Southampton - Burnley3 - 1
Chelsea 2 - 1 Portsmouth
Portsmouth stod emot bra mot Chelsea, men det var ändå klar klasskillnad mellan lagen. En strålande insats av David James begränsade hemmalagets målskörd till två mål.
Det krävdes två saker för att Pompey skulle ta med sig poäng från Stamford Bridge. Den ena var ett under och den andra var en lysande insats av Noe Pamarot. Ingen av dessa inträffade.
Portsmouth ändrade om i sin startuppställning gentemot senast. Matthew Taylor flyttades ner till vänsterbacken i Stefanovics frånvaro och Niko Kranjcar tog Taylors roll som vänsterytter. För att få grepp om hemmalagets innermittfält valde Redknapp att satsa på fem mittfältare. Benjani fick spela på högerkanten.
Och inledningsvis fungerade det ganska bra. Benjani gav Ashley Cole en tuff match och gästerna höll spelet väl uppe. En finfin målchans noterades också. Efter en fast situation hamnade bollen hos Benjani vid straffområdeslinjen. Han höll in sitt skott, men när han väl klarat av det svåra misslyckades han med att träffa målet. Precis som det såg ut i våras.
Ett segt startande Chelsea kom så småningom igång och satte Pompey under press. Arjen Robben skaffade sig ett stort övertag på rundningsmärket Pamarot och den senare ska tacka David James för att inte hans misstag resulterade i baklängesmål i den första halvleken. James räddade två frilägen från Robben och svarade för en klassräddning på Shevchenkos skruvade skott.
I halvtid tvingades Kanu utgå efter att han fått ett par smällar. Benjani flyttades upp som ensam forward och Gary O'Neil flyttades in på kanten. Nu hade Pompey bara en spelare att slå upp bollen på och det märktes tydligt.
Så fort bollen rensades undan kom den tillbaka. Två forwards var nödvändigt för att inte Chelsea skulle ta över tillställningen fullständigt, om man nu inte redan hade gjort det. Robben rundade Pamarot en gång till och den här gången kunde inte David James klara skottet. Shevchenko drog till direkt med vänstern och bollen touchade lätt på Sol Campbell innan den smet in över James utsträckta arm. Ukrainaren hade brutit sin måltorka.
Bara minuten senare var det dags igen. Taylor nickade Robbens inlägg rakt upp i luften och istället för att sedan markera Ballack när Campbell tog duellen med Drogba hamnade Taylor på mellanhand. Det var enkelt för Ballack, osynlig så långt, att sätta bollen i nät. Ett svagt agerande av Premier Leagues så långt bästa försvar.
Nu var matchen körd och det var mer en fråga om hur mycket Chelsea skulle vinna med. Drogba fick ett mål korrekt bortdömt, James svarade för ett par nya fina räddningar och Mourinho agerade tolfte spelare för hemmalaget när han stoppade en boll som såg ut att ha varit utanför linjen, vilket den aldrig var. Chelsea defilierade.
Men helt plötsligt grävde den gamle räven Andrew Cole fram en halvchans. Bollen hamnade hos Taylor som kämpade den vidare till Benjani. Med Hilario bortspelad var det en smal sak för anfallaren att raka in reduceringen. Ett litet hopp hade väckts.
Chelsea backade en aning och lät Pompey ta över spelet. Men det var fortfarande hemmalaget som skapade chanserna och det var aldrig riktigt nära 2-2. Det kunde ha varit det om inte David Thompson fick för sig att slå en frispark i bra läge på stopptid. Hade han låtit Kranjcar slå den hade chansen varit stor att den nått någon av de duktiga huvudspelarna Campbell, Benjani, Primus, Pamarot eller Cole.
Istället placerade han bollen långt utom räckhåll för alla spelare, precis som Shaun Maloney gjorde när Celtic spelade UEFA-cupfinal mot Porto.
Så här efter matchen känns det inte som att det spelar så stor roll. Förlust med uddamålet på Stamford Bridge är ganska okej ändå.
