Selänne hyllades i Winnipeg
Ducks inledning med tre bortamatcher är nu avklarad, och totalt fick man med sig fyra poäng. Det starkaste minnet från helgen lär dock vara den stående ovation som Selänne fick i Winnipeg.
Efter mardrömmsstarten mot Colorado åkte Ducks vidare till Minnesota för en lördagsmatch. Där bjöds vi på en match som var kul för åskådare, men måste ha varit jobbig för coacherna. Båda lagen spelade slarvigt, vilket resulterade i många chanser och en svängig match. Hiller, som inte oväntat vaktade kassen, stod för 30 räddningar - vilket dock inte räckte till vinst efter 60 minuter, utan matchen gick till övertid. Väl där dröjde det tills endast 4,9 sekunder återstod innan Perreault lyckades överlista Bäckström och ge Ducks två poäng. Målen i matchen:
Period 1
0-1 Koivu
0-2 Bonino
1-2 Parise
Period 2
1-3 Silfverberg
2-3 Pominville
Period 3
3-3 Parise
Övertid
3-4 Perrault
Redan dagen efter matchen mot Minnesota var det dags för bortamatch mot Winnipeg. Trots att Ducks spelat kvällen innan såg de piggare ut än tidigare matcher, och överlag gjorde de sin bästa match hittills. Trots en bra match som Ducks vann med 3-2 så finns det en sak som man kommer minnas: hyllningen av Selänne. Han fick en stående ovationer av hemmapubliken, då detta var hans sista besök i Winnipeg (om de inte möts i slutspel dvs.). Selänne blev märkbart rörd, och hyllningen fortsatte genom hela matchen då publiken jublade när han hade puck - samtidigt som de buade ut alla andra i Ducks. Trots att Selänne blev poänglös och gick -1 i matchen så utnämndes han till matchens första stjärna. Det är sportsmanship som det ska vara, och något jag saknar i svensk hockey.
Själva matchen då. Fasth var tillbaka i målet för att få revansch efter fiaskot mot Colorado. Dock var han skakig i första perioden där han släppte in två av sex skott, och coach Boudreau sa efteråt att han funderade på att byta ut Fasth efter första perioden. Dock fick han stå kvar i målet, och höll tätt resten av matchen. Ducks var det klart bättre laget och långa stunder var det bara Winnipegs målvakt Pavelec som gjorde att det fanns spänning i matchen. Ducks vann skotten med 33-17. Målen i matchen:
Period 1
1-0 Ladd
1-1 Perreault
2-1 Ladd
Period 2
2-2 Cogliano
Period 3
2-3 Perry
Tre positiva saker från de tre matcherna:
- Silfverberg. Han har haft en lysande start i Ducks, med poäng i varje match hittills (mål mot Colorado och Minnesota, och en assist mot Winnipeg). Under matchen mot Minnesota var det till och med så att kommentatorerna pratade om Silfverberg och hans förmåga till "quick release" (alltså att inte hålla länge i pucken, utan snabbt få iväg ett skott när han fått en pass).
- Andra- och tredjekedjorna. Duon Getzlaf/Perry har inte riktigt kommit igång än, därför är det så skönt att se hur andra spelare (Cogliano, Bonino, Perreault, Silfverberg, m.fl.) fyller upp och levererat offensivt.
- Bättre och bättre. Ducks var riktigt dåliga mot Colorado, hyggliga mot Minnesota, och bra mot Winnipeg. En uppåtgående trend där laget spelar allt bättre känns riktigt positivt, och är förhoppningsvis något som håller i sig.
Nästa match är hemma mot Rangers på torsdag (10e).
