Fortsatt berg- och dalbana i Vancouver
Historien upprepar sig i Vancouver, fans kastas mellan hopp och förtvivlan. Frågetecken runt laget kvarstår och frustrationen kring hur laget presterar fortsätter att växa. Frågan är inte om utan endast när förändringarna kommer.
Efter förra veckans avslut med en övertygande seger mot Toronto väntade sig många mer stabilitet och bättre insatser från Canucks, De förhoppningarna skulle snabbt kvävas då man blir totalt utspelade och inför kvällens drabbning mot Edmonton väntande sig många ännu en stor förlust. Återigen lyckas man kriga till sig en seger med kniven mot strupen, hedervärt men fruktansvärt svårt att veta vart det här laget står. Det enda vi kan vara säkra på är att om inte någonting händer med nuvarande trupp kommer säsongen fortsätta på inslagen bana.
Veckans resultat:
Winnipeg - Vancouver 6-1
Vancouver - LA Kings 1-5
Vancouver - Edmonton 3-2
Frustrationen växer
I matchen mot Winnipeg hade man verkligen inte en suck, Kyle Connor stod för show och gjorde ett äkta hattrick mot ett lamslaget Canucks. Klen tröst i utklassningen var att Nils Höglander prickade in ett snyggt tröstmål. Han har inte haft en bra säsong hittills men hoppas att han, framförallt för egen skull, kan komma igång lite med poängskörden och cementera sin plats i NHL.
Att vinna mot Winnipeg på bortais är verkligen ingen självklarhet med tanke på vilken säsong de har haft hittills men att bli dominerade på det sättet och inte ens vara nära att tävla känns oroande.
Nåväl, det var en lång roadtrip och många tuffa matcher. Man skulle få chansen att revanschera sig mot LA Kings och visa att man är ett lag att räkna med i slutspelsstriden. Trots att resultaten grinat illa och man har underpresterat fanns det ett ypperligt tillfälle att visa vad man går för. Tyvärr misslyckas men helt, trenden av misstag och dåligt fokus skulle fortsätta och man blev helt överkörda i första perioden. Att släppa in 3 mål under de första tio minuterna, sätter verkligen tonen för kvällen och efter det kändes det som matchen var avgjord. Hopp om en comeback kändes väldigt långt borta, särskilt efter att man fått chansen i tre powerplay efter att LA inledde målskyttet men man lyckades endast mäkta med ETT skott på mål. Inte ett framgångsrecept och efter dessa två väldigt platta insatser i rad växer frustrationen hos fans och media ytterligare.
En del av frustrationen har tagits ut på Elias Pettersson och J.T. Miller och med visst fog då de inte gjort bra reklam för sig i matcherna mot Winnipeg och LA. Den som stack ut av de två var Miller som har en tendens att vara ofokuserad och se nonchalant ut ute på isen i motgång. Råder ingen tvekan om att han försöker men när frustrationen tar över renderar det ofta i misstag och stjälper laget. Rick Tocchet var väldigt ärlig när han fick frågan om Millers insats samtidigt som han underströk att det inte handlar om att han inte försöker men att han behöver vara bättre och mer fokuserad. Något som gäller stora delar av laget i övrigt ska tilläggas.
Grisig vinst mot Edmonton
Efter en vecka av till större del horribla insatser lyckas man än en gång förvåna alla genom att slå Edmonton på hemmaplan. Det var ett hårt matchat Edmonton som kom på besök men efter att ha blivit utklassade två tidigare matcher var förväntningarna låga. Likt matchen mot Toronto lyckas man kriga till sig en vinst, skillnaden i denna match var att effektiviteten i första perioden blev helt avgörande.
Det var uppiggande att det var Canucks som för en gångs skull hade en målkavalkad i första perioden och gjorde tre mål inom loppet av fyra minuter. Ingen överraskning att det var Quinn Hughes som stod för 1-0 och 3-0, att det skedde i powerplay var mer förvånande dock då det sett bedrövligt ut senaste matcherna. Man var betydligt mer rörlig och aggressivare in mot kassen i denna match vilket gav resultat. Hockey behöver inte vara svårare än så men det här laget verkar ha väldigt svårt för att spela konsekvent så återstår att se hur det blommar ut. Kul att Heinen fick skvätta in 2-0 någon minut efter första målet, han har inte riktigt blommat ut i Canucks sedan han anlände i somras. Sköter sin roll i tredje- och fjärde formation helt ok men förväntade mig lite mer poäng från honom.
