La Batalla de Aragón: Zaragoza känns sålt
Nångonting är i görningen. På hemsidan uppmanar man aktieägarna att ta kontakt med klubbledningen inom två veckor, samtidigt arrangeras möten med advokater, banker och Àlvaro Burrell, den autonoma regionen Aragóns idrottsminister.
Det är två kontroversiella herrar och deras advokat som pekas ut som köpare; legenden Luis Oliver som lyckats med konststycket att försätta både Xerez och Betis i skiten, och så bankmannen Mario Conde, dömd till sex års fängelse för att ha fifflat med Banestos siffror, hux flux fanns där ett hål på 600 miljoner pesetas (vet inte exakt vad det blir översatt till Euro men ungefär 40 tusen miljarder svenska kronor i runda slängar) back in 1997. Han avtjänade sitt straff, beskyllde sina opålitliga rådgivare, gifte nyktert om sig med en professor i juridik (hans första fru dog 2007, hon blev bara 52 år) och skrev en självbiografi, Memorias de un Preso . Conde har dessutom tillhört Frimurarna och gett ut den andliga boken Mario Conde. El profeta de la Nueva Era .
Verkar med andra ord vara en mångsidig en.
Det finns en preliminär överenskommelse. Det sista mötet kommer hållas i Madrid torsdag-fredag nästa vecka, och förutsatt att inga problem uppstår i sista minuten byter Zaragoza ägare officiellt måndagen därpå, då vi möter Getafe på La Romareda. ATV har varskotts om en ”speciell” presskonferens som ska äga rum i samband med matchen.Det spekuleras vilt i vem som ska överta presidentämbetet, Paquete Higuera och Andoni Cedrun är favoriter, men Aguado, Poyet och Morientes utesluts inte heller. Det ska vara en gammal storspelare, en begåvad sådan. För de nya ägarna vill inte vara galjonsfigurer, de stannar hellre i kulisserna. Säger man.
Det är här någonstans vi borde brista ut i klagolåt inför utsikten om dessa två svindlare (och deras advokat, Joaquin Zulategui heter han) som ägare och kasta våra första stenar, börja skissa på en dystopi där allt slutar med undergång (som om det slutar på något annat sätt oavsett någonstans).
Men finns det inte något väldigt hoppfullt i konstellationen Oliver-Conde?
Låt gå för att jag är ogenerat förtjust i personer med dåligt rykte men på allvar.
Det här kan ju bli....rätt bra?!
De har fifflat, de har åkt fast, de måste ha lärt sig en del knep – det gör man ju.
Snart kan vi vara med och tävla med raffinerade bedragare som de än högre upp, dem som lagen håller upp skynket för!
Då, mina damer och herrar, är vi på väg någonstans.
Upp eller ner; är bara så jävla trött på att vara fast i den här kvicksanden.
Den dynamiska duon Mario Conde och Luis Oliver; själva nidbilden av vederhäftighet?
Jag tycker synd om Agapito. Det har jag gjort länge. Har inte sett en så omfattande hatkampanj som den mot honom någonstans. Men. Att jag tycker synd om honom betyder inte att jag sympatiserar med honom som preseident, utan som människa.
Han har nått den punkt där han är totalt likgiltig inför vem som tar över klubben och vad som händer med den, bara han får sina pengar och sitt lugn tillbaka. Det går att förstå.
Han var en alltför beige bondfångare från början. Man kommer undan med mycket men aldrig med att vara så totalt okarismatisk som han är.
Så come Conde, Oliver och Zulategui!
Med allt vad det innebär.
Det lär i alla fall inte bli tråkigt.
Återkommer!
