Nytt bud på klubben avvisas av Football League
På onsdagskvällen började uppgifter om ett nytt bud på Portsmouth FC läcka ut i media. Detta kom synnerligen olägligt för Pompey Supporters Trust som är mycket nära att ta över klubben.
Det finns de Portsmouth-supportrar som mest av allt önskar sig en rik ägare till vår klubb, en sockerpappa som kan köpa klubben framtid och framgång. Förbluffande egentligen när man tänker på vad Portsmouth varit med om de senaste åren. Visst har man varit där själv en gång. När Sacha Gaydamak tog över och lovade att spendera i början av 2006 var jag också exalterad. Då låg klubben pyrt till i Premier League, men Harry Redknapp och en massa pengar lånade av klubbens framtid fixade nytt kontrakt. Och på det byggde man vidare och vann FA-cupen 2008.
Vi vet hur det gick sedan. Gaydamak fick problem med sina affärer. Börskraschen skyllde man på, men många tror att det hela handlar om pappa Arkadi Gaydamak och pengatvätt. Den enastående arena som skulle finansiera utläggen man redan hade gjort blev det inget med, och sedan dess har klubben tagits över av en handfull personer som lovat stora satsningar. Istället för satsningar på det sportsliga holkades ekonomin ur allt mer och klubben fastnade i en segdragen dispyt mellan Gaydamaks folk och "motvillige" ägaren Balu Chainrai. Chainrai har hållt klubben med järnhand och det verkar som att tvångsförvaltaren Trevor Birch är rädd för att göra upp med honom.
Kort och gott kan man säga att det finns så otroligt mycket skit i klubben som man som supporter skäms över. Främst att lokala näringsidkare och brittiska skattemyndigheterna inte fått sina pengar när ett praktarsel som Tal Ben-Haim håvat in närmare £40000 i veckan, men också den ekonomiska doping som klubben de facto har sysslat med. Kanske har man inte varit värre än vissa andra klubbar, men man har definitivt fått fördelar gentemot de mer ärliga klubbarna (sådana finns).
För mig var en FA-cupfinal på Wembley något jag längtat efter att uppleva live sedan tioårsåldern när jag fick veta att FA-cupen var världens äldsta nu levande fotbollsturnering. Att få vara där den 17:e maj 2008 och dessutom få se Portsmouth vinna finalen var fantastiskt, men vetskapen om att man vann den titeln med pengar man inte hade ger mig avsmak. Det känns som att man flera år efter att man gift sig fått veta att ens partner varit otrogen i alla år, och då kan man ju knappast glädja sig åt att man fick en bröllopsdag som var fantastisk.
Det enda som kan rädda den lilla stolthet jag har kvar över att vara Portsmouth-supporter är om PST tar över klubben. Att man visar att fotboll inte bara handlar om att spendera pengar som inte finns, om överbetalda stjärnor utan om klubben och det samhälle den existerar i. Mycket av toppfotbollen stinker, och jag är glad över att jag inte är supporter till en klubb som sysslar med ekonomisk doping. Tänk att behöva bemöta anklagelser från andra klubbars supportrar så fort ens klubb vunnit något.
Vi fick inte de anklagelserna 2008. Ingen visste riktigt då, och Redknapp hade ju inte heller spenderat jättesummor på övergångar. Det var ungefär på samma nivå som andra klubbar på nedre halvan i Premier League. Men nog borde man börjat fundera redan då, varför valde spelare som Sulley Muntari, Glen Johnson, Sylvain Distin, Lass Diarra med flera spela för Portsmouth när de lätt hade kunnat platsa i bättre klubbar? Antagligen fick de väldigt bra betalt. David Moyes var en av de managers som knorrade. Han jagade flera av spelarna som hamnade i Portsmouth under de här åren, men kunde inte matcha lönerna trots större arena.
Nyheterna om ett nytt bud oroade mig. Många supportrar på Twitter oroades också av det. Man fruktade att det här helt enkelt rörde sig om en bakdörr för Chainrai. Han är inte fit and proper enligt Football League, men han hävdar att han har fordringar på £12 miljoner och har därför Fratton Park som säkerhet. PST måste köpa Fratton Park av honom, men det enda han erbjuder är en hisnande hyra på £1,2 miljoner om året. Den rättegång som skulle avgöra priset för arenan, troligen lägre än de £3 miljoner som PST har erbjudit, har skjutits på flera gånger och nästa datum som gäller är 14/2. För PST har detta varit mycket frustrerande, då en handfull av dess mer välbärgade medlemmar tillsammans pungat ut med £800000 för att hålla klubben flytande under den här förlängda tiden av tvångsförvaltning.
På onsdagskvällen fick vi veta varför man skjutit på rättegången. Admin-Trevor såg nog en enkel utväg här, att slippa göra upp i rätten och kunna sälja till någon annan, någon som var beredd att spela enligt Chainrais regler. Mannen som frontade konsortiet som lade budet heter Keith Harris och han har varit inblandad i flertalet klubbköp. Med sig hade han bland annat John Redgate, som såg till att säsongsbiljettintäkter hamnade direkt i Chainrais ficka vid förra administrationstillfället, och dessutom bara så där ändrade på värderingen av Fratton Park från £7,5 miljoner till £10 miljoner. Detta enligt frilansjournalisten Micah Hall, som har avslöjat mycket om vad som egentligen försiggått i och runt Portsmouth FC. Har du tid över, läs Hall Right Now.
Alltför mycket pekade på Chainrai för att jag och många med mig skulle kunna acceptera att klubben köptes av Harris konsortium. Att han skulle hyra Fratton Park av Chainrai såg inte heller lovande ut (se Halls artikel). Det är förstås inte säkert att Chainrai varit inblandad, men det är ett märkligt sammanträffande att Redgate har samarbetat med honom på ett misstänkt sätt tidigare, och att Chainrai var välvilligt inställd till denna affär. Hade den gått igenom hade det blivit droppen för många av oss, personligen hade jag föredragit en nystart i stil med AFC Wimbledon. Vi behöver dock inte avgå som supportrar än, för riddaren på den vita hästen visade sig vara Football League den här gången.
Precis när det behövdes stod ligan upp för klubben. Denna organisation som gång på gång sparkat på klubben och misskött sitt ägartest ställde sig för en gångs skull på den moraliska sidan. Man menar att ett rivaliserande bud så här sent skulle skapa ytterligare osäkerhet och att det inte var i ligans eller dess medlemmars intressen. Om admin-Trevor säljer till Harris grupp kommer Portsmouth att uteslutas ur ligan, och detsamma gäller om PST inte lyckas komma ur tvångsförvaltningen innan nästa säsong sparkar igång. Det officiella uttalandet finns att läsa här.
Att Swansea ägs till 25% av sin supporters trust är bra, om Portsmouth kan ägas till 100% av sin är det än bättre. Låt oss tillsammans visa att det går att styra en fotbollsklubb på ett ekonomiskt hållbart sätt och låt oss komma ihåg att det faktiskt är supportrarna som gör fotbollen till en häftig upplevelse.
