Zaragoza vann sista på San Mamés

Fjärde bortasegern för säsongen.

I sommar jämnas San Mamés med marken, varför det fanns lite mer än tre poäng att spela om (och alldeles särskilt för gästerna) när Real Zaragoza och Athletic Bilbao rundade av höstsäsongen igår kväll. För det är viktigt att avsluta snyggt. Man kan börja dåligt om man måste, man kan fortsätta ännu lite sämre - men man får bara en chans till värdig fullbordan och tar man inte den går det inte att reparera på vägen längre, inte när man plötsligt står där, vid dess ände.

För första gången på 13 år - och för sista gången någonsin - skulle Zaragoza vinna på denna välrenommerat svårintagliga mark.

Det var farväl man tog, och man gjorde det som det anstår vår klubb, utan att visa en tillstymmelse till respekt. Tillsammans med vad man uppskattat till någonstans mellan 500 och 700 tillresta supportrar gav man Athletic Bilbao en lektion i vad mod och taktiskt sinnelag innebär genom att skamlöst dra nytta av hemmalagets många slarvfel och tveksamma inställning.

Matchen var från början en öppen historia. Båda lagen hade beslutat sig för att försöka spela, man kände av varandra, avfyrade ett par mindre respektingivande varningsskott vardera (Zuculini var mest skrämmande, han tvingade Gorka och stolpen att samarbeta från omkring 20 meter) medan bortasupportrarnas sång överröstade en för kvällen ovanligt tyst hemmapublik. Ale Zaragoza, ale ale. Vamos Zaragoza, vamos campeon och så hymnen. I nittio minuter. (Enda gången det verkligen blev fart på Athletics klack var då de skrek Españoles hijos de puta ett par gånger, men då provokationen misslyckades gav de snabbt upp. Zaragozas fans var inte där för att söka bråk och kontroverser, utan för att fira San Mamés. Och för Zaragoza.)

När Aurtenetxe petade fram tån för att få Victor att komma av sig hade det gått 30 minuter och tempot hade börjat mattas av. Mateu Lahoz pekade mycket riktigt på straffpunkten och Apoño är fortsatt hundraprocentig från elva meter.

Och de tillresta supportrarna (och en annan alldeles utmattad efter en dag i köket och stor familj på besök) skulle få mer att glädjas åt strax innan paus då Helder Postiga slog till. Gorka Iraizoz boxade undan en skarv från Sapunaru, men hann inte tillbaka in i mål innan Montañés fått fram bollen till Helder, som tog emot den felvänd, lurade målvakt och försvarare att gå åt samma håll, elegant vände om och placerade den säkert i nät.

2-0 till Real Zaragoza på 42 minuter. Svaret på allt.

Helder Postiga gjorde därmed sitt åttonde ligamål för säsongen, ett till och han ligger på lika många som han mäktade med hela 2011/12.

Athletic försökte skynda fram något tidigt i andra halvlek, men till skillnad från det vedervärdiga försvarsspel vi "visade upp" mot Levante förra veckan var defensiven stabil, och även om Roberto fick sträcka på sig ett par gånger kändes det aldrig särskilt farligt.

Zaragozasonen Ander Herrera varnades för filmning när han kapades i straffområdet. Det var inte varning, det var inte straff, det var en regelrätt kapning enligt konstens alla reglet, att domaren trots det fann det gula beror på det rykte Ander jobbat upp. Han faller lätt, han förstärker gärna, det gjorde han även i Zaragoza och vi var inte sena att kritisera honom för det. Men det betyder inte att det är fel närhelst han går i marken.

Den engelske kommentatorn och jag var överens. It's not a penalty, but it aint no warning either.

Tycker ändå att det finns en slags rättvisa i att filmare straffas felaktigt ibland, eftersom det de praktiserar inte ska belönas på annat sätt. Att sätta i system att försöka lura sina med- och motspelare, och domaren ska ge dig ett dåligt rykte och det ska svida; för att svida måste det vara orättvist.

Aningen oväntat byttes Stefan in med kvarten kvar och lyckades bli varnad under en minut. Tänkte för mig själv att det kanske finns potential i serben trots allt.

Sedan valde han att skjuta själv före att passa en helt fri Helder Postiga och då var vi tillbaka på njaaaae va igen.

När vi lyckats mota bort farhågorna som alltid gör sig påminda då Zaragoza spelar bra och verkar ha läget "under kontroll"; försökt våga acceeptera att vi faktiskt är såhär bra just nu och att ingen himmel kommer rasa ner över oss på grund av det konstaterandet började supportrarna sjunga favoriten från förra säsongen; Manolo Jimenez, que cojones tienes

Länk till highlights.

Och så önskade Real Zaragoza sina supportrar God Jul, och så betygade Real Zaragoza San Mamés sin aktning.

Athletic Club de Bilbao: Iraizoz, Iraola, San José, Ekiza, Aurtenetxe (Igor, min. 45), Laporte, De Marcos, Herrera, Muniain (Llorente, min. 68), Ibai och Aduriz.

Real Zaragoza: Roberto, Sapunaru, Álvaro, Loovens, Abraham, Movilla, Apoño, Zuculini (Stefan, min. 72), Montañés (José Mari, min. 85), Víctor (Edu Oriol, min. 70) och Hélder Postiga.

Målen: 0-1, Apoño,på str (min. 31); 0-2, Hélder Postiga (min. 42).

Domare: Mateu Lahoz (fick 8 av 10 i betyg av Marca, kan inte minnas när sist en domare fick ett så högt betyg)

Varningar, Real Zaragoza: Sapunaru (min. 33), Montañés (min. 59) och Stefan (min. 77).

Varning, Athletic: Herrera (min. 51).

(Vill återigen passa på att å redaktionens vägnar be om ursäkt för den uteblivna införrapporten.)

Aupa Zaragoza!