Real Zaragoza - Granada CF: 1-0

Det är sista tåget som går nu, sa Manolo Jimenez innan matchen. Missar vi den här möjligheten är det kört.

Han beklagade återigen att han inte kunde vara med laget vid sidlinjen och passade därför på att hålla ett extra långt snack i omklädningsrumet inför avspark, innan han masade sig upp på läktaren för att se sitt Zaragoza hoppa på den yttersta vagnen i farten.

 

Granada valde att byta planhalva istället för att börja med boll och efter att man hållit en tyst minut för Livornos Piermario Morosini som så olyckligt rycktes ifrån världen igår eftermiddag inledde man vad som skulle komma att bli en trevande batalj mellan nerver och hjärta. Särskilt som matchens enda mål kom så tidigt.

Det var Aranda som tog sig fam längs högerkanten och han väntade med att spela snett inåt bakåt tills han nått hörnflaggan och garanterat att alla försvarare enbart fokuserade på honom.  Hans passning skar genom försvaret och kom fram till en fri Tomislav Dujmovic som utan problem placerade bollen i nät bakom Julio Cesar. Perfekt samspel mellan anfallare och mittfältare. Schmack, på renaste östgötska.

Den verkliga utmaningen för värdarna bestod sålunda i att hålla detta minimala övertag under kontroll, något vi tidigare visat oss vara tämligen odugliga på.
Ochatt Granada bara minuten tidigare hade en möjlighet som endast ribban räddade oss undan visade tydligt att det här skulle bli ovanligt långa och segslitna nittio minuter plus tillägg.
Men ändå.

Att bara möjligheten till ett utdraget lidande kan kännas som en sådan belöning!
 

 

Det tog ett par minuter för Granada att samla sig; de var nerverna - vi var hjärtat och precis som i den kampanjvideo man spelat in inför det här mötet var det de "miljoner själar" på läktaren som stod för andan och höll modet uppe.

För publiken livades oavbrutet, förutom tre minuter (protesten mot förbundets orättvisa behandling av Manolo Jimenez i minut 2 för hans två matcher och Agapitadorna i minut 32 och 77) var det idel sång.

Zuculini och Edu Oriol hade båda varsin fin chans att utöka ledningen innan första halvlek närmade sig sitt slut, men ingen av dessa ynglingar uppbådade tillräckligt med kraft i skotten för att ställa till några verkliga problem för Julio Cesar.

De sista minuterna pressade Granada på, men marginalerna var inte på deras sida. Det blev alltjämt onödigt spännande och tilläggsminuten innan halvtidsvilan kunde lika gärna varit en timme.

 

Andra halvlek fortsatte som den första slutat. Granada jagade kvittering, Real Zaragoza försökte avvärja och som tiden gick blev metoderna alltmer desperata. Gästerna tvekade inte att ta Zaragozas hårda spel vidare till nästa nivå och satsningarna blev djärvare när nerverna sökte underkuva gränser.

När Javier Paredes ligger ner vet man att det är illa, och inbytte Franco Jara var inte skonsam när han misslyckades med att iscensätta en "duell" som kanske kunde ge honom straff (sådan var ambitionen, men utförandet var för klumpigt för att tas på allvar ens av Del Cerro Grande). Paredes landade illa och blev liggande, han fick ledas av planen, man försökte fixera en axel som verkar ha hoppat ur led. Lanzaro började värma upp, men Paredes vore inte Paredes om han gav efter för smärtan så enkelt (han har trots allt visat att han skulle klara överleva ett kärnvapenkrig) och envisades med att få gå in igen.

Han hade trots allt inte mottagit sitt obligatoriska gula kort än.

Han var dock inte till någon större nytta, och fick snart se sig besegrad (men varnad!). Då han gick av planen var hans vänstra arm orörlig, axeln sköt ut i en onaturlig vinkel.

Inte långt senare skadade sig Aranda, som gick upp i en luftduell med Dani Benitez och landade olyckligt.

 

En mår sällan så dåligt som en gör den sista kvarten då Real Zaragoza leder med 1-0 och utövar sin patenterade version av "kontroll" - nämligen att slå bort alla bollar som kommer över på egen planhalva. Var de hamnar är mindre viktigt - på läktaren, på torget utanför eller på andra sidan planen kvittar så länge de försvinner. Pulsen är farligt hög.

Med nio minuter kvar av ordinarie speltid hade Granada sin bästa möjlighet i andra halvlek; återigen var det ribban som var skillnaden mellan ledning och kvittering och Del Cerro Grande lyckades uppfinna ett rött direkt på Ruben Micael - som gick på bollen - då Ighalo utan att ha blivit nuddad visar upp sina akrobatiska färdigheter på La Romaredas otrimmade matta. Frisparken han belönades med skickar Da Silva iväg på äkta Zaragoza-manér och när Del Cerro Grande tvingas blåsa av exploderar La Romareda.

 

I och med segern knappar vi in på Granada, som nu "bara" befinner sig fem poäng ovan - och på Villarreal som kryssade mot Racing Santander.

Härnäst väntar en tuff match borta mot Mallorca - som förvisso får anses relativt klara med sina 40 poäng, men som säkerligen adderar ett par segrar därtill för att vara "på den säkra sidan".

 

- Real Zaragoza har ett lejons hjärta, säger Manolo Jimenez på presskonferensen.

 

Real Zaragoza: Roberto, Álvarez, Paredes (Lanzaro, min. 82), Da Silva, Abraham, Dujmovic, Zuculini, Ruben Micael, Edu Oriol (Obradovic, min. 59), Lafita och Aranda (Hélder Postiga, min. 71).

 

Granada CF: Julio César, Nyom, Mainz, Borja Gómez, Siqueira, Mikel Rico, Moisés (Abel Gómez, min. 50), Martins, Dani Benítez, Uche och Geijo (Franco Jara, min. 56).

 

Mål: 1-0, Dujmovic (min. 6).

 

Domare: Del Cerro Grande från Madrid

Varningar, Real Zaragoza: Alvarez (som missar nästa match då detta var hans femte gula), Da Silva och Paredes

Utvisning, Real Zaragoza: Ruben Micael (Det här är fjärde gången på lika många matcher som Del Cerro Grande visar ut en Real Zaragoza-spelare.)

Varningar, Granada: Geijo, Nyom och Franco Jara

Aupa Zaragoza!
No se rinde.