare lag finns inte utrymme för misslyckanden i planeringen för framtiden.
Draften är en av årets absolut viktigaste tidpunkter.
Om lagets General Manager inte är vaken, påläst och slug försvinner kanske chansen att få den där framtida superstjärnan att bygga ett lag kring. Händer det flera år i rad kan det innebära en lång vandring i Stanley Cups skuggdal.
Predators lag ser intressant ut, men granskar man laguppställningen ser man ganska snabbt att backsidan är sorgligt tunn. Detta är heller ingen nyss uppkommen situation. Att jag tog med Richard Lintner vid sidan av Kimmo Timonen när jag listade min favoritfemma genom tiderna säger det mesta om försvarets utseende sen starten 1997. Men hjälpen är på väg. Framtiden bär förhoppningsvis med sig ett ramstarkt försvar.
Den defensiva triangeln
I 2005 års ingångsdraft hade Predators sjunde valet i förstarundan. Funderingar fanns kring att stärka upp med en ytterforward, men backen Ryan Parent, 18, var hela tiden Nashvilles mål.
Parents namn lästes inte upp bland de sex första och Predators slog till. Som klubbens förstaval och sjunde totalt har Predators naturligtvis höga förväntningar på Parent, som förra året producerade 36 poäng (17+19) i OHL-laget Guelph Storm.
Rollen han kommer att få i Predators så småningom är den laget saknar, nämligen som stark, defensiv back som kan rensa framför kassen. Tyvärr, för hans egen del, är han något tunn (83 kilo) och kommer därför få ägna relativt många tråkiga timmar i gymmet. När det är fixat blir han förhoppningsvis en stabil back i första eller -andrakedjan.
Även Nashvilles andra och tredje val i draften (78:e och 79:e totalt) var defensiva backar. Teemu Laakso, 18, från Helsingfors och Cody Franson, 18, från Vancouver. Laakso spelade förra året 15 matcher för HIFK, resten av tiden tillbringade han i juniorlaget. Franson tillhör Vancouver Giants i WHL.
Gary Suter går igen
Med tre defensiva backar plockade i ingångsdraften ser säsongerna runt 2009 och framåt ut att bli bra på försvarssidan. Men nu då? Den allra närmaste framtiden? Även här står Predators berett.
Det allra mest spännande namnet, som jag hoppas kommer att få en del speltid redan i år, är Gary Suters brorson.
Ryan Suter påminner inte så lite om sin farbror, bra skridskoåkning, riktigt fräna tacklingar och ett tungt slagskott. Handlederna har också en hel del känsla i sig. En komplett back som ser ut att kunna bli den spelare som tar över efter Kimmo Timonen.
Förra året spelade han i Wisconsin, där han förutom 93 utvisningsminuter satte tre mål och passade fram till sexton.
Shea Weber är nästa namn som snart kommer börja synas i Nashvilles laguppställning. Han är, i likhet med Ryan Suter, en bra skridskoåkare och tacklare. Viljan att gå framåt är däremot inte den största, där finns möjlighet till utveckling. Ett par kilo till skulle heller inte skada, i nuläget väger han 82 kilo.
Backsidan ser alltså tunn ut just nu, men snart smäller det till ordentligt.
Ytterligare problem
En annan position där Pred’s haft problem tidigare har varit ytterforwards.
Här finns också täckning underifrån. Scott Upshall är en typisk Predatorsforward á la Scott Walker eller Scott Hartnell. (Alla Pred´s yttrar verkar förresten heta Scott) Han har bra intensitet i skridskoåkningen men framför allt i det fysiska spelet. Scottie smäller på rejält, men precis som Jonathan Hedström som är en liknande spelartyp, måste han lära sig värdera tacklingarna bättre. Då blir han en stor tillgång, kanske redan i år.
Alexander Radulov är en annan coming man. Blunda och föreställ dig en typisk rysk hockeyspelare. Titta nu. Står Alexander Radulov där framför dig? I så fall ser du talang i massor, bra teknik, en spelare som gillar att utmana och skjuta i skäret. Vad som också är lite typiskt ryskt men mindre smickrande är hans relativt låga arbetsmoral.
Tillsammans med sina ryska ytterforwardskompanjoner Konstantin Glazachev och Timofei Shishankov fyller de även Predators andra problemområde.
Jag konstaterar nöjt: David Poile är på hugget, har läst läxan och tar risker.
Motståndarna kommer att hata Nashville´s blålinje i framtiden.
Källor: www.hockeysfuture.com, www.hockeydb.com,
www.nashvillepredators.com
