Segertåget stoppades av Charlton
Portsmouth såg ut som ett mittenlag mot Doncaster, men repade sig med tre starka segrar. Sedan blev formstarka Charlton för svåra. Med en kompakt defensiv och ett effektivt anfall visade Charlton vilket av lagen som är den hetare uppflyttningskandidaten.
Tränar de ens med boll? Kontrasterna mellan Portsmouth och Doncaster kunde inte vara tydligare under första halvan av första halvlek. Doncaster med idéer, rörlighet och kombinationer. Portsmouth med stillastående offensiva spelare. En lönnfet domare överglänste hemmalaget utan problem. Ellis Harrison imponerade förvisso med en enastående förmåga att hålla i bollen trots tuff uppvaktning, men ett lag såg ut att kunna göra mål när de anföll och det var inte Portsmouth. Nu utvecklades matchen till en jämn historia och inget lag var egentligen bättre, men Doncaster vann ändå rättvist.
Jag var inte besviken över resultatet, men däremot besviken över att det roliga med fotboll är borta. Ingen vet när åskådare kan återvända. Ingen vet om säsongen spelas klart. Var det värt 140 pund för att kunna se nästan varje match? Jag accepterar att fotboll på den här nivån är dålig, men Doncaster kan ju spela. Kenny Jackett tycks inte vilja att hans lag spelar likadant. Inte på bekostnad av en rak fyrbackslinje och minst fyra tillslag innan bollen förs framåt i varje fall.
Hur kan ett lag uppträda helt utan självförtroende efter tre raka segrar? Vad sysslar de med mellan matcherna? Är det Jacketts ständiga ändringar av spelsystem som skapar osäkerhet? 4-2-3-1, 4-4-2, 5-3-2, 3-4-3. Ofta med fel spelare för systemet.
Bortamatchen mot Gillingham var en helt annan historia. Mot Steve Evans tjongaspelande lag spelade Portsmouth bra fotboll. Det var som att laget plötsligt hade flyttat fram tio meter och passade till spelare och ytor och det fanns rörlighet. Ryan Williams var åter i en 4-4-2-uppställning där Marcus Harness och John Marquis placerades längst fram, den senare som ersättare för Harrison som sträckte sig mot Doncaster. Michael Jacobs spelade vänsterytter och innermittfältet bestod av Andy Cannon och Tom Naylor. Ingen Rasmus Nicolaisen trots ytterligare tveksamheter i Sean Raggetts prestationer, men ingen kan protestera mot Jacketts val av spelare och taktik.
Två snabba mål avgjorde matchen tidigt. Williams geniala klackspark gav Marquis ytan han behövde för att utmana mittbackarna och passa bollen i mål. En blixtsnabb kontring iscensatt av Raggetts rensning gav 0-2. Marquis stod emot tuff uppvaktning på egen planhalva och passade Harness som med en flack direktpassning på volley hittade Jacobs på offensiv planhalva. Jacobs skötte resten på egen hand, dribblade in i straffområdet och petade in bollen intill stolpen.
Portsmouth hade en handfull kanonlägen att utöka och det hade behövts för att lugna nerverna när Gillingham pumpade in långbollar och frisparkar mot tunga centertanks, men Raggett och Jack Whatmough stod emot på ett imponerande sätt och Craig MacGillivray behövde bara göra en räddning. Ett minus var att främst Raggett slog bort passningar på egen planhalva och därmed bidrog till onödigt tryck.
Två dagar efter matchen gjorde man klart med Jordy Hiwula som sade att han alltid velat spela för Portsmouth. Två mål på Fratton Park och några säsonger ihop med Conor Chaplin ligger säkert bakom denna vilja. Den kvicke anfallaren skrev på för tre månader till att börja med och täcker därmed upp för Harrison.
