Arenere pallade 10 dagar

Det är inte lätt när det är svårt. Och i, och omkring, Real Zaragoza har allting som bäst bara gått ganska dåligt det senaste halvåret.  Den inflammerade, till synes resistenta, institutionella krisen har krönts med en odiskutabel jumboplacering och särskilt dråpligt är det varken för spelare, tränare, ledning eller supportrar.

Glåporden regnar över alla som närmar sig klubben innan de ens givits chansen att misslyckas, en plikttrogen armé virtuella begravningsentreprenörer har de senaste tre åren sett det som sin absoluta plikt att vecka efter vecka sprida Real Zaragozas dödsannonser över Internet via sociala medier.

En felpassning eller ett optimistiskt skott över ribban och en blodtörstande pöbel kräver ens huvud på silverfat. 

Det är ingen särskilt inspirerande miljö att vistas i, det är ett som är säkert.

Om någon vet så är det Agapito Iglesias. Efter fyra och ett halvt år av detta är han fortfarande kvar.

Salvador Arenere orkade i tio dagar. 

 

Den 30 december presenterades vid en bolagsstämma den nya "styrelse" man tillsatt för att lätta på trycket en aning. Salvador Arenere skulle agera biträdande president, han skulle under våren arrangera framträdanden och sitta på fin-läktaren under match parallellt med (sades det) att man sökte en mer varaktig lösning på situationen, dvs medan man letade köpare.

Vad Salvador Arenere INTE åtog sig att vara var riktig president, eller för den delen majoritetsägare. Agapito har inte sålt en enda aktie än så länge, och i utlåtandet från december lät han meddela att detta först skulle komma att ske "under våren".

Nu anser hur som helst Salvador Arenere att han blivit förd bakom ljuset, och att han inte alls fått de befogenheter han räknat med, och därför lämnar han idag in sin avskedsansökan. Han lämnar sina uppdrag "med omedelbar verkan".

Han tar med sig Carlos Iribarren, Fernando Rodrigo och José Guillén och kvar står Agapito Iglesias, kanske eller kanske inte flankerad av trotjänarna Antonio Prieto och Pedro Herrera.

 

Enligt Aragón Sport ska det ha varit ett organisationsschema Arenere formulerat men som Agapito Iglesias fann otillräckligt och därför underkände som utlöste det hela.

Vem som tar över, om någon gör det, är ännu ytterst oklart.

Låtom oss bara för Real Zaragozas skull hoppas att denne potentiella, okända någon är av en starkare, och mer robust, karaktär och inte tillhör sorten som väljer att kasta in handduken då första motgång uppenbarar sig.

För bakslagen är trots allt fler än framgångarna här, och belöningen kan verka blygsam vid första anblick: den består oftast bara av tystnaden som uppstår då  begravningsentreprenörerna i häpnad över något som inte rakt av gick snett satte kaffet i halsen och på grund av stolthetsproblem hellre håller andan tills lungorna nästan sprängs än faktiskt hostar, eller då desamma ihärdigt kämpar för att ansiksdragen ska förbli bistra som senast vi förlorade då vi kryssar eller - VINNER. Det gäller att lära sig det. Att tystnaden är en vedergällning, och lära sig uppskatta den.