Enkelt avancemang i cupen
De senaste två veckorna har gett en seger och ett kryss i serien och en klar seger i FA-cupen. Nu väntar en tuff decembermånad.
Det borde varit noll poäng. Kenny Jacketts chansning med att sätta Andy Cannon till vänster borde kostat alla chanser till poäng i Plymouth. Så mycket sämre är Portsmouth när Cannon inte spelar centralt. Antingen tappar man mittfältet eller så kompenserar man med 4-2-3-1 och isolerar John Marquis. Cannon är box till box och sidlinje till sidlinje. Därför funkar 4-4-2. Därför leder Marquis skytteligan efter tolv omgångar med sina åtta mål, lika många som han gjorde på 35 matcher förra säsongen. Sätt någon nära honom, det spelar ingen roll om det är Ellis Harrison, Jordy Hiwula eller någon av yttrarna Marcus Harness och Ryan Williams, och han är sig själv, den måltjuv vi känner från hans tidigare karriär.
Ingen plats för Ben Close eller Bryn Morris i detta system. Möjligen i 3-5-2, men det är bara Cameron Pring som är en bra vingback. Callum Johnson kan nog bli det och Haji Mnoga när han har slipats lite, men kan Peterborough spela 3-5-2 med Nathan Thompson till höger kan nog Portsmouth hitta en bra lösning också.
Sedan: Crewe hemma. Ringer det någon klocka? Vi minns en av de sämsta insatserna under Paul Cook i League 2. Portsmouth träffade inte mål med ett enda avslut och föll med 0-1. Det var som om en förbannelse vilade över klubben. Här hade man chansen att ta sig upp på direktuppflyttningsplats, men kollapsade. Resten är historia. Kaptenen Michael Doyle kallade till möte, laget svarade med tre raka segrar med totalt 10-0 och säkrade uppflyttning några veckor senare.
Det blev ingen förlust den här gången. Crewe var bra och hade 70 procents bollinnehav, men straffades hårt av ett par misstag i backlinjen. Portsmouths taktik var tydlig: låt dem ha bollen, vänta på läget och ta chansen när den kommer. Chansmässigt jämnt, men den mest orättvisa 4-1-segern jag sett. Så som Portsmouth pressade fanns det inte något utrymme för en dålig första-touch i backlinjen och det fick Omar Beckles erfara. Harrison snodde bollen, Curtis forcerade fram den till Marquis som med en perfekt passning hittade tillbaka till Curtis och avslutet satt fint vid ena stolpen. Efter att Crewe missat ett par fina chanser, bland annat ett avslut från två meter, tog Curtis vara på ett misstag, bröt in i straffområdet och tvåfotsdribblade in 2-0 trots fasthållning och fällning. Domaren gav fördel och jag börjar undra om man faktiskt numera kan ge fördel i offensivt straffområde.
Nåväl, 2-0 var skönt, men ingalunda säkert och även om kommentatorerna menade att vid 3-0 är matchen över tyckte jag ändå att Crewe var obehagligt bra vid 4-0 och en halvtimme kvar. Så dags hade Portsmouth fått koll på det mesta defensivt. Haji Mnoga och Pring hade lämnat lite för mycket yta på sina kanter och ersatts av Johnson och Lee Brown. Det kunde bli fler mål för Portsmouth medan Crewe träffade stolpen. 4-0 kom efter att domaren missat att ge inkastet till Crewe och Marquis kunde till slut sätta dit returen på sin ribbträff efter att Curtis chans till hattrick räddats av Will Jääskeläinen. Crewes reducering kom sent efter att Brown fått en boll någonstans på överkroppen när han stod i vägen för ett skott. En kompensationsstraff helt enkelt. Crewe förtjänade så mycket mer än ett mål, men det var Portsmouth som var effektiva framåt och hyfsat solida bakåt.
Oxford lyckades för femte gången i rad hämta in ett 1-0-underläge mot Portsmouth och rädda 1-1. Det var väl rättvist i slutändan. När Portsmouth tog ledningen var det på matchens första målchans och därefter en jättemiss av Marquis från nära håll innan Whatmough nickade i ribban. Harrison var på väg igenom precis innan paus för att bli omkulltacklad utan åtgärd. Inte jättemycket kontakt, men definitivt kontakt och ett hindrat friläge. Portsmouth hade kontroll tills Karl Robinson gjorde ett trippelbyte som förändrade matchbilden. MacGillivray fick sträcka ut för att hålla nollan, men en ganska så billig straff skulle spräcka den med drygt 20 minuter kvar. Whatmough träffade fot först och boll sedan och kanske var den store anfallaren Daniel Agyei något ur balans eller så ville han gärna falla. Oxford hade ett bra läge till 1-2 också, men MacGillivray räddade igen och sedan var hemmalaget närmast utan att vara riktigt nära. 1-1 kändes logiskt på flera sätt.
