Ducks rapport #1
Det har gått ett tag sen vi tittade till Ankorna, och nog ser det ut att vara på bättringsvägen - men inte lever de upp till förväntningarna!
Knappt en månad har gått sen sist vi tittade till Anaheim Ducks. Då hade de inlett säsong katastrofalt och ingenting verkade stämma. Ännu har de inte levt upp till förväntningarna, men de är klart mycket bättre än de var i början av säsongen. Låt oss ta en titt på de matcher som varit sen sist.
Vi kan väl börja med att sammanfatta turnén bland lagen i Central Division: katastrof!
vs. Nashville: 1-5
vs. Minnesota: 0-3
vs. Chicago: 0-1 (övertid)
vs. Dallas 3-4
vs. St Louis 1-2
Med andra ord: 1 poäng på 5 matcher, och totalt -10 i målskillnad. För ett lag som Ducks är detta långt ifrån acceptabelt... Därför började det florera rykten om att Boudreau snart skulle vara arbetslös, ett tåg som även jag hängde på. Dock gick GM Bob Murray ut och sa att eftersom detta var ett lag (och ledarstab) som var en match från Stanley Cup finalen förra säsongen så skulle han inte ta några förhastade beslut. Det vill säga, han har fortsatt förtroende för Boudreau och givet de resultat som han har fått de senaste säsongerna så krävs det mer för att coachen ska få sparken. Jag vet inte hur mycket jag litar på att Boudreau är rätt man på rätt plats, då jag har svårt att se hur hans stil ska räcka hela vägen. Dock så lyckades han vända skutan och injicera lite hopp för Ducks...
Efter den katastrofala turnén hade man nämligen ett par matcher på hemmaplan, och till slut fick publiken i Honda Center något att jubla över. Resultaten blev:
vs. Nashville 4-2
vs. Florida 3-2
vs. Columbus 4-2
Plötsligt gjorde Ducks mål igen! Inte minst så fick Perry göra sitt första mål för säsongen, och Getzlaf började pytsa in assists. Getzlaf/Perry må ha tappat sin position som NHLs bästa duo (enligt vissa), men de är fortfarande absolut viktigast i Ducks (på gott och ont). Man följde upp de tre raka vinsterna med att nolla Sharks på bortaplan (vilken inte ofta händer) kvällen efter segern mot Columbus. Därefter var det dags för tre raka hemmamatcher:
vs. Arizona 3-4 (övertid)
vs. Edmonton 3-4 (övertid)
vs. New York Islanders 1-4
Totalt fick man alltså ihop sex raka matcher med poäng, och plötsligt var laget på banan igen. Visst sved förlusten mot Islanders, men framtiden ser plötsligt ljusare ut. I skrivande stund ligger man fem poäng bakom Arizona & Vancouver på en garanterad slutspelsplats, och det är inte mycket... Sett till den hemska inledningen på säsongen ska man vara glad att avståndet inte är större. Som tröst så är Chicago i samma position (dvs fem poäng bakom Minnesota på en garanterad slutspelsplats). Jag tvivlar inte på att både Anaheim och Chicago går till slutspel - det är ännu väldigt tidigt på säsongen, och mycket kommer att hinna hända.
Ducks tre stjärnor:
1. Frederik Andersen
Den store dansken är bra varje match, och tillhör toppen bland målvakterna - trots att försvararna ibland gör jobbet onödigt svårt för honom.
2. Chris Stewart
Nyförvärvet från Minnesota gnetar på i varje match, och är en av de som håller jämnast nivå i laget.
3. Ryan Kesler
Jag gillar statistik, men ibland är den missvisande... Kesler har i dagsläget dålig +/-, men får oerhört mycket istid och är en riktig krigare i varje byte. Är bland de bästa tekarna i försvarszon i hela ligan, och gör ett riktigt hästjobb.
Veckans buuuu!:
Bruce Boudreau.
Slänger fortfarande runt kedjorna för mycket för min smak. Få spelar får chansen att lära sig spela tillsammans när Bruce kastar om uppställningarna från match till match. Jag hoppas att han bestämmer sig för fyra kedjor och låter spelarna spela ihop sig.
