Inför Portsmouth - Wimbledon
Efter två raka segrar i cuperna på bortaplan är det åter dags för ligamatch. Det var ett tag sedan Portsmouth spelade på Fratton Park och när Wimbledon kommer på besök är det bara seger som räknas.
Tio dagar in på det nya året börjar truppbygget se ganska bra ut. Cameron McGeehan är senaste tillskottet och han bör gå direkt in i startelvan. Klubben fortsätter på det hållbara spåret och är noggrann med att vara självförsörjande. Trots flera miljoner pund plus efter försäljningarna av Matt Clarke och Jamal Lowe i somras låter man inte lönekostnaderna skena iväg. Budgeten för Kenny Jackett är densamma och det ska motsvara topp sex i serien på sin höjd. Av den anledningen kommer det att krävas att någon spelare till efter Anton Walkes lämnar innan det kan bli aktuellt med en ny mittback. Det är klart att det finns £750000 för att lägga ett bud på Manny Monthé, men det ska finnas utrymme i lönebudgeten också. Skönt med ägare som enbart investerar i infrastrukturen och att hindra Fratton Park från att förfalla, men det var ju också därför supportrarna röstade ja till att sälja klubben.
Man kan lära sig mycket av en bortamatch i en urvattnad cup. Till exempel att Portsmouth nu är två matcher från Wembley och en chans att försvara titeln, men också att det är ett skrikande behov av en stark mittback. Paul Downing och Sean Raggett, duon som skulle vara säsongens mittbackspar, gjorde inte mycket rätt mot Walsall. Downing missade flera gånger, orsakade indirekt en straff även om det var Raggett som fällde motståndaren, och orsakade direkt en straff i slutet. Men Portsmouth tog sig vidare.
För John Marquis fortsätter göra mål från mindre än en meter. Hans 0-1 var en spegelvänd karbonkopia av målet mot Fleetwood. Och Craig saves. Ny straffräddning senast, även om han fick kapitulera vid den andra straffen. Tar MacGillivray tillbaka platsen från Alex Bass? Jag tror faktiskt det. Christian Burgess gjorde efter en trevande start en väldigt stark insats som vänsterback, men det var först när Steve Seddon kommit in på den positionen som matchen avgjordes. Seddon satte ett härligt inlägg på Ellis Harrisons panna till 0-2. Utropstecknet var ändå Haji Mnoga som i sin första match efter freakskadan då han snubblade på trottoarkanten i höstas absolut inte såg ut som en 17-åring. Det är en högerback som är redo redan nu och han är nästan lika biffig som Wayne Rooney i samma ålder. Kanske är skäggväxten till och med tätare. Mnoga kommer att göra debut i League 1 innan säsongen är slut, men kommer inte att starta imorgon.
Det är ett annat självförtroende i laget än när man föll borta mot Wimbledon. Då var Portsmouth klart bättre i en halvlek och träffade ribban, men Wimbledon jämnade ut spelet i andra halvlek och det går inte att säga att det var orättvist när hemmalaget avgjorde på tilläggstid. Där blev man belönade för att ha modet att satsa på att avgöra istället för att nöja sig med en poäng. Wimbledon är egentligen inget vidare bortalag, 2-1-9 är ännu sämre än Portsmouth och på fem senaste är det 1-1-3, men segern i den senaste bortamatchen mot Bristol Rovers på annandagen imponerar. Marcus Forss gjorde ett av målen och med det är han uppe i elva ligamål denna säsong. Formen är jämförbar med Portsmouths och båda har 2-2-1 på fem senaste. Portsmouth är otroligt starkt hemma denna säsong och med 7-5-0 i ligan är det bara Wycombe och Coventry som är bättre. Så här länge har klubben inte lyckats hålla förlustnollan intakt på Fratton Park sedan tidigt 90-tal. Totalt är det 12-5-1 om man räknar alla tävlingsmatcher och den enda förlusten kom mot Southampton.
Wimbledon gör dock alltid bra ifrån sig mot Portsmouth, även på Fratton Park. I klubbarnas tio senaste möten i seriespel har det varit målmässigt jämnt, de har varsin 2-0-seger, men i övrigt är det uddamålssegrar samt ett kryss. För ganska exakt ett år sedan fick Portsmouth kämpa hårt trots ett tidigt ledningsmål och det var först med några minuter kvar som Ronan Curtis kunde nicka in 2-1. Laget spelar 3-5-2 och förutom nämnde Forss brukar Joe Piggott vara svår att hantera för de blå. I senaste mötet var vänstervingbacken Paul Osew stark, men han har inte spelat de senaste matcherna.
Hos gästerna är Mads Bech Sörensen inlånad från Brentford medan Ryan Delaney och Michael Folivi har återvänt till Rochdale respektive Watford. Scott Wagstaff är åter, men Anthony Wordsworth, Kwesi Appiah, Paul Kalambayi och Will Nighingale är borta på grund av skador. Wimbledon har inte spelat sedan nyårsdagen då en jämn match mot Southend slutade 1-1 så det finns en möjlighet att de är extra fräscha, eller extra ringrostiga. Just på den punkten är det en skillnad mellan lagen, då Portsmouth spelat två cupmatcher sedan nyårsdagen. I och med skadeläget har Jackett fått pussla ihop två olika lag, men det har blivit segrar mot Fleetwood och Walsall, så det har fungerat. Brandon Haunstrup och Ryan Williams närmar sig comeback liksom Jack Whatmough, medan Ross McCrorie och Lee Brown är ytterligare några veckor från full träning. Brett Pitman har varit sjuk och Bryn Morris är fortfarande borta på obestämd tid.
Delar av laget tar ut sig självt. Det är bara James Bolton och Seddon som är renodlade ytterbackar bland seniorerna och de båda kommer att få starta. I mittförsvaret verkar det som att enda vettiga kombinationen är Burgess och Raggett och där har vi verkligen en tickande bomb. Andy Cannon och Gareth Evans är utmanarna på innermittfältet då de båda konkurrerar om rollen bredvid Tom Naylor och den offensiva centrala positionen. Här tänker jag att Ben Close återtar sin plats och att McGeehan går in från start. På kanterna har Curtis och Marcus Harness fått konkurrens av Reeco Hackett-Fairchild som gjorde debut mot Walsall, men han såg väldigt lättviktig ut i den matchen och behöver matchas in försiktigt. Både Marquis och Harrison gjorde mål senast och Hawkins imponerade med starkt target-spel och fina genomskärare. Harrison är dock klar etta då han är snabb, stark och skicklig i luften. Dessutom är han målfarligast av dessa tre, men som vanligt är det från kanten de flesta målen kommer. Curtis har tio ligamål hittills.
Trolig elva: Craig MacGillivray - James Bolton, Christian Burgess, Sean Raggett, Steve Seddon - Ben Close, Tom Naylor - Marcus Harness, Cameron McGeehan, Ronan Curtis - Ellis Harrison.
