Portsmouth 3 - 0 Rochdale
Rochdale hängde med länge och ställde till ganska stora problem för Portsmouth. Ju längre matchen led desto starkare blev hemmalaget, och efter ett dubbelbyte tidigt i andra halvlek tog de över för att vinna komfortabelt i slutändan.
Ett hemmastarkt Portsmouth mot ett formsvagt Rochdale. Normalt sett en lätt seger för hemmalaget, på papperet åtminstone, men tre dagar före en FA-cupmatch mot Arsenal och tre dagar efter en tuff match mot MK gick det inte att ta något för givet. Kenny Jackett gjorde fem ändringar inför förra matchen och två inför denna. James Bolton ersatte Ross McCrorie och Cameron McGeehan kom in istället för Ben Close. Jackett tog risken att inte ha med någon mittback på bänken vilket medförde att Ellis Harrison var med i truppen medan Jack Whatmough lämnades utanför.
Rochdale frångick sitt expansiva spel i inledningen. Med något som liknade en mittfältsdiamant packade man mittfältet och spelade mer långt än kort. Med hjälp av Aaron Wilbraham och Ian Henderson kunde man få fast bollen och fylla på med mittfältare, men det verkade inte som att taktiken var den allra smartaste för Portsmouth började bäst. Ronan Curtis hörna i andra minuten blev farlig och i den nionde minuten var Ryan Williams hyfsat nära att skruva in bollen i bortre krysset.
Men när Rochdale hade vädrat stormen, eller ja, kulingen på sin höjd, tog de tag i spelet och spelade matchen på sitt vis. Det innebar att målvakten Robert Sanchez ofta tog sig ut till höger och agerade spelfördelare. En briljant flack boll friställde Henderson som försökte sig på en lobb över Alex Bass utan att få till någon bra träff. Det var ett mycket bra läge, men Henderson gjorde det väldigt enkelt för Bass där.
Portsmouth var frustrerande tandlöst och saknade det där bettet som krävs för att skapa chanser på egen hand. Det var just där som det var tydligt att spelschemat är tufft för närvarande. De få chanserna som skapades var Rochdales, men när de väl kom till avslut var det fortsatt enkelt för Bass. Aaron Morleys långskott kunde han klistra enkelt, och han hade inga större problem med att ta hand om Rhys Norrington-Davies inlägg efter en fin kombination.
Hemmalaget kom till många bra inläggslägen för att sedan gång på gång träffa ett försvarsben. När de väl kom till avslut skickade förre Rochdale-spelaren Andy Cannon ett skott utanför det bortre krysset utan att det var riktigt nära, men det var ett tecken på att det började lossna lite framåt. Det krävdes att Rochdale tvingades spela med en man mindre i två minuter för att det skulle bli mål. Norrington-Davies fällde Williams, skadade sig själv och fick gult kort. Medan han behandlades sattes spelet igång med en dålig frispark av Lee Brown, men i andravågen hittade Williams nättaket efter att Christian Burgess nickat Ronan Curtis inlägg rakt på Sanchez.
Jimmy Keohane ersatte den skadade vänsterbacken och två minuters tilläggstid var till ända när Brown slog en hörna som damp ner framför Cannons fötter, men hans hårda skott täcktes av Paul McShane och så var första halvlek slut. Det kändes som att 2-0 hade varit bra att ha med sig in samtidigt som 1-0 var bättre än vad hemmalaget hade förtjänat. Nu var frågan om Portsmouth skulle orka hålla i den här ledningen mot ett passningsskickligt motstånd, när det hade varit så tydligt att benen inte var rappa nog i den första halvleken.
Portsmouth inledde andra halvlek med en fin chans efter att Sanchez missat Curtis inlägg, men Williams förivrade sig och fick inte träff på bollen. Istället var det ytterst nära när Henderson visade hur man slår till en boll. Ett präktigt kanonskott från 25 meter träffade ribban och det där var en sådan ribbträff som man hade kunnat kommentera med en Glenn Hysén-klassiker. Hade den gått under ribban hade den gått in. Både Andy Moon och Guy Whittingham har en annan repertoar än Glenn, på gott och ont.
Jackett hade sett tillräckligt och gjorde ett tidigt dubbelbyte. Cannon, som stått för flera öppnande passningar men också varit frånvarande från spelet lite för mycket, ersattes av Ben Close. Steve Seddon ersatte Brown, som defensivt var helt okej, men bidragit väldigt lite offensivt och hans fasta situationer hade inte heller varit så lyckade. Det här bytet bidrog starkt till att Portsmouth tog över matchen igen, något som kändes som osannolikt just i det skedet.
