Vegas - Washington3 - 2
Cheltenham 2 - 2 Portsmouth
2-2, 2-2, 2-2. Tre bortamatcher, tre 2-1-ledningar, tre poäng. Portsmouth tappade för tredje gången en ledning på bortaplan i matchens slutskede.
Med David Connolly avstängd satsade Guy Whittingham återigen på en 4-2-3-1-uppställning med Ricky Holmes bakom en ensam forward, den här gången Patrick Agyemang. Mot Torquay fick Andy Barcham och Jed Wallace gott om lägen i offensiven, och så skulle det fortsätta mot Cheltenham. Det tog inte lång tid innan Andy Barcham brände ett bra läge med ett skott högt över, och Portsmouth fortsatte anfalla. I den femte minuten hittade Holmes Agyemang i straffområdet. Den väldige anfallaren vände något turligt bort en passiv försvarare och petade in 0-1 under den utrusande målvakten.
Portsmouth hade flera lägen att utöka. Först nådde Jed Wallace inte riktigt fram på Holmes inlägg, och strax efter sköt Agyemang över från någon meter. Där borde tvåan ha kommit. Portsmouth hade ett par halvchanser efter detta, men hemmalaget skulle komma att kvittera på sin första riktiga målchans. En genomskärare friställde Jermaine McGlashan som rundade John Sullivan och rullade in bollen i mål. Portsmouths backlinje fick kritik för sitt passiva agerande och möjligen kunde Sullivan ha kommit ut lite snabbare, men man måste också komma ihåg att det var ett fint mål av hemmalaget.
Plötsligt hade Cheltenham tagit över matchen och pressade på för ett ledningsmål. Då ringde det i andra änden istället, och målskytten var Johnny Ertl. Det var dock Wallace som låg bakom målet tack vare slit och finess. Efter att ha löpt med och utan boll över halva planen lirkade han sig förbi två försvarare, kom ner mot kortlinjen och slog ett inlägg snett inåt bakåt där Ertl mötte med en bredsida. Det var ett snyggt mål, men det var också ett aningens passivt försvar även här.
Portsmouth gick till halvtidsvila med en ettmålsledning, men det kunde varit mer om inte Holmes skott hade blockats precis innan paus. Andra halvlek inleddes med en cykelspark av Barcham som gick halvmetern över. Wallace hade sedan en felträff som räddades på mållinjen innan Holmes så när slog en hörna direkt i mål. Barcham sköt sedan tätt över innan hemmalaget började äta sig in i matchen. Sonny Bradley fick agera räddande ängel när Gornell skulle peta in kvitteringen.
Gästerna gjorde ett trippelbyte med tolv minuter kvar av ordinarie tid. Agyemang, som inte är frisk nog att spela 90 minuter, var bland de som klev av och jag skulle tro att det var den största anledningen till scenförändringen som skedde. Ersättaren Ryan Bird har inte alls samma targetspel, frågan är om det finns någon i serien som är i närheten av Agyemangs nivå i det spelet, och Portsmouth hamnade direkt under tryck. Boll efter boll matades in mot Portsmouths straffområde, men försvaret stod pall. Dock inte längre än till 92:a minuten då McGlashan nådde först på en långboll och petade in 2-2 förbi Sullivan. Danny East var synnerligen långsam i sin vändning, och det var samme East som borde ha kunnat plocka upp McGlashans löpning i första halvlek.
Nu blev det bara 2-2 till slut, trots alla chanser att göra både 0-2 och 1-3. Faktum är att hemmalaget hade en boll inne med matchens sista spark, men offsideflaggan räddade Portsmouth där. Från de bilder jag har sett är det omöjligt att säga om det var korrekt eller ej, så kanske hade vi lite tur trots allt. Men sex poäng på lika många matcher är inte vad vi hade väntat oss. Visserligen hade det lika gärna kunnat vara tre bortasegrar, och förlusten mot Chesterfield var orättvis på mer än ett sätt, men det är klart att man inte kommer att placera sig högt om man fortsätter dra på sig tidiga utvisningar (två stycken på tre hemmamatcher) och om man fortsätter att släppa in sena mål som kostar poäng (tre stycken på tre bortamatcher).
Men låt oss låtsas att glaset är halvfullt. Det enda som behövs för att laget ska vinna de här matcherna är att man är effektiva i det ena straffområdet en gång till i varje match. Försvarsmissar blir färre ju mer samspelt målvakt och backlinje blir, och sådana drömmål som Accrington och Mansfield har gjort på Phil Smith släpper man inte in ofta. Det här laget är i grund och botten tillräckligt bra för att vinna de två kommande matcherna mot högtflygande Burton och Fleetwood. Bring them on!