Det blev inget inhopp för Hiwula mot Sunderland. Startelvan stod för en av säsongens bästa prestationer och segern var rättvis. Sunderland, som inte släppt in mål sedan säsongens inledande minuter (vi som försökte se Portsmouth - Shrewsbury på iFollow fick se detta mål på grund av inkompetens hos iFollow-folket), fick en dos av sin egen medicin. Med hög och effektiv press skapade Portsmouth farligheter samtidigt som man höll sig kompakta. Sunderland gjorde förvisso mål på sitt enda avslut på mål, men det var en väldigt lugn afton för Craig MacGillivray.
Den nya 4-4-2-uppställningen med Marquis och Harness längst fram bäddar för mer dynamiskt spel. Antagligen är det Cannons förmåga att vara överallt på mittfältet som är nyckeln. Innermittfältarna slår alltjämt bort många passningar, men nu när man börjat spela mer på ytan än på en stillastående anfallare blir det offensiva hotet större. Detta illustrerades av Williams som två gånger sprang förbi Luke O’Nien på utsidan när passningen kom på insidan och O’Nien drog med det på sig två gula kort och en straffspark.
Det var Sunderlands första förlust för säsongen och en tydlig markering att Portsmouth kan vara ett topplag. Under Doncaster-matchen undrade jag hur Portsmouth inte kunde spela som Doncaster för att två matcher senare kunna konstatera att visst, det kunde laget, och mycket riktigt gav det segrar. Nu är frågan om det stillastående anfallsspelet återvänder när de kommande matcherna ska spelas på Fratton Park, eller om det dynamiska spelet är här för att stanna. Ett minus är att Jacobs skadade sig och missar ett par matcher. Upp till bevis för Curtis.
4-0 mot Northampton, men tvivlarna tystnar inte. Skulle det ta så lång tid för Jackett att fatta att 4-4-2 alltid är bäst? Jag kan tycka att managern får för lite cred för genidraget att sätta Harness längst fram. Det skapar utrymme för Marquis som plötsligt är mer delaktig i spelet. Han spelar fram, startar kontringar, avslutar. Vilken kontrast mot matchen mot hans gamla klubb Doncaster när han ensam längst fram blev lätt bortplockad. Marquis gjorde 1-0 med knät efter att Williams skott räddats och sedan missade han ett friläge, framspelad av Harness.
Men anfallsspelet flöt inte optimalt och Jackett bytte till 4-2-3-1 med Williams bakom Marquis och snart var matchen avgjord. Segern var odiskutabel, men Portsmouth hade flyt strax innan 2-0 när Raggett klantade till det. Han skulle dribbla väldigt långsamt på straffområdeslinjen vilket medförde att han gav bort bollen och sedan höfttacklade han en motståndare som precis slagit bollen till en medspelare. Solklar straff, men Northampton fick avsluta och en räddning av MacGillivray och sedan Whatmough avvärjde farligheten. Ingen straff, för fördel existerar inte i offensivt straffområde. Domaren hängde inte med där.
Sekunder senare låg bollen i nätet i andra änden av planen. 2-0 efter att Callum Johnsons inlägg nått Curtis vars nick räddades, men på returen högg Marquis snabbast. Tre minuter senare satte Curtis 3-0 på sitt typiska sätt, en skruvad bredsida vid högra stolpen. Cannon, alltjämt en av de viktigaste pusselbitarna i detta 4-4-2-system, assisterade sedan Harness till 4-0 med en dribbling på korttlinjen och ett lågt inlägg på pannan.
