Och där kom det: Suget!
Undertecknad befinner sig mitt i semestern, i en stuga på Öland med ett sommarregn som smattrar på plåttaket. Jag vet inte om det är den plötsliga rastlösheten, segrarna i träningsmatcherna eller att det faktiskt bara är ett fåtal veckor kvar till premiären mot Newcastle.
Men idag så hände det, suget efter fotboll återuppstod efter debaclet i Baku. Suget efter Premier League och suget efter Arsenal. Man vet att det kommer, men man vet inte när. Många Arsenalsupportrar känner säkert igen sig. Förra säsongen knackade suget på så fort det blev klart med en ny tränare. Allt skulle bli nytt. Nya värvningar, nytt träningsupplägg, nya idéer osv osv. Den här sommaren tog det lite extra tid, med tanke på hur vårsäsongen såg ut. Tankarna har börjat fara och man uppdaterar Sky Sports Transfer Centre i princip dygnet runt i hopp om att något ska ske.
Som supporter till Arsenal har de senaste åren sett likadana ut. Förhoppningarna byggs upp under sommaren, men dör sakta men säkert ut under säsongen. Gunners befinner sig i något slags mellanläge till satsning och på gräns till att hamna utanför topp 6 och dessvärre går det allt mer åt det sistnämnda.
Kollar man på trupperna hos topp 10 lagen så har Arsenal en av de, på pappret, sämre trupperna. Förutom de sedvanliga topplagen har även Leicester, Everton, West Ham och Wolverhampton gjort (och gör) satsningar och har mycket bra spelare som skulle platsa hos oss, framförallt i backlinjen och på centrala mittfältet.
Förra säsongen hade Emery gjort klart med sina nyförvärv innan man åkte på sin försäsongsturné, ett upplägg som jag gillar skarpt, främst för att de nya får bra med tid att anpassa sig till språket, människorna i klubben, taktik etc.
Till den här säsongen är snart turnén i USA slut och den enda värvningen är 18 årige brassen Gabriel Martinelli, som garanterat inte anses vara något för A-truppen i år, förutom något enstaka inhopp i de mindre cuperna möjligen.
Den här sommaren hade jag också hoppats på en stor trupprensning för att lösa löneutrymme åt nya och mer hungriga spelare, men ännu är ingen väck förutom Cech, Ramsey och Welbeck vars kontrakt löpte ut. Någon större rensning tycks det inte bli. Möjligen att också Koscielny lämnar efter sina dagisfasoner.
Aaron Ramsey, en av våra bästa spelare har lämnat för Juventus.
Jag har inte följt årets träningsmatcher hittills eftersom suget varit sisådär och tiderna varit obekväma. Men jag har sett extended highlights av matcherna och blivit imponerad av våra ynglingar. Men, det finns dock två stycken herrar som har fortsatta problem med allt möjligt. Det är först och främst Mustafi, som Emery tycks tvingad till och spela i brist på andra alternativ och det tycks heller inte vara någon klubb som vill köpa loss honom. Även vår nya(?) kapten Granit Xhaka på mitten fortsätter i samma fotspår med att slarva i uppspelen och skapa farliga gratislägen åt motståndarna samt att han är på tok för seg i allmänhet. Med dessa två på planen är vi inte särskilt svårlästa. Sätter man hög och hård press på dem två så kommer de börja drälla med bollen och man kan på så sätt skapa många gratislägen.
Det här mellanläget jag skrev om tidigare. Klubben har inte gått ut med någon tydlig idé eller riktning gällande säsongens idé och målsättning. Var vill man? Vad satsar man på? Topp 4 och Champions League är standard, men vi har en sämre trupp jämfört mot förra året och de andra lagen fyller på med bra spelare.
Jag skulle med lätthet kunna riskera och ett “mellanår” om klubben kommunicerade ut detta med hänvisning till att man kommer ge sina egna talanger chansen och större ansvar än tidigare. Med detta menar jag att spelare som exempelvis Willock, Nelson, Smith-Rowe, Saka och Nketiah kommer delta i merparten av matcherna vi spelar, oavsett motstånd. Jag vill se dem få chansen, jag vill se dem lyckas och ändå någonstans i bakhuvudet vara beredd på att de också kan misslyckas.
Eddie Nketiah, kommer förmodligen få mer speltid i år i bakom Lacazette & Aubameyang.
Emery gick efter matchen mot Fiorentina ut och sade att han föredrar fyrbackslinje. Hur skulle en laguppställning kunna se ut då? Jo, om vi spelar lite FM, utan att överdriva och att samtliga finns tillgängliga, så skulle det i mitt tycke kunna se ut så här:
Leno
Bellerin - Holding - Sokratis - Monreal
Nelson - Özil - Torreira - Zaha/Everton
Lacazette - Aubameyang
På bänken skall ovan nämnda talanger vara redo att hoppa in. Jag tror att både Nketiah och Saka kan förändra en matchbild. Özil håller inte i varje match och där finns Willock, Smith-Rowe och Guendouzi redo att leverera. Det är många matcher som ska spelas, men den här grunden skulle jag föredra.
I detta mellanläge, där det inte kommunicerats ut något överhuvudtaget, mer än att man vill vinna varje match (såklart man vill) så skapar det en slags luddighet som jag inte är bekväm i och jag tror många fans känner igen sig i detta. Vet spelarna ens vad som förväntas av dem?
Vad vill klubben? Jag har ingen aning, men ändå har suget inför nästa säsong tagit ett stadigt grepp om mig.