Krönika: Wilsh-out
Dagen innan deadline-day kom så ett rykte med substans i. Jack Wilshere fanns inte i Wengers planer och skulle lånas ut. Helt otippat blev det Bournemouth och förvåningen då ersätts med frågetecken nu, över Wilsheres klubbval och hans framtid i Arsenal.
Ända sedan den mytomspunna insatsen i CL-åttondelen 2011 mot Barcelona har vi väntat. Vi har väntat på att yrvädret som fick sitt genombrott då skulle bli klubbens stora symbolspelare. Fem år senare är det enda vi kan konstatera att han knappt spelat sedan dess. Två av de fyra senaste säsongerna har mer eller mindre spolierats helt av skador. Av den resterande tiden kan man samla ihop ytterligare nästan en hel säsong av skadebekymmer. Skadorna har hämnat engelsmannens utveckling och hindrat Wilshere från att ta det sista steget till att bli en världsklasspelare. Att han ändå blev uttagen till Englands EM-trupp efter att knappt ha spelat under säsongen visar att potentialen är enorm.
Nu är det dags att ta det sista steget inom en snar framtid. Arsène Wengers lösning blev att låna ut Wilshere, i hopp om att få regelbunden speltid. För på Gunners mittfält är det extremt trångt om platserna, det går att argumentera för att lagdelen är den starkaste i Premier League. Med Arsenals återkommande skadeproblem i åtanke kommer det förmodligen ändå öppnas luckor på mitten ju längre säsongen. Men tyvärr är Jack Wilshere själv en stor del av den skadeproblematiken.
Ett tag såg lösningen ut att bli en utlåning till den eviga staden och AS Roma. Klubbarna har sinsemellan etablerat kontakter efter att Wojciech Szczesny blivit utlånad dit två säsonger. Men enligt BBC Radio 5 stoppade Arsenal dealen på grund av den misslyckade dealen med italienarnas mittback Kostas Manolas. Istället stod det mellan två engelska klubbar på deadline-day, Bournemouth och Crystal Palace. Vi kan konstatera att valet att lämna London var vist av Wilshere när man jämför de två klubbarna och var de är på väg.
Jag kan tycka det är synd att det inte blev Serie A för Wilshere. Vi har sett några britter lämna för kontinenten i sommar och jag tror att Wilshere hade mått bra av att byta miljö, anamma en ny kultur och framförallt få en utmaning på ett taktiskt- och spelmässigt plan. Den ibland opolerade Wilshere hade kanske passat bra i det lite makligare italienska tempot. Just Roma har fungerat bra som en nystartsdestination för spelare med mer eller mindre stukade PL-karriärer. Förutom Szczesny kan man också räkna in Džeko och Salah som spelare som hittat en plats i Romas startelva.
Nu blev det Bournemouth istället och det måste till att börja med kännas mycket bättre för spelaren att träna under Eddie Howe än Alan Pardew. Howe har redan talat om hur stor förstärkningen är för klubben och Wilshere har uttalat sig positivt om deras samtal. Han kommer ha en given plats på deras tremannamittfält och Howe spelar en passningsorienterad fotboll som Wilshere inte kommer ha några problem att komma in i. Chansen till speltid är stor bara Wilshere håller sig skadefri. Där återförenas han också med förre Arsenalanfallaren tillika bästa vännen, Benik Afobe.
Jag kan ändå inte låta bli att undra hur lånet kan komma att påverka Jack Wilsheres självbild. Den omedelbara slutsatsen är att han byter ned sig från ett potentiellt utmanarlag till en klubb som med största sannolikhet kommer hamna på nedre halvan av tabellen. Vill det sig illa blir Bournemouth indraget i en bottenstrid, zoner som en engelsk landslagsmittfältare inte ska bekanta sig med. Därmed är det högst osäkert vilken status Wilshere kommer ha när han återvänder till Gunners. Barndomsdrömmen att bli en Arsenallegendar kommer Jack Wilshere inte ge upp i första taget. Men det saknas en tröja med nummer 10 i London N5 i år.