Två lag i bra form gjorde sedan upp på Fratton Park. Charlton med en nolla som varit intakt länge visade hur det gått till. Det är inte ofta man ser den kombinationen av defensiv taktik kryddat med några få riktigt bra anfall och mål på två av tre målchanser. Portsmouth å andra sidan anföll bra utan att få till det i straffområdet. Tajmingen var inte tillräckligt bra mot ett så starkt försvar. Det duger åt fyra mål mot Northampton, men det blev få riktigt vassa chanser mot Charlton. Gästerna vann rättvist i och med det och avslutade Portsmouths svit. Jag tror dock att lite fräschare ben och hjärnor i hemmalaget hade gjort skillnaden. Att sätta in Jordy Hiwula istället för en anfallare och kanske Cam Pring istället för en ytter mot Northampton vid 3-0 tänker jag hade inte varit fel. Kritik som riktades mot Jackett var annars att uppställningen ändrades i paus och två gånger i andra halvlek. Borde inte 4-4-2 hållits fast vid? Kanske, men i första halvlek kom Portsmouth inte heller till riktigt, förutom Curtis jättemiss från åtta meter vid 0-0. Problemet kvarstod i att laget matade inlägg mot ett otroligt starkt mittförsvar och ett annat angreppssätt hade behövts, men Hiwula är matchotränad och Jacobs är skadad.
Det var oroväckande att Jack Whatmough klev av skadad, men det visade sig vara en sträckning och inte knäet. Han blir borta några veckor. Rasmus Nicolaisens inhopp var mycket bra och dansken kan nu räkna med speltid några veckor framöver, såvida inte han också går sönder.
Matchfakta
Pompey 0 - 1 Doncaster (League 1)
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown; Naylor (k), Close (Williams 81); Harness, Cannon, Curtis (Jacobs 59); Harrison (Marquis 62)
Doncaster (4-2-3-1): Bursik; Halliday, Wright, Anderson, John; Whiteman (k), Gomes; Taylor (Sims 63), Coppinger (Richards 63), James; Okenabirhie (Smith 90)
Mål: 0-1 (James 79)
Gillingham 0 - 2 Pompey (League 1)
Gillingham (4-2-3-1): Bonham; Jackson (k), Maghoma, Drysdale, Ogilvie; Eccles, O’Connor; Samuel (Akinde 55), Mellis, Graham; Oliver (MacDonald 85)
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown; Williams, Naylor (k), Cannon (Close 74), Jacobs (Pring 90+2); Harness (Curtis 74), Marquis
Mål: 0-1 (Marquis 14), 0-2 (Jacobs 17)
Sunderland 1 - 3 Pompey (League 1)
Sunderland (3-5-2): Burge; Willis, Wright, O’Nien (utv 84); Gooch, Scowen (Grigg 70), Leadbitter (Graham 82), Power (k), Hume; Maguire, Wyke
Goals: Wyke 10
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown; Williams, Naylor (k), Cannon, Jacobs (Curtis 55); Harness (Nicolaisen 89), Marquis
Mål: 0-1 (Harness 7), 1-1 (Wyke 10), 1-2 (Marquis 25), 1-3 (Marquis 85, straff)
Pompey 4 - 0 Northampton
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown; Williams (Morris 92), Naylor (k), Cannon (Close 90), Curtis; Harness, Marquis
Northampton (3-4-3): Mitchell; Bolger (k), Sheehan (Martin 78), Horsfall; Hoskins, Sowerby, Missilou (Rose 58), Harriman; Watson, Smith, Korboa (Chukwuemeka 66)
Mål: 1-0 (Marquis 39), 2-0 (Marquis 47), 3-0 (Curtis 50), 4-0 (Harness 83)
Pompey 0 - 2 Charlton
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Johnson (Hiwula 84), Whatmough (Nicolaisen 46), Raggett, Brown; Williams, Naylor (k), Cannon, Curtis; Harness (Harrison 64), Marquis
Charlton (4-1-2-1-2): Amos; Matthews, Gunter, Famewo (Purrington 74), Maatsen; Pratley (k); Forster-Caskey, Shinnie; Williams (Smyth 71); Washington, Bogle (Aneke 71)
Mål: 0-1 (Williams 26), 0-2 (Aneke 82)
Kommande matcher
3/11: Lincoln - Pompey
7/11: Ipswich - Pompey (FA-cupen)
10/11: Pompey - West Ham U21 (EFL Trophy)
16/11: Plymouth - Pompey
21/11: Pompey - Crewe
24/11: Pompey - Oxfor
