Portsmouth 1 - 1 Oxford
Det blev oavgjort med mersmak för Portsmouth i första kvalmatchen. Hemmalaget såg klart starkare ut och borde kunnat vinna matchen, men Oxford stod emot bra och få heta chanser skapades.
Hawaii utan Hawaii. Så beskrev Anton matchen och det är bara att hålla med. Båda lagen såg potenta ut på central tredjedel, men sällan längre fram. Portsmouth var ganska klart bättre än Oxford utan att det kändes som någon utspelning.
Det var en svårtippad elva. Visst hade jag flaggat för Bryn Morris, men trodde aldrig att Tom Naylor skulle petas. Kenny, eller Ken som han föredrar att kallas enligt kommentatorn, Jackett förklarade att Morris bättre teknik passade sommarfotbollen bättre. Som följd av kaptenens bänkning startade vicekapten Lee Brown istället för Steve Seddon.
Inledningsvis var det kloka drag. Portsmouth dominerade bollinnehavet stort före första drickpausen. Ronan Curtis sköt i stolpen i sjätte minuten och Andy Cannon rev gång på gång upp sår i Oxfords försvar. Men trots all dominans var Simon Eastwood relativt sysslolös. Visst hade han kunnat få i uppgift att mota en straff eller två då Rob Dickie fick bollen på handen och lite senare höll i Christian Burgess vid en fast situation. Där tyckte Karl Robinson att Portsmouth hade otur.
Oxford hade inte mycket framåt, men såg ut att kunna skapa något när de anföll. Portsmouths taktik att suga upp tryck innebär att mittfältarna får några meter och det ser alltid vanskligt ut. Nu stod Burgess och Sean Raggett pall som vanligt och Brown släppte inte heller förbi sig någon. Det skulle till ett distansskott för att orsaka problem.
Hemmalagets dominans hade mattats något när en snabb kontring gav 1-0. Cannon hittade Curtis till vänster. Yttern bröt in i straffområdet och sköt ett hårt skott i mål via Eastwoods häl.
Oxford reagerade genom att lyfta upp sitt spel utan att för den skull skapa några farligheter. Det var först när Ross McCrorie och Marcus Harness sprang ihop på offensiv planhalva som det hände något. Marcus Browne drev upp bollen och när Burgess halkade till såg han chansen. Ett lågt skott från 20 meter letade sig in vid Alex Bass högra stolpe.
Hemmalaget var ytterst nära att återta ledningen på en frispark i slutet av tilläggstiden, men Oxford kunde blockera tre avslut från nära håll med tur och skicklighet.
Andra halvlek passerade förbi utan händelser. Portsmouth förde spelet mestadels, men det var också mycket böljande spel utan målchanser. Oxford tog slut och fick byta tre spelare på grund av skada eller kramp. Portsmouth försökte utan att få till det. Burgess nick räddades av Eastwood och Browns skott styrdes tätt utanför. Ellis Harrison trycktes omkull när han försökte nå ett inlägg, men domaren hade bestämt sig för att inte ta några avgörande beslut. På tilläggstid var det ytterst nära straff när Curtis fälldes av inhopparen Dan Agyei. Doncasters manager och före detta Pompey-backen Darren Moore var säker på att domaren hade dömt straff om matchen spelats inför publik.
Två resultatlösa hörnor följde och 1-1 kändes logiskt efter en försiktig sista halvtimme. Inget av lagen hade förmågan eller modet att gå fullt för ett segermål. Spelet böljade fram och tillbaka, men anfallsvågorna nådde sällan in i något straffområde. När hemmalaget nådde dit var oftast en försvarare i vägen. Av 16 avslut gick två på mål och tio blockerades.
Portsmouth klarade av hemmaplansnackdelen bra, oavgjort med mersmak lovar gott inför måndagens möte. Ju längre matchen led desto starkare blev hemmalaget. Oxford såg slitet ut och tre spelare fick utgå med känningar i andra halvlek. Det var deras starkaste lag och det ska mycket till om de klarar av att prestera en match till.
Pompey: Bass - McCrorie (Bolton 62), Burgess, Raggett, Brown (k) - McGeehan, Morris - Harness, Cannon (Williams 62), Curtis - Harrison (Marquis 73).
Oxford: Eastwood - Long, Dickie (k), Moore, Ruffels - Gorrin - Henry, Woodburn (Sykes 55), Brannagan (Forde 81), Browne (Agyei 81) - Taylor (Mackie 73).
Domare: Gavin Ward.
Inför måndagens match finns inte mycket mer att säga. Ben Woodburns ansikte utstrålade att han skadat sig i sin comeback, men kan lika gärna ha varit besviken över sin insats och fått en lättare känning. Cameron Brannagan och Matty Taylor utgick med krampkänningar. Hinner de återhämta sig på mindre än tre dygn?
Ingen i Portsmouth såg ut att ha någon känning. Det var förvisso nära att Jackett bytte in Seddon efter att Brown hade haltat några steg i slutet. Brown kunde dock fortsätta och hade kraft att slå en dålig hörna i 95:e minuten. Några lärdomar att ta med sig är att högersidan fungerade dåligt med McCrorie och Harness. James Bolton och Ryan Williams gjorde pigga inhopp. Klarar Morris två matcher på kort tid efter 14 månader utan tävlingsmatch? Jag tror att det är läge för Naylor imorgon.
En aningens mer defensiv uppställning och mer satsning på kontringar kan betala sig. Seddon, McCrorie, Williams och John Marquis kan komma in när Oxford börjar krokna. Jag vill inte säga för mycket, men första matchen gav ett intryck av att Portsmouth har en överlägsen fysik. Oxfords hopp ligger nog i att försöka avgöra tidigt. Vi såg dock inga tendenser till att sådan kapacitet finns i laget i den första matchen.
Morgondagens match kan se helt annorlunda ut förstås, men det här är ett bra läge för Portsmouth att vinna sin första kvalmatch. På åttonde försöket.
Alex Bass - James Bolton, Christian Burgess, Sean Raggett, Lee Brown - Cameron McGeehan, Tom Naylor - Marcus Harness, Andy Cannon, Ronan Curtis - Ellis Harrison.
