Inför Arsenal - Portsmouth
Tre raka förluster, skadekris och bortamatch mot Arsenal. Portsmouth kan vara allvarligt indraget i bottenstriden imorgon eftermiddag.
Tony Adams återvänder imorgon till klubben där hans spelarkarriär utspelades, men återseendet riskerar att inte bli alltför positivt för den före detta mittbacken. Efter veckor av ruggigt oflyt och skador har Portsmouth tappat sin komfortabla position och kommer nu att få rikta in sig på att säkra nytt kontrakt. Efter förlusten mot Wolfsburg lät det annorlunda, då var det tillbaka till Europa som var målet.
Det är klart att man hade varit närmare det målet ifall någon av ribbträffarna mot Wigan hade gått in, eller ifall man hade lyckats göra ett rättvist 2-0 hemma mot Hull, eller ifall inte Johnson hade missat det där jätteläget mot West Bromwich. Små marginaler är det, och sist mot West Ham var de nog mindre än någonsin.
Efter gästernas kvittering hade Portsmouth två kanonchanser att återta ledningen. Sedan brände Defoe en straff framför sina gamla fans. Crouch sköt rakt på målvakten från nära håll två gånger, efter den andra kontrade West Ham in 1-2. Minuten senare nickade debutanten Wilson i stolpen varpå Bellamy kontrade in 1-3. Ridå. Matchen kunde lika gärna ha slutat 4-1istället för 1-4 och då hade ingen klagat. Möjligen några West Ham-fans förstås, för deras lag hade ju också sina chanser.
Men det som var positivt med gårdagens match var att Portsmouth för första gången på mycket länge ställde upp med ett hyfsat balanserat lag. Nu saknades Diarra som följd av övergången till Real Madrid. Med så mycket pengar vågar inte Portsmouth chansa samtidigt som motivationen hos mittfältaren skulle kunna ifrågasättas. Det märktes på innermittfältet. Det fanns inte den snabbe innermittfältaren som kunde stoppa kontringarna som Diarra har gjort så ofta. Det fanns inte heller den passningssäkerhet som Diarra besitter.
Trots det skapade Portsmouth mängder med chanser och borde definitivt gjort två eller tre mål till. Det tar vi med oss inför fortsättningen.
Nu är det förstås inte så att vi kan förvänta oss en ketchupeffekt borta mot Arsenal. Arsenal är trots allt rätt så bra trots att deras fans just nu antagligen mår rätt så kasst över att ligatiteln glidit ur händerna på dem. Istället får de konkurrera med Aston Villa om fjärdeplatsen, ett Villa som borde besegrat Arsenal igår.
Arsenal har som bekant haft lite problem med att hitta en naturlig ledare i sin trupp. Kaptensbindeln har burits av Gallas och Fabregas. Nu saknas den senare på grund av skada, något som vi är tacksamma för för att spela Fabregas mot Portsmouths innermittfält hade verkligen varit en framgångsrecept för Arsenal.
Men med Fabregas eller ej, så är Arsenal jättefavoriter imorgon. Lag som klarar av att stå upp mot Arsenal besitter en stor grad av tuffhet och hjärta, eller alternativt snabbhet och klass. Portsmouth saknar samtliga dessa egenskaper idag. Mest uppenbart blir detta i mittförsvaret där Campbell och Distin svikit alla med uppgivet och ointresserat kroppspråk. Positivt igår var ändå att Distin vid ett tillfälle visade vilja genom att överlappa både Belhadj och Kranjcar för att slå ett perfekt inlägg.
Där jag helst vill se förändringar får jag inte se det. Jag vill ha in Thomas eller Utaka istället för Little, men bägge är skadade. Jag vill ha in Johnson och Kaboul i backlinjen, men de är också skadade. Jag vill byta Defoe mot Benjani, men någon mupp har bestämt att övergångar bara får ske under transferfönster. Jag vill få in en snabb tvåvägsspelare på innermittfältet men Diarra kommer inte riskeras, Tobias Linderoth är fortfarande skadad och för övrigt är det där förbannade transferfönstret fortfarande stängt.
Därför ser vi följande startelva (4-5-1 från höger):
David James
Marc Wilson, Sol Campbell, Sylvain Distin, Nadir Belhadj
Glen Little, Papa Bouba Diop, Sean Davis, Richard Hughes, Niko Kranjcar
Peter Crouch.