I momentet före bytet lyckades Burgess snacka till sig ett gult kort efter att domaren missat en klar foul på honom och det var en av få missar av domaren. Med det är Burgess avstängd i två ligamatcher, bland annat bortamatchen mot hans förra klubb Peterborough, och det är klart att man hade hellre sett en lagfoul än en varning för snack. Några minuter efter bytet blev Callum Camps varnad för en sen tackling på Sean Raggett som såg väldigt skadad ut och då började det se riktigt oroligt ut. Ingen mittback på bänken som nämnts, och nu fanns risken att båda mittbackarna skulle missa viktiga matcher. Whittingham kunde dock ge lugnande besked. Han hade sett att Raggett hade gett tummen upp till Bass och mycket riktigt kunde Raggett komma tillbaka till spelet efter att ha korsat sidlinjen. Det gav lite extra tid att lugna ner matchen och få ut lite taktiska direktiv.
Nu började hemmalaget återigen skapa chanser, delvis tack vare allt slarvigare passningsspel av Rochdale, men också som en följd av Portsmouths överlägsna grundfysik. När Rochdale inte längre orkade med de explosiva momenten hade de inte längre någon punkt där de hade ett övertag. John Marquis hade kunnat frispela McGeehan, men sköt rakt i skopan på Sanchez och McGeehans nick i nästa moment räddades av målvakten. Williams inlägg var nära att styras in av Curtis vars avslut smet utanför. Ett mål till hade varit väldigt skönt i det läget.
Plötsligt skapade Rochdale en chans. Ett fint inlägg från vänster nickades mot mål av Matthew Lund, dock rakt på Bass som tippade bollen till hörna. Det visade sig vara gästernas sista biljett tillbaka in i matchen för tre minuter senare kom 2-0. På andravågen skickade James Bolton in ett inlägg som hamnade hos McGeehan. Han lade upp bollen för Seddon som klämde till med ett hårt skott som smet in vid den bortre stolpen. Hans första mål för klubben och ett förlösande sådant. Nu var det Portsmouth för hela slanten och ytterligare några minuter senare serverade Seddon en frispark till Burgess som nickade in 3-0. Innan matchen var slut hann McGeehan bränna ett friläge.
Avslutsstatistiken stannade på 22-8 och av dessa 22 hade åtta gått på mål och ytterligare åtta blockerats. För all fin fotboll som Rochdale presterade utanför offensivt straffområde skapade de förvånandsvärt få lägen. Hendersons missade lobbförsök, hans ribbskott och Lunds nick från nära håll var de enda tillfällen som de kom nära att göra mål. Portsmouth försvarade sin box i stort sett felfritt.
Seddons inhopp var anmärkningsvärt. Med målet och assisten har han nu varit direkt inblandad i nio mål på sina 14 matcher (13 om vi räknar bort inhoppet i 93:e minuten senast). Det är också lite fingertoppskänsla från Jacketts sida. Även om grundfysiken är överlägsen motståndarens, vilket bidrar till att Portsmouth blir starkare än sina motståndare ju längre matchen lider, lyckas managern för närvarande att göra rätt byten innan det är för sent, en förmåga som tycktes saknas i höstas.
Det var den sjunde raka hemmasegern i ligaspelet och den tionde totalt. Med 12-5-0 i League 1 är Portsmouth det lag med bäst poängsnitt hemma och bredvid Liverpool det enda laget i de fem högsta divisionerna som ännu inte förlorat hemma i serien. Inför mötet med Arsenal är statistiken på Fratton Park 20-5-1 i samtliga turneringar. Förlusten var förvisso med 0-4 mot randiga grannar, men siffrorna speglade absolut inte matchbilden. Att Premier League-spelare är betydligt vassare i avsluten är något som vi hoppas på att försvararna har lärt sig. Det är dock ett helt annat Portsmouth nu jämfört med då.
Pompey (4-2-3-1): Bass; Bolton, Burgess, Raggett, Brown (Seddon 54); Naylor (k), McGeehan; Williams, Cannon (Close 54), Curtis; Marquis (Harrison 84)
Rochdale (4-3-1-2): Sanchez; Matheson, McShane, McNulty, Norrington-Davies (Keohane 45+1); Williams (Andrew 77), Morley (Done 65), Lund; Camps; Wilbraham, Henderson (k)
Domare: Nicholas Kinseley
Publik: 17600 (141 gästande)
