En känsla av något lite mer än en simpel vändning mot Winnipeg
Det finns segrar, och så finns det segrar.
Visst, man vände runt matchen även mot Anaheim i torsdags, men det fanns något med denna vändningen som var annorlunda. Det hade varit lätt att bli modbrutna, för det var aldrig så att Jets tog över denna tillställningen. De var strålande effektiva, och det hade inte varit konstigt om deras mål hade sugit luften ur både match och motstånd.
Men nu kändes det som ett kollektivt beslut av gänget i svart att det fick räcka. Man var trötta på att låta senaste månadens resultat definera dem, och man gick samman och började sakta men säkert återta den identitet som alla vetat är den rätta. Att bli det lag man behöver vara för att få spela lite sommarhockey även detta året.
För det var inte så att första halvan av matchen var dålig. Tror inte någon tyckt det varit orättvist om det vid tidpunkten för Winnipegs 4-2-mål istället hade varit hemmaledning med samma siffror. Men från den punkten så tog man tag i det på riktigt, man rev, slet och jobbade, attackerade framåt och kvävde bakåt. Man höll ihop på ett sätt som man trodde de hade glömt hur man gör, man underkastade sig det tråkiga och viktigast av allt, man stod upp för sig själv och för varann.
För hur töntigt det än är så ger slagsmål energi, det kan få ett lite sovande lag att vakna. Det väcker känslor och får adrenalinet att pumpa på bänken. Det förstärker känslan av vi mot världen och kan få saker att kugga i, för den bästa känslan att ha i ett lag är den kollektiva övertygelsen om att inte en jävel sätter sig på oss.
Och den känslan fick iallafall jag där i mitten på andra perioden. Jag tyckte mig se ett lag som resten sig ihop, slutade ta skit och bestämde sig för att ta kontroll över händelserna och inte släppa taget, kosta vad det kosta vill.
Det var dags nu.
Nu kan man givetvis inte sia om framtida resultat, hockey är också en stor del studsar och flyt. Men det känns som man hittade sin identitet igen inatt, och jag tror att man internt är väldigt nöjda med det. Och skulle jag få göra en gissning så kan detta mycket väl vara startpunkten för en vändning efter en lång tids ökenvandring.
Och det vore ju, om man ska uttrycka sig återhållsamt, helt i rättan tid.
