Portsmouth 4 - 2 Barnsley (FA-cupen)
Det blev en ganska behaglig resa för hemmalaget som hade kontroll över stora delar av matchen. Barnsley hade ett kvitteringsläge efter en oväntad reducering, men då 3-1 kom direkt efter den chansen kunde Portsmouth segla iväg med en stark och rättvis seger.
Portsmouth hade i stort sett starkaste laget från start medan gästerna utelämnade Alex Mowatt. Det stora frågetecknet i hemmalaget var James Bolton som var 50-50 med sin lårkaka, men han var tillräckligt okej för att det inte skulle behöva bli två vänsterbackar från start. (Det är förstås inget fel med att vara vänsterback, jag har själv spelat vänsterback väldigt mycket och det har jag bara mått bra av) Ja, det var väl ganska exakt den elva jag hade gissat på, och så fick vi ju se Conor Chaplin i bortalaget, inte hans första återbesök på Fratton Park, men det första i egenskap av att vara en lyckad Championship-spelare.
Hemmalaget hade det mesta av spelet inledningsvis. Dock var det chansfattigt och den första riktiga målchansen kom efter att Brad Collins skickat bollen i baken på John Marquis. Bollen skruvade sig några decimeter utanför stolpen och det var ett ovanligt bra avslut från distans för att vara Marquis. Det var trots allt utanför straffområdet som bollen träffade honom.
Barnsley fick inte mycket att stämma framåt och det var tydligt att laget saknade självförtroende. Den här matchen kontrollerade hemmalaget från start till slut och efter att ha haft ett antal lovande anfall kom till slut ledningsmålet. Andy Cannon drev in i straffområdet, vände upp och spelade bollen bakåt till Ben Close. Close tog emot och skickade in ett rappt skott i bortre gaveln utan chans för Collins.
Portsmouth ville ha mer och kunde utökat ledningen när Ronan Curtis snyggt dämpade bollen och vände bort sin back i en rörelse, men det hårda skottet tippades till hörna av Collins. Det var den första för Steve Seddon, och det räckte med en för att det skulle bli utdelning. Curtis nådde högst och på mållinjen stötte Marquis in 2-0. Det var nytt årsbästa för anfallaren som inte varit riktigt så nära mål när han nätat tidigare, och det var ju fint att han den här gången kunde styra in en passning som hade gått in utan hans hjälp.
Barnsley satte in Mowatt och började trilla boll på ett annat sätt i den andra halvleken. Portsmouth pressade bra hela tiden och var ofta på passningarna mellan de vittröjade, men de lyckades spela sig ur de flesta situationerna och det var tydligt att gästerna behärskade ett högre tempo.
Trots det var det ytterst nära 3-0 när Curtis nickade fram bollen mot Marquis som dock inte fick träff och jag undrar jag om han ändå inte var offside. Som en blixt från klar himmel kom istället 2-1 då Cauley Woodrow drog till från distans och den tidsenliga bollen rörde sig i luften, först åt ena hållet och sedan åt andra, och lite upp och ner och så och Alex Bass kunde bara vifta där bollen skulle kunnat hamna om den var historisk med svarta fem- och vita sexhörningar, men då var väl inte Bass född ens en gång och ni fattar att detta inte går ihop. Ett fint skott och ett fint mål och plötsligt hade Barnsley fått kontakt.
Det kunde mycket väl blivit 2-2 i nästa anfall när Chaplin lurade offsidefällan och hittade ett inspel bakåt mot Jacob Brown och jag hann ropa "nej" innan jag lättad såg avslutet gå utanför. Seddon hade reagerat snabbt och atagligen blockat skottet om det hade gått mot mål, så det kanske såg farligare ut än vad det var. För nära, tyckte hemmapubliken, och fyrade iväg några öronbedövande "Play up Pompey, Pompey play up".
Bass klämde iväg en utspark och den var lång, gick över Marquis och plötsligt hamnade Curtis i kamp med en försvarare och slog bollen via Collins i stolpen och in. Marquis var alldeles för långsam för att kunna sno åt sig det här målet och därmed fick Bass sin första assist noterad. 3-1 kändes inte säkert och hemmalaget fortsatte anfalla. Man kan tycka att en av två-tre Seddon-hörnor borde ha fixat biffen, men han fick inte till höjden rätt och istället kunde Barnsley anfalla. Chaplin hade ett avslut som Christian Burgess blockade och sedan ett som Bass räddade.
Men så fick hemmalaget ytterligare en hörna och nu hade Seddon hittat siktet igen. En fin boll som var för hög för målvakten nickades med kraft in av Burgess och så var det 4-1. Ryan Williams, som hade ordnat hörnan med ett avslut, byttes ut och ersattes av Marcus Harness. Harness var ytterst nära att göra ett femte mål när Curtis frispelade honom i en snabb kontring, men Collins var kvickt ute och skar av vinkeln.
Barnsley kom att frisera siffrorna något på tilläggstid när Chaplin tog vara på en retur efter en reflexräddning av Bass och det hade kunnat bli lite hårigt, för med en minut kvar av stopptiden sköts ett ganska farligt skott. Bass var dock med och klistrade bollen lågt vid sin högra stolpe. 4-2 var i slutändan snälla siffror för Barnsley som inte räckte till, men det är klart att ligan är viktigast för dem.
För Portsmouth är det alltjämt tre saker som gäller. Semifinal i EFL Trophy som lottas under kvällen, kamp om uppflyttning till the Championship där det nu är sex poäng med två matcher färre spelade upp till tvåan Rotherham och nu för första gången sedan 2010 en femte omgång av FA-cupen att se fram emot. Det gläder säkert Cameron McGeehan som inte fick vara med idag, och även Seddon, vars Birmingham spelade 0-0 "borta" mot Coventry på sin egen hemmaplan och får därmed spela hemma mot Coventry i ett omspel.
För övrigt noterade jag nu när Hull och Chelsea möttes att Nike kan göra snygga tröjor. Men det är klart att jag kan acceptera den fula grå bortatröjan istället för den vita som Chelsea har om årets resultat fortsätter på den inslagna linjen. Sex raka segrar i liga och cup.
Pompey (4-2-3-1): Bass; Bolton, Burgess, Raggett, Seddon; Naylor (k), Close; Williams (Harness 78), Cannon (Evans 90), Curtis; Marquis (Harrison 90+2)
Barnsley (4-1-2-1-2): Collins; J.Williams, Sollbauer, Andersen, Oduor; Halme (Dougall 69); Thomas (Mowatt 46), Ritzmaier; Woodrow (k); Brown, Chaplin
Domare: Graham Scott
Publik: 13286 (681 gästande)
