Tack för allt Mr Mandaric!
Förra måndagen tackade Milan Mandaric för sig. Robert Larsson, Fredrik Hagelin och David Gunnarsson tackar honom med denna artikel.
När nu Milan Mandaric lämnar över klubben i Alexandre Gaydamaks styre så tänkte jag passa på att tacka honom för allt han har gjort för klubben i vårat hjärta.
Skulderna snuddade kring 100 miljoner, spelarna hade problem att få sina löner utbetalda. Krisen i klubben var total. Det var då som Milan Mandaric klev in och hjälpte upp klubben på rätt väg igen.
Kort efter att han tagit över klubben så lovade han att han skulle ta Pompey till Premier League inom tre år. Jag minns så väl när jag blev hånad av mina vänner när jag berättade om Premier League planerna som fanns i klubben. Innerst inne så kände jag också att det kanske bara skulle stanna vid en dröm. Åren rullade på och inför varje ny säsong så levde jag alltid på hoppet om att kunna nosa på i alla fall en playoff plats. Men allt som oftast slutade det runt en 17:e plats.
Vändningen kom när Harry Redknapp tröttnade på sitt jobb som sportchef, Graham Rix som var manager då fick kliva åt sidan för Harrys planer. Nyförvärven rullade in och återigen var jag hoppfull inför säsongstarten. Denna gång visade det sig befogat. Pompey tog kommandot direkt och lyckades vinna Division 1 på ett mycket imponerande vis.
Det hade visats sig att Milans planer inte var tomma ord och drömmar, utan långsiktighet. Han hade tagit klubben från konkurshot till Premier League på bara några år. Det är inte illa med tanke på hur relativt lite pengar som spenderades.
Ett bråk mellan Milan och Harry är egentligen det enda tråkiga som har skett under dessa år. Men alla vet ju att detta bråk slutade gott tills sist även om det var dramatiskt ända in i slutet.
Milan har gjort så otroligt mycket för klubben att alla fans är evigt tacksamma. Han lämnar nu över klubben i trygga ekonomiska händer. Det är nog inte sista gången man ser hans ansikte på Fratton Park får man hoppas.
Robert Larsson
***
Sitter här och funderar lite på min kammare. Funderar på Milan och hur mycket han har betytt för vår klubb. Jag vet att allt har ett slut och jag är en ganska sentimental person. För tio år sedan blev jag Pompey-fan, ett tag sen nu. Jag har svettats igenom 10 år, genom skit, mer skit, dåligt spel, ännu mer dåligt spel men.. sen hände någonting. Helt oanmält gick vi upp i serieledning i ettan. Jag fattade inget (inte mina skrattande vänner heller). Men något var på gång. Milan hade sedan en tid påbörjat sin idé… Han sa att ”jag skall ta er hela vägen till Premier League”.
Saken är den att han köpte Pompey av finansiella skäl. Han visste inte då att han skulle bli så otroligt engagerad som han sen skulle bli. Det som startade som ett ”investeringsobjekt” blev sen en stor del av hans liv. Jag är 100% säker på att nu när han ”lämnar” klubben kommer han att (var han än befinner sig i världen) slå upp text tv för att förvissa sig om att det går bra för Portsmouth, hans skötebarn.
Som jag sa, jag känner stor vördnad för denna man, och det är uppenbart att han älskar Portsmouth. Lite för mycket förmodligen, lite för mycket för hans hjärta (och ålder). Jag kommer ALLTID att minnas honom som den man han är. Mannen som tog ett konkursföretag, en förening som var på väg att krackelera, till högsta divisionen i England..
Och vilken sorti han gör... vi kanske leder PL på måndag.. men jag skall vara helt ärlig, skit samma, Milan har tagit oss dit han ville. Vi ÄR i Premier League.
Vi Pompey-fans har små förväntningar, vi vill se spel framåt. Spel framåt gjorde mig intresserad av fotboll. Vi i Portsmouth spelar fotboll, med hjärtat. Det är just av den anledningen som ”Tipsextra” startade för 60 år sedan. Vi i Portsmouth förvaltar denna tradition. Vi är ett litet lag men med mer känsla och stolthet än de största lagen. Det känns stort att tillhöra ett sådant gäng. Och Milan gjorde det möjligt. Möjligt att hålla på en outsider, och sen se att passion vinner över pengar.