Edmonton klöste sig tillbaka in i matchen genom två mål av Leon Draisaitl i andra perioden men Canucks lyckades stå emot i tredje perioden och knipa segern tillslut. Det var ingen vacker tillställning alla gånger och blev mer och mer frustrerat på isen ju längre matchen pågick.I matchens slutskede blev det riktigt grisigt och i slutsekunderna när Edmonton försökte kvittera blev det gurgel som Niklas Holmgren hade sagt. Conor Garland låser fast Connor McDavid i isen och tumult utbryter efteråt. McDavid och Tyler Myers får matchstraff, alla spelare som var på isen vid tillfället tilldelas två minuter för roughing. Inte något man får se varje dag i dagens NHL men kanske var det något som publiken i Vancouver behövde efter en rad platta insatser. Laget visade prov att man både kan vara effektiva och solida mot starkt motstånd samt spela med känslorna utanpå när det krävs. Det förrädiska hoppet tänds igen.
En spelare som förtjänar att bli rosad i kvällens match är Miller. Stod för en väldigt gedigen insats där han bidrog med två assist till Hughes och var nästan fläckfri i tekningscirkeln matchen igenom. Matchades hårt mot McDavids kedja och skötte sig galant kvällen igenom. Hans namn har förekommit frekvent i olika trejdrykten och det var viskningar om att han inte skulle spela denna match på grund av att en trejd med New York Rangers var klar, detta enligt journalisten Elliot Friedmann. Såklart blev han konfronterad med detta efter match men han hanterade det betydligt bättre än tidigare intervjuer där han varit märkbart frustrerad över den typen av frågor. Efter en sådan insats blir jag lite kluven om att trejda Miller verkligen är lösningen för Canucks ojämna form, samtidigt måste någonting ske för vi har sett denna historia upprepa sig otaliga gånger denna säsong.
Denna upplaga av Canucks är vid vägs ände
Det är klart man känner viss glädje över att ha trumfat över både Toronto och Edmonton men det är litet plåster på såren när man zoomar ut och kikar på resultatraden senaste veckorna. På de 10 senaste matcherna har man 3-5-2 vilket innebär 8 poäng av 20 möjliga, inte en resultatrad för något slutspelslag. Det är inte heller en resultatrad i ett vakuum, det har sett ut såhär sedan början av december, föga förvånande att fans börjar tappa tron på vad det här laget kan åstadkomma. Det behövs röras om lite i grytan och senaste veckan har ryktena tagit fart så nu är det bara en tidsfråga innan någonting sker.
Personligen tror jag att en stor trejd är rätt väg att gå även om jag helst ser att både Miller och Pettersson blir kvar. Det som har blivit uppenbart denna säsong är att som Canucks ser ut i dagsläget kommer man inte ha något att säga till i ett slutspel om man nu lyckas ta sig dit. Risken att man halkar in via ett Wild Card och sedan åker ut med huvudet före i första rundan är stor och det blir ett steg bakåt i utvecklingen för detta lag.
Backsidan behöver adresseras och det blir svårt att göra utan att man offrar en av sina mer värdefulla tillgångar, dessutom förhandlar man ur en position av svaghet och desperation vilket brukar resultera i att man får offra lite mer för att få det man behöver. Men Allvin och gänget har överraskat förut och de kanske kan få till någon oväntad och bra lösning, hur som helst blir det spännande att följa.
Nästa vecka väntar följande matcher:
22/01 Vancouver - Buffalo
24/01 Edmonton - Vancouver
26/01 Vancouver - Washington
Förväntar mig en seger mot Buffalo som ser ut att gå för en fjortonde raka säsong utan slutspel, tänker att motivationen inte är på topp där för tillfället och Vancouver kommer med en seger i ryggen, men man vet aldrig.
Ett revanschsuget Edmonton och ett väloljat Washington blir betydligt svårare och där krävs det att man spelar på sin yttersta nivå igen, återstår att se om de klarar av det.
