Zaragoza kommer inte strejka

G-6-gruppen hävdar att de förändringar Real Madrid och Barcelona påstår sig vilja tillvägabringa är ett Moment 22.

I ett utlåtande på den officiella hemsidan sällar sig Zaragoza till Sevilla, Villarreal, Athletic Bilbao, Espanyol och Real Sociedad, den minoritetsgrupp i sammanhanget som hastigt och lustigt döpts till G-6, Los Seis, och som resolut sätter sig på tvären gentemot giganterna i nästa kapitel i den oändliga historien om TV-intäkterna.
Bakgrunden till den uppblossade konflikten härrör från ett dekret utfärdat av regeringen 1997, i vilket man beslutat att de sportevenemang som anses ligga i allmänhetens intresse ska vara tillgängliga för en majoritet av den spanska befolkningen.
Hittills har därför minst en match per omgång (oftast lördagens 22-match) sänts på La Sexta.

Under säsongen har det pågått intensiva förhandlingar om hur TV-intäkterna ska fördelas 2014-15, då nuvarande avtal löper ut. Det är i allt detta man funnit den här ”gratismatchen” och insett att det finns miljoner att tjäna på den.
Representanter för Real Madrid och Barcelona (som idag får ungefär 140 miljoner € var = 34% av de totala TV-pengarna) föreslår att samtliga liga-matcher flyttas över till betalkanaler som GolTV, medan Copa del Rey kan få fortsätta att betraktas som en allmän angelägenhet och gå på de vanliga kanalerna. En sådan flytt skulle enligt de drivande i frågan innebära en ökning av omsättningen med cirka 3 miljarder Euro, från 6 till 9.
De ökade intäkterna skulle sedan fördelas på samma sätt som idag, skillnaden blir att ett par miljoner skulle plussas på till varje lag. Atlético Madrid och Valencia som idag får 39 miljoner skulle få 45 (=11% totalt) och resterande lag avancerar från 19 till 24 miljoner, ungefär.
Fyra klubbar är det alltså som delar på 45% av TV-arvodet i Spanien, medan övriga 16 lag i Primera samt Segunda Division samsas om 55%
För att få till stånd en snar förändring, för att så fort som möjligt avskaffa denna gratismatch på lördagskvällen, insisterar man därför på att strejka kommande omgång, och i detta har man fått de flesta klubbar med sig.
Eftersom medlemmarna i LFP huvudsakligen består av representanter för FC Barcelona och Real Madrid (sedan LFP bildades 1984 och tv-intäkterna började fördelas på det här sättet har Barcelona och Real Madrid vunnit 22 av 26 säsonger =85%) är det inte särskilt förvånande att förbundet omedelbart ställer sig på de strejkandes sida.

Att det finns lag som motsätter sig detta beror inte på att de vill ha mindre pengar utan på den orättvisa fördelningen av tårtan. G-6 föredrar en distribution liknande den man anammat i övriga Europeiska toppligor, där skillnaderna är betydligt mindre än i den spanska som i fråga om klyftor mellan topp- och bottenlag saknar motstycke i Europa.
I Premier League drar Man United (som får mest) in in 58,2 miljoner/ år medan Middlesbrough som får minst får 34,9. Differensen: 23 miljoner.
I Bundesliga toppar Bayern München den motsvarande listan. De får 28,1 miljon medan Hoffenheim får 13, 3. Skillnaden här blir ungefär 15 miljoner €.
I Spanien ligger den på 110 miljoner.

Det engelska systemet bygger i korthet på att man delar ut 50% av intäkterna jämt mellan lagen. 25% delas sedan ut med hänsyn till publiksiffror och resterande 25 är rent resultatbaserat. Topplagen tjänar alltså fortfarande mest.
I Tyskland och Frankrike använder man sig av liknande koncept, en klumpsumma delas ut likvärdigt lagen emellan medan resten är publik- och resultatgrundade bonusar, även om procentsiffrorna varierar en aning.
Likaledes i Italien närmar man sig detta.
Deras system är förvisso konstruerat för att ”respektera lagens historiska avtryck” men det här har man löst utan att det åsamkat de tidigare mindre framgångsrika lagen några överdrivet kännbara monetära störtblödningar i förhållande till de andra. Man delar ut 40% av TV-pengarna lika mellan alla, 25% bland de som drar mest publik, 15% till de fem i topp medan 10% ska spegla det ”idrottsliga arvet”. 5% allokeras därefter i förhållande till de som kom bäst till föregående säsong och de sista procenten delas ut med hänsyn till städernas befolkningsmängd.
Det är en konstruktion som minner om dessa G-6 vill hämta hem till Spanien.