..Till alla er som gillar/fascineras/oroas med gläds över att ett litet obetydligt lag som Portsmouth kan vinna några matcher..
..Och tusen, tusen TACK Milan för allt du gjort för vår (din) klubb. Du är välkommen tillbaka precis när du vill.
..BARA EN MILAN.
..DET FINNS BARA EN MILAN.
Fredrik Hagelin
***
Konkurshot. Ekonomin körd i botten än en gång, men denna gång djupare än någonsin tidigare. Martin Gregory tycktes vägra sälja. Vince Wolanin hette en spekulant. Rykten talade om att han var beredd att satsa en miljard i klubben, men Gregory ville inte sälja till amerikanen. Kanske kände han på sig något, kanske såg han inte något fotbollshjärta hos affärsmannen.
Någonstans runt 100 miljoner kronor låg underskottet på. Inte så mycket pengar i sammanghanget egentligen, men Portsmouth var en liten klubb med liten arena och olikt nu så var den aldrig fullsatt. Stämningen var visserligen grym trots det, men ett knappt femsiffrigt snitt kunde inte bära klubbens ekonomi.
Milan Mandaric nämndes. Han hade närmast varit involverad i Standard Liège och Nice. Milan började sin bana som affärsman i sitt hemland som numera heter Serbien & Montenegro. Ganska så snart flyttade han över till USA där hans ekonomiska framgångar stavades Silicon Valley.
Valet föll på Mandaric. Skulderna betalades och klubben räddades, men enbart ekonomiskt. Sportsligt gick det fortsatt knackigt. Pompey hade legat i Division 1 tio säsonger i rad och de allra flesta hade man hållt till i botten.
Alan Ball fick sparken. Tony Pulis anställdes. Pulis fick sparken och ersattes av Steve Claridge, en stor hjälte bland Portsmouths fans. Claridge fick fem månader innan även han fick gå. Ny manager blev Graham Rix. Rix hade varit assisterande manager i Chelsea och var ett mycket intressant namn.
Strax därefter anställdes Harry Redknapp som någon typ av fotbollsdirektör. Efter att Rix inte producerat resultat klev Redknapp in i en konsulterande roll, men till slut blev situationen ohanterbar. Redknapp tog över som manager och Rix fick sparken.
Så här långt hade Mandaric inte gjort någon annan investering i laget annat än betalat Robert Prosineckis lön ur egen ficka. Någon investering skulle inte ske nu heller. Peter Crouch såldes dyrt och pengarna för den långe spinkige anfallaren användes för att köpa ett lag med lite kvalitet.
Redknapp hade en mycket lyckad sommar och den kommande säsongen var Portsmouth ett topplag. Det tog ett tag innan man som supporter insåg att det här laget var bra nog att nå Premier League, men seger efter seger radades upp. En förlust hemma mot Leicester betydde inte så mycket för positionen som etta var så stark.
Portsmouth defilierade till Premier League. Mandaric löfte till fansen hade infriats. För första gången under hans tid på Fratton Park fanns där lite kontinuitet och det gav resultat.
Resten är historia. Visst är bråket mellan honom och Redknapp för två år sedan ett moln på himmelen, men för fansen var det slutet gott, allting gott. Portsmouth hade skickat Redknapp till Southampton, Redknapp hade skickat Southampton till Coca Cola-ligan och Redknapp hade kommit tillbaka och räddat Portsmouth från ännu ett nedflyttningshot, ett av de allvarligare som klubben varit med om.
Det Portsmouth som Mandaric lämnade över till Alexandre Gaydamak är etablerat i Premier League. På knappt åtta år har Mandaric omvandlat en klubb i kris till en klubb med framtid, dessutom utan tyngre investeringar. De pengar som han plöjde ner i klubben sägs uppgå till cirka £15m, pengar som han fick tillbaka med råge när han sålde.
Prestationen i sig är fantastisk, hans engagemang har varit mer än fantastiskt. Ingen ordförande har väl visat så mycket hjärta för en klubb, och ingen ordförande har väl fått så positiv respons från sin klubbs fans.
Vi kommer vara för evigt tacksamma för denna mans stora hjärta och engagemang. Tack vare honom finns vår klubb fortfarande kvar. Tack vare honom ligger klubben numera även i Premier League, en skaplig bonus.
David Gunnarsson
Fotnot: Fredriks bidrag skrevs före matchen mot Bolton.
