Årets Anfallare - Boniek!
Kunde priset till årets anfallare egentligen gå till någon annan?
Sent omsider kommer så årets anfallare. Dröjsmålet beror inte alls på att juryn varit oenig utan är helt avhängig med andra orsaker ty vi var rörande överens om vem som skulle vinna.
Boniek Maruti
Vi var nog många som höjde på ögonbrynen och undrade hur illa det egentligen stod till anfallsmässigt i Sportklubben när Mats Jingblad for över Atlanten för att leta nya spelare i diverse suspekta amerikanska ligor. Att han skulle göra något fynd där kändes väldigt osannolikt och i bästa fall skulle vi kanske få tag på en spelare som kunde värma bänken och eventuellt hoppa in en kvart på slutet för att avlasta Skoogigol och Pålle på topp.
”Boniek” hann inte visa upp sig speciellt mycket under försäsongen och det första rejäla elddopet för honom var borta mot Spårvägen i cupen en råkall lördagseftermiddag inför en förvånansvärt fåtalig och huttrande skara. Han inledde visserligen på bänken men fick hoppa in i slutet för att försöka få fart på ÖSKs anfallsspel som dessförinnan hade varit fruktansvärt stereotypt och orörligt. Nu var han inte överdrivet framgångsrik även om han glimtvis visade sitt fina löpsteg. Även i premiären mot AIK två veckor senare fick Boniek hoppa in i slutet och kunde sånär avgjort den mållösa tillställningen men ett par mindre lyckade bollkontakter innebar att hans chanser rann ut i sanden.
Strax därefter vankades nytt möte med AIK på cupmatchen och Boniek fick för första gången chansen från start för Jingblad och som han tog den. Boniek fick spela ensam på topp mot Gnagets namnkunniga fyrbackslinje och stod för en hemmadebut som var magnifik och alla vi som gillar ÖSK insåg direkt att vi här hade en ny spelare utöver det vanliga i våra led och Jingblad hade återigen visat prov på sin fina fingertoppskänsla (fådd av den goda julfén i julsagan?) och lyckats med ännu ett nyförvärv. En promenad längs minnenas allé låter visa att jag skrev så här i artikeln efter matchen:
”Visade prov på en explosivitet och snabbhet som fick oss supportrar att sitta som förstunnade. Gav ensam AIKs försvar ett rejält jobb och "luggade" Kibebe vid ett flertal tillfällen. Krönte sin insats med ett mycket vackert mål. Hyperintressant debut som bådar mycket gott för framtiden.”
Trots succén i cupen fick Maruti finna sig i att inleda de flesta allsvenska matcherna från bänken och hade riktigt svårt att övertyga på de fåtal minuter i slutet när han väl fick komma in. Hans spel blev också lidande av en mystisk halsåkomma som innebar att vår kenyanske anfallshjälte inte riktigt kunde utnyttja de kvaliteter han de facto besitter till fullo. När så ÖSK sålde Niklas Skoog till Malmö var vi nog många som satte våra hjärtan i halsgropen och våra tvivel angående ÖSKs bristfälliga anfallsspel späddes på i första matchen utan ”Skoogigol” borta mot HBK. Vi skapade inte en enda målchans värd namnet och den nyskapade anfallsduons, Paulsson-Boniek, samarbete var icke existerande och bådade inte speciellt gott för framtiden.
Då gjorde förmodligen Maruti sin viktigaste insats för Sportklubben när han gjorde de ansvariga för klubben medvetna om att det fanns ytterligare en duktig kenyansk anfallare i USA som hade precis de kvaliteter som klubben sökte. Paul Oyugas ankomst till klubben fungerade helt lysande och Boniek växte minst ett par klasser när han fick lira med sin landsman vid sin sida. Målen trillade under hösten in på löpande band och det offensiva spelet klaffade bättre och bättre. Att vi är många som hyser stora förhoppningar till nästa säsong är i mångt och mycket beroende på att vi även nästa år kommer att bjudas på kenyansk show vid ett antal tillfällen då både blir kvar i klubben minst ett år till.
Spelarstatisk 2001 – Boniek Maruti
Matcher: 23
Mål: 7
Varningar: 3
SF-Poäng: 39
Läs även:
Marcus Avenbrand2001-11-23 11:15:00
