Calgary Flames: Matchrapport 13 (5/1-11/1)
Bergochdalbanan har öppnat igen och Flames är såklart där. Förlustrader och katastrofspel byts mot vinstrader och bra spel. Spelare kommer tillbaka och andra går i sönder. Kaos? Det känns inte enbart negativt i varje fall.
Sista matchen på lagets långa ”road trip”. Ett möte med mästarna, Boston Bruins. Kan väl säga att Bruins visade det genom att tvåla dit sina kanadensiska gäster med 9-0. Finns inte så mycket att säga egentligen, bortsett från en väldigt oroväckande sak. Flames har på senare år haft en förmåga att vika ner sig, att agera nonchalant och visa dålig inställning. När så sker förlorar laget matcher de egentligen inte borde och laget är såklart generellt väldigt dåligt. Så var inte fallet i mot Bruins. Flames gjorde tragiskt nog sitt bästa men var likväl trea på samtliga puckar. Flames hängde inte med för så mycket bättre var hemmalaget. Otäckt var ordet.
En annan otäck eller uppseendeväckande sak var att Chris Butler lyckades vara -7. Inte ofta någon lyckas med den prestationen.
Mot Minnesota Wild var Flames såklart sugna på revansch. Dessutom vill laget inte hamna efter i kampen om slutspelplatserna. Dessutom var laget tillbaka på hemmaplan. Matchen var inleddes något trevande från Flames sida men efter att Lance Bouma, i period tre, prickat in sitt livs första mål i NHL släppte knutarna. Flames hemmapublik fick sedan se Jarome Iginla skicka in karriärens 500:e mål och Glencross punktera det hela med sitt 3-0 mål. Matchen slutade 3-1 till Flames efter Dany Heatley fått tröstmåla.
Så dags att ta sig an New Jersey Devils. Flames inledde fantastiskt och under första halvan av matchen presterade man sin bästa hockey för säsongen. Flames hade smällt in fyra mål innan period ett var över och man inledde bra även i andra. Men Devils tycktes plötsligt bestämma sig för att de skulle vända det hela. Samtidigt tänkte väl Flames att man skulle se till att inte tappa sin ledning. Med andra ord spelades andra halvan av matchen mot Flames mål.
Flames får tacka Miikka Kiprusoff för att han lyckades rädda 29 av de 32 skotten i period två och tre. Framförallt bör han tackas för att han bara släppte in ett av de 21 skott han fick mot sig bara i den tredje perioden. Andra halvan av matchen lånade hemmalaget pucken ungefär sex gånger och det var de sex gånger man fick iväg skott mot mål och det var även på de få anfallen man lyckades göra sina två avslutande mål och därmed få det att siffermässigt se ut som en glasklar 6-3 seger. Flames anfall ska såklart ha beröm för sin effektivitet och Devils målvakter är nog inte nöjda då de släppte in sex av fjorton skott. Apropå effektiv, Curtis Glencross fortsätter vara stekhet och noterades för fyra poäng (1+3). Det är än mer imponerande med tanke på hur lite skott man fick iväg mot gästernas mål. Glencross var i praktiken inblandad i allt som hände framåt.
5/1 Flames @ Bruins 0-9 (0-3, 0-4, 0-2)
7/1 Wild @ Flames 1-3 (0-0, 0-0, 1-3)
0-1 Bouma (Stempniak, Backlund)
0-2 Iginla (Glencross, Jokinen)
0-3 Glencross (Bouwmeester, Brodie) PP
10/1 Devils @ Flames 3-6 (0-4, 2-1, 1-1)
0-1 Bouwmeester (Iginla, Butler)
0-2 Sarich (Backlund, Stempniak)
0-3 Glencross (Jokinen, Iginla)
0-4 Brodie (Bouwmeester, Glencross) PP
1-5 Stempniak (Backlund, Glencross)
3-6 Iginla (Jokinen, Glencross)
Övrigt:
Raitis Ivanans kom upp gjorde en match och skickades ner igen. Det var sannolikt det sista Calgary Flames såg av honom. Det är inte utan man känner för fightern med tanke på skador och det oflyt han haft i Flames. Ivanans var så glad, tacksam och ödmjuk när han blev uppkallad. Han skulle göra allt för att få stanna. Så tradar Flames AHL-backen Brendan Mikkelson mot Tampa Bay Lightnings Blair Jones och plötsligt behövdes inte Ivanans.
Nämnde Blair Jones har debuterat och har hittills gjort det bra. Den 25-årige kanadensaren har verkligen fått chansen i Flames. Han tekar bra och skjuter hårt. Jones kan vara ett fynd. Även om hans tid i Lightning inte varit särskilt sprudlande gällande poäng, utveckling och istid är Jones en spelare som på andra nivåer faktiskt varit ganska effektiv.
Brent Sutter har även passat på att vinna sin hundrade match som Flames coach. Och Olli Jokinen har hyllats för sina 1000 matcher.
Mark Giordano är på gång. Sannolikt sker comebacken idag torsdag alternativt i helgen. En nyhet som är väldigt positiv för Flames.
Apropå skador, avstängningar och dylikt kan man konstatera att Flames kommer att ha problem när alla är tillbaka. Visst har det varit plågsamt med alla skador men det är inte så att de nya varit sämre utan svårigheten består mer i de ideliga förändringarna som uppstår när spelare går sönder till höger och vänster. Clay Wilson har till exempel imponerat rejält efter att ha fått chansen och han tillsammans med Derek Smith och T.J Brodie har imponerat långt mer än spelare som Anton Babchuk, Cory Sarich och Chris Butler. Fast de sistnämnda tjänar massa pengar och har envägskontrakt så vad händer? Samma scenario finns på forwardssidan. Flames är inte sämre utan David Moss, Brendan Morrison, Matt Stajan, eller Rene Boruque. Jay Feaster får ta sig en funderare vilka laget bör satsa på för så småningom blir det på tok för många spelare att tillgå.
Källa:
http://tsn.ca/nhl/teams/statistics/?hubname=nhl-flames