Det handlar från Zaragozas sida alltså inte om att motsätta sig en förändring utan snarare om att konstatera att den initiativtagarna pekar på inte är något annat än ett monument 22. Visserligen ger det ”de mindre lagen” 4 miljoner € mer per år, men detta kommer på intet sätt förändra styrkeförhållandena då också de som redan nu drar in en sisådär 110 miljoner mer jämväl kommer att få påökt.
Ett par protester, uppskjutna omgångar och miljoner senare är vi alltså tillbaka på ruta 1.

Vi rundar av detta med ett par utlåtanden från strejkvägrarna:

Sevillas president Del Nido säger såhär:
- Det är en skam för mig att den spanska ligan är den minst jämlika i Europa och jag tänker inte bidra till att klyftorna får fortsätta öka. Det enda denna strejk kommer leda till är att Barcelona och Real Madrid fortsätter vinna mer och gapet mellan dem och oss andra vidgas, vi blir ett slags tredje världen. Ligan kommer att tappa sin attraktionskraft på detta. Skillnaden mellan ettan och trean ska aldrig vara 35 poäng. Tillslut står vi med sex eller åtta matcher per år som intresserar omvärlden och TV-intäkterna kommer minska i samband med det falnande intresset, i det långa loppet. Vi har en match mot Zaragoza nästa helg. Vi vill spela, de vill spela. Skickar RFEF domare kommer vi att göra det, det är vad vi hoppas på.

Villarreals president Fernando Roig:
- Strejk är inte rätt sätt att närma sig problemet i det här fallet. Jag tror på en dialog som vägen till målet, men i den dialogen måste alla representeras på samma villkor. En strejk skulle dessutom innebära praktiska problem. Skulle vi skjuta upp en omgång skulle ligan ta slut först den 12 juni, vi skulle förlänga spelåret med tre veckor och det här påverkar i förlängningen även nästa säsong, som kommer igång senare om inte spelarna tvingas ta kortare semester.
Vi är sex lag som är emot detta offentligt och vi måste få uttrycka vårt missnöje. Jag är fast i min uppfattning om att resultatet av det strejkledarna vill driva igenom enbart kommer att skada ligan.
Det är tänkt att vi ska spela mot FC Barcelona den första helgen i april och vi kommer göra allt i vår makt för att se till att den här matchen blir av. Annars borde vi i enlighet med sportens hederskodex få tre poäng på walk over, även om vi vet att sannolikheten att detta skulle hända är en på miljonen.
Är det något jag aldrig kommer acceptera är det de människor som tycker att nuvarande fördelning är rättvis, att vi som ett ”mindre” lag inte förtjänar samma villkor som de andra, att vi inte är värda mer.
Ska vi göra detta till en av samtidens peripetier? Ska vi jämföra Barcelonas och Real Madrids törst efter mer pengar och deras "kamp" med verkligt hemska saker som händer i världen just nu, som protesterna i Libyen eller katastrofen i Japan, kanske?

Javier Paredes:
- Den spanska ligan behöver förändras i grunden, det tror jag att vi alla kan enas om. En liga som gör anspråk på att vara ”världens bästa” måste vara det även vid sidan om planen, och där ligger vi väldigt långt efter i det här landet. Men. Eftersom de förändringar som måste ske är så pass omfattande är det knappast lämpligt att ta itu med det här mitt under pågående säsong, det borde väl säga sig självt? Jag ska spela match i Sevilla nästa helg.

Och så Jorge Lopez, som får slå spiken i kistan:
- När det är de rika som kallar till strejk vet man att någonting är väldigt, väldigt fel. Då är det något besynnerligt i görningen och då gäller det att passa sig.

(- RealZaragoza.com, Heraldo.es, AS.com, Marca.com)