Manchester C - West Ham3 - 1
Portsmouth 2 - 2 Aston Villa
En bra match mellan två bra lag slutade rättvist oavgjort.
Efter den svaga insatsen mot Newcastle lyfte sig Portsmouth rejält mot Liverpool. En poäng på Anfield skulle följas av ytterligare en bra prestation. Motståndarna Aston Villa har hittills spelat mycket oavgjort på bortaplan, och så skulle ske även denna gång. Första halvlek var väl kanske inte så där jättebra, men den vägdes upp av en mycket underhållande andra halvlek.
Portsmouth hade som väntat några fler målchanser än sina gäster. Efter lite flipperspel i samband med en frispark var Kanu nära att gå upp i ensam ledning i skytteligan, men hans halvträff till skott smet tätt utanför Stuart Taylors vänstra stolpe. Första halvlek var Portsmouth det spelförande laget medan Aston Villa trivdes med att kontra med snabbe Agbonlahor i spetsen.
Just en kontring gav gästerna matchens första straff. En suverän passning från Steven Davis friställde Agbonlahor som hann före James till bollen. Kollisionen var oundviklig och Ashdown började genast värma upp. Men Uriah Rennie, utmärkt för en gångs skull, nöjde sig med gult kort. Fel enligt regelboken men rätt enligt det sunda förnuftet.
James hade sedan ingen som helst chans på Gareth Barrys straffspark. Den var stenhård. Barry stänkte, mosade, dunkade in bollen. Tur att den gick in för annars hade någon i publiken fått en stjärnsmäll. Aston Villa var, sett till spelet, något överraskande i ledning men helt orättvist var det inte.
Förutom straffen, lite småtrevligt spel av bägge lagen och ovan nämnda målchans för Kanu innehöll inte första halvlek något av större intresse. Bortsett från när Linvoy Primus ilsknade till förstås. Jag trodde inte mina ögon när jag såg det, Primus är ju som bekant en väldigt behärskad människa, men när jag såg repriserna från två situationer, en ful armbåge av Milan Baros och ett brottningsgrepp av Agbonlahor när Primus försökte spela fotboll, var det lätt att förstå ilskan.
Portsmouth började andra halvlek bäst och kvitteringen lät inte vänta på sig. Benjani, betydligt alertare än Lua-Lua som han ersatte i första halvlek, jagade upp bollen på högerkanten. Han vände bakåt och producerade ett elegant inlägg med vänsterfoten som Matthew Taylor snyggt kunde vinkla in med pannan.
Sedan var matchen väldigt öppen. Bägge lagen gick för ett ledningsmål och det krävdes vid ett tillfälle årets räddning av David James för att inte gästerna skulle få det. När James stod vid stolpen för att dirigera frisparksmuren drog Barry till med ett skott mot andra krysset. På den korta tid som bollen behövde för att nå målet lyckades James förflytta sig hela målets bred och styra undan bollen till en hörna. Är James och Stålmannen samma person? Jag börjar tro det.
I andra änden av planen serverade Gary O'Neil Benjani ett gyllene läge efter ett mönsteranfall. Men Benjani såg något okoncentrerad ut när han sköt högt över från straffpunkten.
Men Portsmouth skulle ta ledningen ganska snart. Taylor nickade en frispark rakt på Barrys händer. Skyddshands kallas det visst, och det ska man blåsa för. Rennie tvekade inte och Barry skakade på huvudet. Taylor slog in sitt fjärde straffmål i Portsmouth-tröjan och hemmapubliken vädrade en seger.
Blott två minuter senare var det dock lika igen. Campbell fick inte undan bollen och sekunden senare styrde han olyckligt in inhoppande Angels skott i eget mål. Även om det var ett turligt mål måste man ändå säga att resultatet speglade matchbilden mycket bra.
Redknapp tänkte agera omgående genom att skicka in Niko Kranjcar, men innan det tänkta bytet hann Pedro Mendes dra på sig sitt andra gula kort. Istället för en slutoffensiv fick Portsmouth rikta in sig på att försvara en poäng. Det lyckades man bra med och matchen slutade 2-2.
Sammanfattningsvis var detta en bra match mellan två bra lag. Fortsätter bägge lagen spela så här är det inte alls omöjligt att de spelar om UEFA-cupplatser när de möts nästa gång, i mitten av april.