Vikten av att Cannon är med visades igen. Efter att han klivit av, troligen sliten efter skadan, hade hemmalaget svårt att få till något anfallsspel. Plötsligt var det ett gap mellan mittfält och anfall igen. Harrison gör sin insats på topp utan att få till ett bra samarbete med Marquis, förutom vid den senares dundermiss vid 1-0. Det verkar som att Williams och Harness passar bättre som partner till Marquis.
Kings Lynn Towns hopp om en cupskräll såg ut att försvinna redan efter två minuter. Rasmus Nicolaisen nickade in Prings hörna. Icke-ligalaget spottade dock upp sig omedelbart och hotade vid ett par tillfällen. Efter halva första halvlek var det faktiskt Alex Bass som var den mer sysselsatte målvakten. I det läget klev kapten Taylor fram och bredsidade hårt in 2-0 i krysset från 20 meter. Bollen tog i både ribban och stolpen. Curtis ville inte vara sämre och klämde i med ett hårt vristskott från längre avstånd, men målvaktens fingertoppar styrde bollen i ribbkrysset.
Det blev en bekväm resa för Portsmouth som satte ytterligare fyra bollar efter paus. Hiwula gjorde det snyggaste målet med ett skott i bortre krysset från hörnet av straffområdet. Kings Lynn fick ett tröstmål till 4-1 och var inte långt från ytterligare något mål, samtidigt som Portsmouth hade två bollar i virket. Skrällarna kom istället på annat håll, mest noterbart i Peterborough, där hemmalaget föll mot Chorley. Det var Chorleys första avancemang till tredje rundan någonsin. Det lilla jag såg av den matchen visade ett Peterborough som var väldigt tamt framåt efter det att Sam Szmodics utgått. Vi räknar med ett annat Peterborough på lördag i vad som just nu ser ut som säsongens första match inför publik. Uppemot 2000 åskådare på Fratton Park blir verklighet om inte myndigheterna meddelar annat.
December ser tuff ut på papperet. Förutom att en del matcher är svåra i sig blir det mycket resande. Det som oroar i det här skedet är beroendet av Cannon. Kan han med sin aggressiva spelstil starta sex-sju matcher?
Matchfakta
Pompey 4 - 1 Crewe (League 1)
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Mnoga (Johnson 46), Whatmough, Raggett, Pring (Brown 46); Harness (Morris 82), Naylor (k), Cannon, Curtis; Marquis, Harrison (Hiwula 87)
Crewe (4-1-4-1): Jääskeläinen; Ng (k), Beckles (Lancashire 46), Offord, Pickering; Wintle (Ainley 66); Powell (Dale 59), Lowery (Murphy 59), Finney, Kirk; Zanzala (Griffiths 90)
Mål: 1-0 (Curtis 15), 2-0 (Curtis 40), 3-0 (Naylor 50), 4-0 (Marquis 56), 4-1 (Finney 94, straff)
Pompey 1 - 1 Oxford (League 1)
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown; Harness (Williams 82), Cannon (Morris 80), Naylor (k), Curtis; Marquis, Harrison
Oxford (4-1-4-1): Eastwood; Long, Moore, Atkinson, Ruffels; Gorrin; Clare (Mousinho 86), Henry (k) (Sykes 62), Forde (McGuane 62), Shodipo (Obita 62); Agyei (Taylor 82)
Mål: 1-0 (Raggett 19), 1-1 (Gorrin 69, straff)
Pompey 6 - 1 Kings Lynn Town (FA-cupen)
Pompey (4-4-2): Bass; Johnson, Raggett, Nicolaisen, Pring; Williams, Close, Naylor (k) (Morris 66), Curtis (Hiwula 59); Harrison (Marquis 81), Harness
King’s Lynn (3-4-3): Mair; Callan-McFadden, Smith, McAuley; Barrows, Clunan (k), Carey, Brown; Power (Gash 81), Marriott (Southwell 63), Loza (King 63)
Mål: 1-0 (Nicolaisen 2), 2-0 (Naylor 30), 3-0 (Raggett 51), 4-0 (Harness 58), 4-1 (Southwell 68), 5-1 (Harrison 72, straff), 6-1 (Hiwula 80)
Goals: Southwell 68
Kommande matcher
1/12: Blackpool - Pompey
5/12: Pompey - Peterborough
8/12: Cheltenham - Pompey (EFL Trophy)
12/12: Ipswich - Pompey
15/12: Pompey - Fleetwood
19/12: Hull - Pompey
26/12: Pompey - Swindon
29/12: Bristol R - Pompey
