Aldrig upplevt något liknande

Manolo Jimenez fick se slutet på mötet mellan Real Zaragoza och FC Barcelona från läktaren och även om han å det bestämdaste motsätter sig domarens beslut att i samband med en protest visa ut honom är han glad att han fick uppleva stämningen.

- La Romareda är en rakt igenom förtrollad arena, säger han i La Jornada.

 

Och det är mycket som har hänt sedan han tillträdde. Mot slutet av Aguirres sejour va arenan ett infekterat getingbo där missnöjet med styrelsen var det som ekade ut över halvtomma läktare och kylan fick märg och ben att lösas upp som servetter i vatten.

Det känns väldigt avlägset nu.

Med Jimenez ändrades inte bara dynamiken i laget utan hela stämningen kring det. När han slog näven i bordet och krävde respekt för Real Zaragoza förstod inte bara spelarna utan även supportrarna att klagolåt inte hjälper i rådande prekära situation, att utvärderingar och domar och framtiden kan vi ta senare. I nuläget är det bara två saker som hjälper: hårt arbete och troget, självuppoffrande engagemang.

Numera är La Romareda fylld till bredden och borträknat Agapitadan står supportrarna enade bakom laget. Barcelonas 3-1 och 4-1 försvann i Himno del Real Zaragoza.

 

- Jag har under hela min karriär aldrig upplevt något som ens kommer i närheten av La Romareda och Real Zaragozas supportrar. Det inkluderar alla mina år som spelare, och som tränare i Sevilla och AEK Athen. Jag går i döden för Zaragoza, jag älskar det här laget, säger Jimenez nyförälskat.

 

På torsdag möter Manolos Zaragoza hans forna Sevilla, ett möte som tränaren beskriver som känslosamt. Han hoppas att supportrarna på Sanchez Pizjuan välkomnar honom och lägger de gamla känslorna av misslyckande åt sidan. 

-  Jag spenderade fjorton år som spelare i det här laget. I sex år var jag lagkapten. Jag tycker inte jag är skyldig Sevillas supportrar någonting. Dagens Sevilla skiljer sig från "mitt" Sevilla, det finns inte två människor som är likadana. Michel har en bra trupp att arbeta med och jag tror man kan nå Europaplatserna. Jag hoppas det, men inte lika mycket som jag hoppas att vi klarar av att rädda vår säsong.

Under sina år i klubben var Manolo inte sällan öppet oense med presidenten, Del Nido.

- Jag minns inte min sista match som tränare för Sevilla. Jag minns inte vilket datum det var, det är så länge sedan och nu har jag viktigare saker att fokusera på. Jag kommer alltid att vara sevillista, men nu har jag lite oväntat fått ett till lag.

 

- Jag tycker att det är först nu i Zaragoza som jag lyckats visa vad det är jag vill och kan som tränare, säger han. Här har man förstått mitt budskap.

 

Och på det taktiska arbetet går det inte att klaga. Manolo Jimenez har lyckats motivera gruppen och ingjutit tro i dem, han har arbetat fram en strategi som faktiskt fungerar. Att göra Abraham Minero till vänsterback medan Paredes tar ett kliv in och spelar mittback samtidigt som Obradovic flyttar upp på mittfältet var den "chockfärndring" han talade om efter Malagamatchen och det här konceptet har fungerat över all förväntan. Även Adam Pinter har givits en ordinarie plats på mitten och även om han är långt ifrån det Gabi var förra året så är han "på god väg"; han står för en balans på mitten vi saknade under hela hösten och vintern. 

En annan klar förbättring är hanteringen av de fasta situationerna. Här har man lagt ner en hel del tid och plötsligt blir det någonting av både hörnor och frisparkar; då vi får dem emot oss lyckas vi hålla nerverna i schack och släpper inte till tillnärmelsevis så mycet som vi gjorde för bara fyra månader sedan. 

 

På frågan varför han visades upp på läktaren mot Barcelona - en situation inte särskilt många förstår eftersom Manolo inte var särskilt upprörd - svarar han:

- Vi hade en dialog om en frispark till Barcelona som jag ansåg vara inkast till oss. Jag förstår inte varför han skickade iväg mig, för jag tyckte att vi talade med varandra ena sekunden och nästa pekade han på läktaren. Jag anser inte min kommentar vara värdig en utvisning, vad jag sa till honom precis innan han lyfte handen var "Men nu gör du såhär igen". Jag frågade också varför han accepterade diskussioner med Carles Puyol (han rusade 50 meter för att påpeka för Turienzo Alvarez att Abraham Minero skulle "åka ut") medan han varnade Javier Paredes (Real Zaragozas lagkapten) då han försökte framföra sin åsikt i samma situation. Det är inte konsekvent.

 

Klubben har beslutat sig för att överklaga flera av domsluten från Barcelonamatchen: Abraham  Mineros första varning, Paredes och Ruben Micaels kort och utvisningen av Manolo Jimenez.

(Själv tvivlar jag på att man kommer bevilja någonting här då det vore detsamma som att medge det diskussionerna efter matchen handlade om men som man inte gärna vill kännas vid - nämligen att domarinsatsen hade alltför stor inverkan på slutresultatet.)

- Jag hoppas att jag får vara med mina spelare under matchen mot Sevilla, jag vill kunna kommunicera med dem och jag vill att vi ska kunna finna varandra enkelt om så bara med blicken. Får jag inte vara med på bänken ska jag tala om för dem precis var någinstans jag sitter, så att vi kan meddela oss med varandra ändå.