Zaragoza - Las Palmas2 - 2
Tankar om Zaragozas 2-2 premiärsförlust mot Las Palmas
Real Zaragozas sjunde försök att nå La Liga tog sig sin början under lördagskvällen då man välkomnade Las Palmas till ett ödelagt La Romareda. En tyst minut inför matchen följdes av ytterligare nittio under vilka gästande Pepe Mels kanariefåglar hämtade upp två underlägen i en ligapremiär präglad av långskott, darrigt försvarsspel och snålblåst.
Så var vi då igång, till slut. Även om försäsongen varit rekordkort och på sitt sätt känts icke-existerande så gör den sena avsparkstiden 26 september att väntan samtidigt lyckades bli något extra. Försäsongen som präglats av att Ruben Baraja varit sjuk och borta från gräsmattorna har av gårdagskvällens match att döma inte renderat i ett 4-4-2 skepp som skutans alla matroser helt förstått sig på även om det här och där syns att enkelheten i det hela är något som uppskattas.
Första halvlek: Narvaez och Vuckic på topp hade enstaka aktioner som kändes samspelta men kommer på det stora hela knappt undan med ett godkänt, framförallt Vuckic syntes till för lite och lyckades aldrig tillföra något med sin längd och sina kilon inuti straffområdet. Men, utan Vuckic får man ta till Las Palmas Claudio Mendes som genom att nå högt på hörna kan nicka in 1-0 i egen bur. Mittfältet överspelades ofta och bolltrillandet uteblev mer eller mindre, hos båda lag, matchen var lite för slarvig och genvägarna söktes lite för ofta för att någon som letar tydliga linjer i spelet ska ha kunnat känna sig nöjd. Försvarslinjen höll sig rak matchen igenom, men att hålla spelet framför sig blir snabbt en dålig idé om man samtidigt inte alls förmår sätta en tillräcklig press på bollhållaren som får ladda bössan. Christian Alvarez tunga och rutinerade kropp är inte förtjust i denna typ av låga skott, men huvudrollen tillfaller bristen på press på den som laddar från skottläge och hur det såg ut vid 1-1 skulle vi tyvärr få anledning att återvända till i andra halvlek.
Det är ett bekymmer då det förstås är symptomatiskt för ett lag som vill hålla positionerna och *stå rätt* i eget straffområde, och jag hoppas att ekvationen positionsspel och presspel gett Ruben huvudbry inför framtiden.
Andra halvlek (1-1): Hinner knappt börja innan en snabbt slagen frispark på mittplan spelads upp till Vuckic som djupt in på Las Palmas planhalva slår en direktpass ut till Chavarrias vänsterkant där mannen själv fångar upp innan hans låga inspel snett inåt bakåt passerar fyra spelare tills en Las Palmas fot på ett lika kontrollerat som begåvat vis sjabblar fram bollen till en framåtstörtande Javi Ros, och så har vi ett vingfotat, studsande skott invid bortre stolpen senare plötsligt återtagit ledningen i matchen. Alvaro Valles frustration med det egna försvaret gick att förstå.
Matchen fortsatte fem minuter efter det att adrenalinpåslaget pånytt lagt sig att se ut som den gjorde i första halvlek, Las Palmas mittfältsspel fick med sin teknik och passningsskicklighet ett något bättre grepp om matchen men inte så att Zaragozas mer rustika mittfältsgnuggande inte hängde med. Tempot var bra för en premiär och av intrycken att döma blir det begränsat med skönspel från Rubens mannar i år.
Vuckics byte efter prick timman spelad kan ha gått tittaren obemärkt förbi, det var en anonym insats från den tilltänkte stjärnan i hans spanska ligadebut. Narvaez märktes mer med sitt presspel och rörelsemönster, ett par vassa vändningar och småaktioner gör att Luis Suarez (colombianen som så glatt, så glatt tvingades avbryta fjolårsutlåningen och infinna sig på Watfords Vicarage Road där den numera Championshipklubben ännu inte inkluderat honom i nån av sina tre trupper under säsongen) vän lovar gott. Jag var mer spänd på Vuckic när värvningarna gjordes, den synen vill jag nog revidera. De sjuttiosju minuterna gav mersmak, inte jättemycket uträttat utöver den vessle-lika vändningen som sju (passande nog står sju även på tröjan) minuter innan bytet gjorde att 1-1 skytten Lemos klumpiga andra gula var ett faktum medan Narvaez smärtsamma vrål ekade över stolsraderna med pappubliken (fotboll utan publik har sin uppsida när sånt här når rätt in i vardagsrummet), men tekniken och klassen synlig. En godkänd insats mot sin förra klubb.
Försvarsspelet ska vara den stora skillnaden gentemot ifjol, och också vad Ruben Baraja främst verkar ha ägnat sig åt. Att se ett försvar hålla sin linje sker för sällan i Segundan (även om anfallsfotbollen ofta kan anses världsklass) och det är en välkommen förändring att se, även om målkolumnen inte vittnade om mycket.
Å andra sidan, Las Palmas klassaktion till 2-2 ej att förtas, men de fyra okontrollerade bolltoucherna Zaragozaspelarna ägnar sig åt efter eget inkast innan bollen på egen planhalva kan brytas och petas fram till öppen gata rätt igenom två lagdelar hade beivrats på juniornivå (att situationen uppstår med en man mer på banan var nog mest för att förstärka intrycket). Real Zaragoza gör inte en såpass bra premiär att man kan (läs: får) känna att detta var en isolerad händelse som kostade matchen, och skottet är väldigt snyggt, men sånt här kommer att bli dyrt under en säsong för ett lag som andas målsnålhet och resultat snarare än öppna spjäll och bara bomba på.
2-2 och en poäng i en premiär som kändes som en förlust går att med en surmulen min acceptera. Ny(a) poäng jagas på lördag klockan 16 då Real gästar Alcorcon.
