Blackburn 2 - 1 Pompey

Pompey och Blackburn spelar aldrig 0-0 och det skedde inte den här gången heller. Lagen ägde varsin halvlek, Blackburn vann sin.

Med Richard Hughes och Jamie Ashdown borta fick Redknapp strukturera om. Laurent Robert, på väg till Benfica, petades och Salif Diao gjorde Aliou Cissé sällskap på mittfältet. Två av ligans tuffaste innermittfältare skulle stå upp mot lika tuffa Savage och Reid.

Publiken hann knappt sätta sig innan Pompey tog ledningen. I den tredje minuten skruvade Matthew Taylor elegant in 0-1 från 25 meter på frispark. Bollen satt nära det högra krysset och Friedel hade inte en chans.

Bortafansens jubel hade knappt lagt sig innan det var dags för en repris. Denna gång var det Morten Gamst Pedersens tur att göra likadant och 1-1 var ett faktum. Två snygga frisparksmål efter knappt tio minuters spel.

Blackburn tog tag i taktpinnen och var gång på gång nära ett ledningsmål. Det kom till slut och det var den lille måltjuven Paul Dickov som slog till på klassiskt måltjuvmanér.

Sander Westerveld lämnade retur på Steven Reids långskott och den ettrige skotten nickade in returen. På rätt plats vid rätt tillfälle, med huvudet i en lagom låg höjd. Dickov hade gjort sitt välförtjänta mål.

I halvtid pekade Redknapp på vad skotten hade åstadkommit och sade åt sina spelare att jobba lika hårt och tackla lika mycket. Sagt och gjort, Pompey kom ut som ett annat lag till matchens andra halva.

I ärlighetens namn borde matchen ha varit förlorad vid det laget för Blackburn var klart bättre i första halvlek och hade kunnat göra ytterligare två tre mål.

Gästerna hade en boll inne i den andra halvleken, men Lua-Lua stod offside enligt linjemannen och målet dömdes bort. Ett skott från Matthew Taylor tvingade Friedel att visa klassen och sedan var inhoppande Karadas nära att nicka in Todorovs inlägg.

Blackburn hade också sina chanser och borde kanske ha gjort ett mål i den andra halvleken, men matchen slutade 2-1 och sett till hela matchen var det ett rättvist resultat.

0 kommentarer